Jag fick höra att jag gillar ’tvång och uppifrånstyrning’. Det tycker jag är oerhört intressant och tänkte därför fördjupa mig något i ämnet, med utgångspunkt i sakfrågan, som handlade om klassikern vem som ska vara och de facto är hemma med barnen.
Jag gillar ’tvång och uppifrånstyrning’ eftersom jag vill individualisera föräldraförsäkringen. Ur min synvinkel är en individualisering helt tvärtom ett steg i riktning mot en verklig frihet för individen, till skillnad från det normtvång som råder idag. Tydligen kan man se det helt omvänt.
Men så inser jag dessutom plötsligt att ja, jag är nog för milt 'tvång och uppifrånstyrning'. För mig veterligen finns det nämligen ingen anarkistisk stat som någonsin fungerat i verkligheten. Ett samhälle helt utan uppifrånstyrning och vissa tvång är en utopi som ingen borde vilja sträva efter. Människor som släpps helt fria att fatta egna beslut genererar beslut som i hög grad styrs av det egna välbefinnandet och driften att maximera sina egna tillgångar. Inte till gagn alls för samhällets bästa eller svaga. Det behöver man inte vara nationalekonom för att fatta.
Politisk styrning behövs alltså. Punkt. Och det är också så, att protester och klagomål på politik som ”lägger sig i det privata” nästan alltid klingar av väldigt snabbt efter det att beslutet fattats. Människor anpassar sig och plötsligt är den nya situationen normaliserad. Idag är det väl ingen som ifrågasätter att vi har högertrafik (trots en folkomröstning som röstade emot) eller att barnaga är förbjudet i lag (trots att beslutet föregicks av folkstorm och protester mot att staten skulle blanda sig i den enskilda familjens uppfostransmetodik!).
För mig ter sig alldeles solklart att man själv beslutar om huruvida man vill vara hemma med sitt barn och hur länge. Om föräldraledigheten är individualiserad vill säga. Helt logiskt borde varje vårdnadshavare få ett visst antal dagar att vara ledig på, som staten betalar, och dom förfogar man över men dom ska inte gå att "skriva över" som idag baserat på unkna könsroller eller dåligt kalkylerad ekonomi. Vill man ta ut dom så gör man det. Vill man inte ta ut dom så är man antingen ekonomiskt oberoende eller dum i huvudet.
Det borde väl vara den ultimata valfriheten..?
fredag 21 november 2008
Thailand version 3
The word is out.
Chefen har välsignat ledighetsansökan.
Så ja, vi åker till Thailand i vinter, fast en kortare version av föregående års resor. "Bara" tre veckor. Just nu känns det som en hägring. Min kropp är inte gjord för frysgrader.
Chefen har välsignat ledighetsansökan.
Så ja, vi åker till Thailand i vinter, fast en kortare version av föregående års resor. "Bara" tre veckor. Just nu känns det som en hägring. Min kropp är inte gjord för frysgrader.
torsdag 20 november 2008
Lasse säjer motherfucker
Jag är inte lättflörtad när det gäller TV-humor, men det här fick mig att krampa av skratt i en halvtimme efteråt. Lasse Berghagen rappar loss i jaktbutiken:
Min rullväskskarriär - the story:
Nu ska jag berätta om min rullväskskarriär.
Den började när jag tog examen som civilingenjör och i examenskalaspresang fick en finfin Samsonite rollarollaväska av tjejerna.
Under en jobbresa till London i början av seklet kom fina Samsoniten ut utan lock, och exponerade mina prydligt ihopvikta trosor, strumpor och pocketböcker. Av British Airways fick jag då en ny rullväska av märket Eminent; liten, hård och svart.
Så gick ett par år av fröjd men så plötsligt under en resa till... Polen? Prag? Piteå? så fick väskan ett djupt jack och byttes ut av SAS till en ljuvt isblå KKDK-väska av tvivelaktig kvalitet.
Nu hände två saker. Väskan med jack befann sig fortfarande i min ägo och nyttjades av maken på hans mindre nogräknade domestiska resor. Vid en resa till Valencia fick den dock nådastöten och hela hjulparet sprack av. I samma veva, under en resa med isblåa KKDK:n till Aten, gick handtaget av, något jag dock aldrig hann rapportera på plats.
Jackväskan rapporterades meddelst snigelpost till ansvarigt flygbolag och föranledde en lång korrespondens via fax och frimärksbrev. Handtagsväskan (KKDK:n) rapporterades vid nästkommande flygning med samma flygbolag som Aten, denna gång till Paris dock, och en voucher utfärdades.
Vouchern skulle lösas in i särskild butik mitt inne i Paris, och när jag släpat mig själv, min chef och en kollega till skumma kvarter och bakgator, in i en butik med splitternya Samsonites och Denvers och mitt habegär efter lackröda high quality-väskan fyllt mitt sinne, föll jag pladask ner på jorden då mannen i butiken kollade på vouchern och meddelade att dom skulle laga handtaget på sug-KKDK:n på fem röda. Kollegan kollapsade av garv.
Vid hemkomst låg i allafall en DHL-lapp med ett nummer att ringa och vips stod en splajdans ny mjuk, svart Revelationväska utanför min dörr. Jag hoppas vi kommer att trivas tillsammans.
Hängde ni med?
Den började när jag tog examen som civilingenjör och i examenskalaspresang fick en finfin Samsonite rollarollaväska av tjejerna.
Under en jobbresa till London i början av seklet kom fina Samsoniten ut utan lock, och exponerade mina prydligt ihopvikta trosor, strumpor och pocketböcker. Av British Airways fick jag då en ny rullväska av märket Eminent; liten, hård och svart.
Så gick ett par år av fröjd men så plötsligt under en resa till... Polen? Prag? Piteå? så fick väskan ett djupt jack och byttes ut av SAS till en ljuvt isblå KKDK-väska av tvivelaktig kvalitet.
Nu hände två saker. Väskan med jack befann sig fortfarande i min ägo och nyttjades av maken på hans mindre nogräknade domestiska resor. Vid en resa till Valencia fick den dock nådastöten och hela hjulparet sprack av. I samma veva, under en resa med isblåa KKDK:n till Aten, gick handtaget av, något jag dock aldrig hann rapportera på plats.
Jackväskan rapporterades meddelst snigelpost till ansvarigt flygbolag och föranledde en lång korrespondens via fax och frimärksbrev. Handtagsväskan (KKDK:n) rapporterades vid nästkommande flygning med samma flygbolag som Aten, denna gång till Paris dock, och en voucher utfärdades.
Vouchern skulle lösas in i särskild butik mitt inne i Paris, och när jag släpat mig själv, min chef och en kollega till skumma kvarter och bakgator, in i en butik med splitternya Samsonites och Denvers och mitt habegär efter lackröda high quality-väskan fyllt mitt sinne, föll jag pladask ner på jorden då mannen i butiken kollade på vouchern och meddelade att dom skulle laga handtaget på sug-KKDK:n på fem röda. Kollegan kollapsade av garv.
Vid hemkomst låg i allafall en DHL-lapp med ett nummer att ringa och vips stod en splajdans ny mjuk, svart Revelationväska utanför min dörr. Jag hoppas vi kommer att trivas tillsammans.
Hängde ni med?
onsdag 19 november 2008
Split personalities
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här,
men jag är sjukt sugen på att köpa en julgardinkappa till köket!
Ha ha ha ha.
Jag skrattar bara jag tänker på det, men det är icke desto mindre sant. Kan man rymma två så olika personligheter i samma kropp? Är det ålder? Nostalgisjuka? Vad!
Som jag häcklat denna företeelse att liksom byta ut gardinerna (och jag gillar inte gardiner per se) mot påsk- och julvarianter! Så bonnigt! Och så plötsligt - med julen som en dimmig fägring i fjärran och barnens jultrallande så finner jag mig själv ståendes i köket med ett glas sodavatten sägandes "Nä. Men. Om man kanske skulle ta och köpa en julkappa till köket." Sekunden därpå förvrids mitt ansikte i plågor och jag kastas runt av inälvskramper på köksgolvet. Kampen över. Jag går till Åhléns och köper rödprickig gardin idag.
men jag är sjukt sugen på att köpa en julgardinkappa till köket!
Ha ha ha ha.
Jag skrattar bara jag tänker på det, men det är icke desto mindre sant. Kan man rymma två så olika personligheter i samma kropp? Är det ålder? Nostalgisjuka? Vad!
Som jag häcklat denna företeelse att liksom byta ut gardinerna (och jag gillar inte gardiner per se) mot påsk- och julvarianter! Så bonnigt! Och så plötsligt - med julen som en dimmig fägring i fjärran och barnens jultrallande så finner jag mig själv ståendes i köket med ett glas sodavatten sägandes "Nä. Men. Om man kanske skulle ta och köpa en julkappa till köket." Sekunden därpå förvrids mitt ansikte i plågor och jag kastas runt av inälvskramper på köksgolvet. Kampen över. Jag går till Åhléns och köper rödprickig gardin idag.
Ett liv i sus och dus
Nej, den här resan var ingen sinekur.
Visst Paris är alltid Paris, och jag som är smygfrankofil njuter ju ohämmat av alla franska delikatesser (som synes) och språket som rullar fram som knivskarpa eleganta vågor.
Men jobbresor är inget liv i sus och dus rent generellt.
Det är tidiga morgnar, möten i sugiga kontorslandskap med heltäckningsmattor och snabbkaffe. Det är flängande på tunnelbana och i taxis till nästa möte där man förväntas lyssna konstruktivt och bidra aktivt.
Det är upp-på-rummet-uppfräschningar på fem röda eftersom man alltid är försenad efter dagsprogrammet och middan början prick.
Och denna gång var det akut matförgiftning som mörbultade mig under fem intensiva timmar och sedan förvandlade mig till en urvriden disktrasa. Blev utkickad från hotellet klockan ett och satte mig, skakig och kallsvettig, på metron för att ansluta till ett sista möte innan hemfärd.
Möts av en man som förmodligen bott i sin kostym de senaste hundra åren; svettstanken som utsöndrades från hans kropp var så frän att min stackars näs-slemhinna ögonblickligen frättes bort.
Sen tåg över hela Paris till flygplatsen eftersom det inte går att åka taxi i rusningstrafik. Flyget försenat en timme, bagaget dök upp en halvtimme efter utsatt tid på rullbandet på Arlanda, Arlanda Express var avspärrat och nere efter en hoppningsolycka, kön till taxi var tvåhundra meter lång, och den stackars flygbuss som gick en gång i halvtimmen blev snabbt överfylld av trötta och frustrerade resenärer.
Klockan ett inatt kom jag hem, helt slut och helt övertygad om att jag aldrig aldrig vill resa bort mer.
På söndag är det dags igen.
Visst Paris är alltid Paris, och jag som är smygfrankofil njuter ju ohämmat av alla franska delikatesser (som synes) och språket som rullar fram som knivskarpa eleganta vågor.
Men jobbresor är inget liv i sus och dus rent generellt.
Det är tidiga morgnar, möten i sugiga kontorslandskap med heltäckningsmattor och snabbkaffe. Det är flängande på tunnelbana och i taxis till nästa möte där man förväntas lyssna konstruktivt och bidra aktivt.
Det är upp-på-rummet-uppfräschningar på fem röda eftersom man alltid är försenad efter dagsprogrammet och middan början prick.
Och denna gång var det akut matförgiftning som mörbultade mig under fem intensiva timmar och sedan förvandlade mig till en urvriden disktrasa. Blev utkickad från hotellet klockan ett och satte mig, skakig och kallsvettig, på metron för att ansluta till ett sista möte innan hemfärd.
Möts av en man som förmodligen bott i sin kostym de senaste hundra åren; svettstanken som utsöndrades från hans kropp var så frän att min stackars näs-slemhinna ögonblickligen frättes bort.
Sen tåg över hela Paris till flygplatsen eftersom det inte går att åka taxi i rusningstrafik. Flyget försenat en timme, bagaget dök upp en halvtimme efter utsatt tid på rullbandet på Arlanda, Arlanda Express var avspärrat och nere efter en hoppningsolycka, kön till taxi var tvåhundra meter lång, och den stackars flygbuss som gick en gång i halvtimmen blev snabbt överfylld av trötta och frustrerade resenärer.
Klockan ett inatt kom jag hem, helt slut och helt övertygad om att jag aldrig aldrig vill resa bort mer.
På söndag är det dags igen.
tisdag 18 november 2008
Efter solsken kommer regn. Vaknade klock
Efter solsken kommer regn. Vaknade klockan fyra inatt av att kroppen gjorde fullständig revolution. Akut diarré, kräk och magkramper. Matförgiftning? I fyra timmar höll det på, frossa och femminutersintervall på WC. Man känner sig inte precis som en hjälte. Snarare ett ynk. Nu ska jag försöka mobilisera resterna av min tömda lekamen och åka på sista mötet. Längtar hem.
måndag 17 november 2008
söndag 16 november 2008
lördag 15 november 2008
Pappa
Min fina, starka, en gång i tiden så allvetande pappa.
Nu är han ett skrå, en skugga av sitt forna jag, ett darrande löv i vinden.
Mamma meddelade idag (ja, vi kommunicerar ju inte så bra) att pappa nu har flyttat till ett korttidsboende eftersom veckorna hemma varit ohållbara - han behöver mer vård och omsorg än hon och alla hemtjänstpersonal kan ge.
Jag gråter innan jag ringer min mor. Jag gråter för att min pappa blivit så liten och skör och för att tiden har kommit. Jag gråter för att ingenting kommer bli som förut, och jag gråter för all den saknad jag redan känner för alla de år som gått.
Jag gråter innan jag ringer min mor, eftersom jag vet att när luren lyfts i andra änden är det hon som har monopol på tårar.
Nu är han ett skrå, en skugga av sitt forna jag, ett darrande löv i vinden.
Mamma meddelade idag (ja, vi kommunicerar ju inte så bra) att pappa nu har flyttat till ett korttidsboende eftersom veckorna hemma varit ohållbara - han behöver mer vård och omsorg än hon och alla hemtjänstpersonal kan ge.
Jag gråter innan jag ringer min mor. Jag gråter för att min pappa blivit så liten och skör och för att tiden har kommit. Jag gråter för att ingenting kommer bli som förut, och jag gråter för all den saknad jag redan känner för alla de år som gått.
Jag gråter innan jag ringer min mor, eftersom jag vet att när luren lyfts i andra änden är det hon som har monopol på tårar.
Moulin Rouge
Japp.
Imorgon reser jag ner till röda möllan.
Från och med fjorton och tjufem imorgon kommer det enbart rinna ner Perrier och äkta bubbel i min späda lekamen.
På måndag blir det pampish invigning av franska ordförandeskapets energivecka, sen träffar vi japaner. På kvällen middag på Solrosen. På tisdag möten med internationella energimyndigheten, OECD och franska energimyndigheten. Sen flyger jag hem.
Tänkte hinna med lite julklappsshopping på Tjämps Elajses oxå.
Imorgon reser jag ner till röda möllan.
Från och med fjorton och tjufem imorgon kommer det enbart rinna ner Perrier och äkta bubbel i min späda lekamen.
På måndag blir det pampish invigning av franska ordförandeskapets energivecka, sen träffar vi japaner. På kvällen middag på Solrosen. På tisdag möten med internationella energimyndigheten, OECD och franska energimyndigheten. Sen flyger jag hem.
Tänkte hinna med lite julklappsshopping på Tjämps Elajses oxå.
fredag 14 november 2008
Tecken i tiden
Två gånger denna vecka har jag varit på samma lunchställe.
Två gånger har samma sång spelats under mina båda luncher:
Glenn Medeiros "Nothing's gonna change my love for you"
Är det ett tecken i tiden?
Två gånger har samma sång spelats under mina båda luncher:
Glenn Medeiros "Nothing's gonna change my love for you"
Är det ett tecken i tiden?
November
Åkej.
Är det såhär det ska vi ska ha det.
Svart ute redan klockan kvart över tre.
Tennisbollsstora regnblaffor som träffar med iskyla rakt i benan och gör spindelben av mascaran.
Min själ kräver ljus. Kräver.
Är det såhär det ska vi ska ha det.
Svart ute redan klockan kvart över tre.
Tennisbollsstora regnblaffor som träffar med iskyla rakt i benan och gör spindelben av mascaran.
Min själ kräver ljus. Kräver.
torsdag 13 november 2008
Efter Blod, späck och sylt kommer Cava
Lite cava, tre sorters ostar, en kandelaber och två filtar.
Efter Blod, Späck och Sylt får man ta lite förskottshelg, visst?
Efter Blod, Späck och Sylt får man ta lite förskottshelg, visst?
Hyenor
Jag tycker att det är superintressant att diskutera biologism med biologister. Alltså, om och isåfall vilka biologiska skillnader det finns mellan könen (hormonell påverkan främst) och framförallt vilka tolkningar man gör, och bör repektive INTE bör göra utifrån det.
Min uppfattnng är nämligen att många som hytter med fingret och bestämt hävdar mäns och kvinnors biologiska olikheter ofta övergeneraliserar och drar långsökta slutsatser om saker som egentligen är sociologiska fenomen och samhällsnormer.
För vem kan egentligen med säkerhet säga, att ett ponerat 'faktum' om att kvinnor tex skulle vara mer socialt perceptiva, har en biologisk orsak, när människan är en extremt komplex mixtur av arv, miljö och social påverkan. Att det faktum att små flickor redan på förskolan tränas i socialt samspel genom docklek inte är den egentliga orsaken till varför vuxna kvinnor generellt (om det nu är 'sant') oftare är mer socialt känsliga än män.
Och varför är det viktigt att framhålla den biologiska orsaken framför den sociologiska?
Min uppfattnng är nämligen att många som hytter med fingret och bestämt hävdar mäns och kvinnors biologiska olikheter ofta övergeneraliserar och drar långsökta slutsatser om saker som egentligen är sociologiska fenomen och samhällsnormer.
För vem kan egentligen med säkerhet säga, att ett ponerat 'faktum' om att kvinnor tex skulle vara mer socialt perceptiva, har en biologisk orsak, när människan är en extremt komplex mixtur av arv, miljö och social påverkan. Att det faktum att små flickor redan på förskolan tränas i socialt samspel genom docklek inte är den egentliga orsaken till varför vuxna kvinnor generellt (om det nu är 'sant') oftare är mer socialt känsliga än män.
Och varför är det viktigt att framhålla den biologiska orsaken framför den sociologiska?
onsdag 12 november 2008
Kom till Hotell Kantarell den 30/11!
Söndagen den 30 november kl. 15:00 blir det glögg och shopping hos Tjockalocka på Nedre Gärdet!
Jag står värdinna för ett homeparty där man (om man vill) kan köpa finfina prylar (julklappar!!) från www.innerum.se!
Och framförallt bjuder jag ju på glögg och kakor och samvaro!
Alla är välkomna, gamla som nya vänner!
Skicka mail till jenniepunktcatoathomepunktse eller meddela mig på annat sätt om du kommer.
Jag står värdinna för ett homeparty där man (om man vill) kan köpa finfina prylar (julklappar!!) från www.innerum.se!
Och framförallt bjuder jag ju på glögg och kakor och samvaro!
Alla är välkomna, gamla som nya vänner!
Skicka mail till jenniepunktcatoathomepunktse eller meddela mig på annat sätt om du kommer.
tisdag 11 november 2008
"Jämställda par varar längre"
Det här var ju egentligen ingen nyhet.
Utan egentligen helt logiskt.
För hur kan en relation som bygger på maktobalans och trånga, kliiga könsroller nånsin vara långsiktigt hållbar?
Utan egentligen helt logiskt.
För hur kan en relation som bygger på maktobalans och trånga, kliiga könsroller nånsin vara långsiktigt hållbar?
Nån som vill ha en overall..??
Alltså. Jag avskyr verkligen den här årstiden. Eller "Det finns inga dyngblöta, övergrusiga ytterkläder - det finns bara fattigt folk utan grovkök"..?
måndag 10 november 2008
Tjuvlyssnat 2
Äldre par i sjuttioårsåldern vid busshållplatsen, Jungfrugatan, 17:46.
Det blåser halv storm. Gubben håller i hatten.
Gubbe: -"Usch ja, nu är det verkligen dåliga tider. Hur länge ska det här hålla PÅ?!"
Tant: -"Du menar..?"
Gubbe: -"Ja! Hela den här finanskrisen."
Tant: -"Ack ja, det är ju mest synd om dom unga..."
Gubbe -"Vet du! Igår såg jag en mäklare på cykel! Cykel! Han hade ingen Porsche. Då är det verkligen dåliga tider!"
Det blåser halv storm. Gubben håller i hatten.
Gubbe: -"Usch ja, nu är det verkligen dåliga tider. Hur länge ska det här hålla PÅ?!"
Tant: -"Du menar..?"
Gubbe: -"Ja! Hela den här finanskrisen."
Tant: -"Ack ja, det är ju mest synd om dom unga..."
Gubbe -"Vet du! Igår såg jag en mäklare på cykel! Cykel! Han hade ingen Porsche. Då är det verkligen dåliga tider!"
Min egen julkalender
Alltså, jag älskar att ta bussen hem när det är mörkt och kika upp i kalenderfönstrena längs paradgator och vägar. Som dockhus i en julkalender. Skymt av lampor, tavlor och liv.
Kärlek3000
En bisarr upplevelse rikare! Filmpremiär på Kungsgatan, några tjejer i yngre medelåldern (vi) och så femhundra teenagers med knästrumpor och tunikor som slutar på halva röven. (På min tid gick det inte ens att se ut sådär eftersom strumpbyxorna hade en ful "byxa" som gick ner rätt långt på låren vill jag minnas).
Två besjälade filmmakare och en helt fin liten film, toknördig på ett sätt som man stundtals inte visste om det ingick i skådespeleriet eller inte.
Femhundra teenagers med halsdukar virade åttio varv. Som skrek. Och kastade popcorn. Och hade rövvisande leggings. Och som flydde ut ur salongen en bra stund före eftertexterna, snappade åt sig goodiebagen med Darin-singeln och Okej, och drog.
Och så bloggsfären. The Sphere. Min kompis B tyckte det hela var mycket festligt. Och märkligt. Fru Kaos här, Ting där, Attle brevid Kaoskan och Die Quelle med en kompis och sittgranne med Marit. Bland andra.
Hej!
Två besjälade filmmakare och en helt fin liten film, toknördig på ett sätt som man stundtals inte visste om det ingick i skådespeleriet eller inte.
Femhundra teenagers med halsdukar virade åttio varv. Som skrek. Och kastade popcorn. Och hade rövvisande leggings. Och som flydde ut ur salongen en bra stund före eftertexterna, snappade åt sig goodiebagen med Darin-singeln och Okej, och drog.
Och så bloggsfären. The Sphere. Min kompis B tyckte det hela var mycket festligt. Och märkligt. Fru Kaos här, Ting där, Attle brevid Kaoskan och Die Quelle med en kompis och sittgranne med Marit. Bland andra.
Hej!
söndag 9 november 2008
Det privata är politiskt 2008
Efter att för första gången på månader ha varit inne en ytterst kort, men tillräckligt talande, sejour på sajten Familjeliv.se känner jag mig beklämd.
Minns ni parollen "Det privata är politiskt!" från andra feministvågen på sjuttiotalet? Som betyder insikten om att det är inte unikt för just mig, för just vår familj, att maktbalansen är skev, att jag är missnöjd med hur vi har det men inte förmår göra något åt det för att jag inte vet hur och den andre inte ser problemet. Att din privata situation är ett strukturellt problem, att kvinnors och mäns olika villkor ingår i en samhällsnorm, är inte ett enskilt problem i enskilda familjer som enbart är upp till den missnöjda (kvinnan) att hantera. Utan istället är något som kan och borde lösas politiskt.
Idag ser vi en feeet backlash. Kvinnor som lever med män som inte tar ansvar får höra att "det är väl för fan bara att ställa lite krav på gubben om du är missnöjd!". Men om det inte hjälper? Om man själv tror att man egentligen kanske inte har rätt att ställa såna krav? Om man helt enkelt inte vet vilka val man borde ha?
Och just därför reagerar jag så starkt negativt mot alla ultraliberaler som tror på individens helt fria val, och med det ett ansvar, individens, att skaffa sig det liv man vill ha. Alltså, man får helt enkelt skylla sig själv som "inte ställer krav" på partner eller arbetsgivare, man får "skylla sig själv eller jobba hårdare" om man är missnöjd med löneökningen. Och så vidare. Skyll allt på individen och sopa orättvisorna under mattan. För det där gäller ju bara dig.
Har man någon gång varit inne på Familjeliv eller andra sajter som representerar average Joe så inser man att det privata är mer politiskt än någonsin. Om vi överhuvudtaget ska komma nånstans med jämställdheten dom närmsta hundra åren.
Minns ni parollen "Det privata är politiskt!" från andra feministvågen på sjuttiotalet? Som betyder insikten om att det är inte unikt för just mig, för just vår familj, att maktbalansen är skev, att jag är missnöjd med hur vi har det men inte förmår göra något åt det för att jag inte vet hur och den andre inte ser problemet. Att din privata situation är ett strukturellt problem, att kvinnors och mäns olika villkor ingår i en samhällsnorm, är inte ett enskilt problem i enskilda familjer som enbart är upp till den missnöjda (kvinnan) att hantera. Utan istället är något som kan och borde lösas politiskt.
Idag ser vi en feeet backlash. Kvinnor som lever med män som inte tar ansvar får höra att "det är väl för fan bara att ställa lite krav på gubben om du är missnöjd!". Men om det inte hjälper? Om man själv tror att man egentligen kanske inte har rätt att ställa såna krav? Om man helt enkelt inte vet vilka val man borde ha?
Och just därför reagerar jag så starkt negativt mot alla ultraliberaler som tror på individens helt fria val, och med det ett ansvar, individens, att skaffa sig det liv man vill ha. Alltså, man får helt enkelt skylla sig själv som "inte ställer krav" på partner eller arbetsgivare, man får "skylla sig själv eller jobba hårdare" om man är missnöjd med löneökningen. Och så vidare. Skyll allt på individen och sopa orättvisorna under mattan. För det där gäller ju bara dig.
Har man någon gång varit inne på Familjeliv eller andra sajter som representerar average Joe så inser man att det privata är mer politiskt än någonsin. Om vi överhuvudtaget ska komma nånstans med jämställdheten dom närmsta hundra åren.
Siigtuna
Alltså, jag fick plötsligt en sådan sjuk lust att flytta till Sigtuna!
(Har att göra med en lunch i fredags)
Kanske ska strunta i hela den här innerstansgrejen, hela förortsångesten, och tjacka ett pittoresk gathus i Sigtuna istället?
Skola barnen på Tant Bruns och köpa utvalda franska barnkläder i en liten boutique som även säljer rustikt glaserade ytterfoder till växthuset.
Det är fasiken ingen dum idé!
(Har att göra med en lunch i fredags)
Kanske ska strunta i hela den här innerstansgrejen, hela förortsångesten, och tjacka ett pittoresk gathus i Sigtuna istället?
Skola barnen på Tant Bruns och köpa utvalda franska barnkläder i en liten boutique som även säljer rustikt glaserade ytterfoder till växthuset.
Det är fasiken ingen dum idé!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)