torsdag 3 juli 2008
På min gata i stan
Det är alltid ett vemod i att vara sist kvar i stan. Sammanhanget man befinner sig i glesas ut tills man nästan blir osynlig. Känslan av att alla andra har planer. Samtidigt tycker jag att Stockholm är som skönast när man är ensam på trottaren och asfalten ångar av värme. Livsrum i stan. Det börjar nu. Vemodets njutning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nu har jag mailat dig kära Jennie.
Jag som alltid varit på landet om somrarna – fram till 14-årsåldern var den halvtomma sommarstaden nästan helt okänd för mig – bara ÄLSKAR stan om sommaren.
Om ni vill åka ut på en dagsutflykt någon dag under juli, början av augusti, hör av dig! Det tar en timme med Vaxholmsbåt ut till oss.
malinka: Ja men det är liksom bitterljuvt. :-)
Vi åker gärna på dagsutflykt!
Åker Skåne 18 juli, åter 31. Är ni där före och/eller efter?
Vi är där före och efter. Har du mitt mobilnummer? Annars är jag typ jämt på mejlen – vi har skaffat mobilt bredband, nämligen. För att maken ska kunna "jobba från landet", officiellt. ;-)
Skicka en kommentar