måndag 12 mars 2012

Och alldeles utanför flyger hela livet förbi

Jag förstår att det börjar bli urtjatigt att läsa om min lilla ynkliga influensa som jag är helt i händerna på.

Men VARFÖR BLIR JAG INTE BÄTTRE???

En vecka har snart gått och jag mår absolut inte så uslast av uselt som jag gjorde förra veckan, men jag känner inte den här karaktäristiska livskraften sippra fram heller. Tvärtom vaknar jag med helveteshuvudvärk och en kropp som en ostbåge. Blir så utmattad av att hasa mig till frukostbordet och äta lite fil att jag måste gå och lägga mig igen. Snyter först ut tre bihålor varigt snor.

Orken är noll. Idag förblindas jag av en migränliknande headache som strålar från nacken och in mot pannlobens bihålor och gör mig lätt illamående. Aptit noll.

Att skriva det här gör att jag måste lägga mig och vila en stund igen.

Och alldeles utanför flyger hela livet förbi.

2 kommentarer:

JsN sa...

Influensa! Det är lång konvalescens på det! Dessutom en lunginflammation ovanpå. Det blir bättre, men inte snabbare än kroppen orkar!

Fröken Blund sa...

gah! Tufft det är, och alldeles ogreppbart när man är mitt i det, som även jag är just nu...det tar aldrig slut. och så vips så är det precis det som hänt och man minns inte alls så jobbigt det var fast man lovade att man aldrig skulle glömma... Krya på dig!