Den så kallade målvikten

Är nu uppnådd.

Tjoho.
Liksom.

Tyvärr av helt fel anledning, och med en tvådagars-swooosh-uppgång igen när matlusten återkommer.

Men det kan ju vara kul att veta att Beach 2012 en enda gång infann sig i det bleka, håriga mars 2012.

Färgen Teal till exempel verkar ju väldigt användbar

Jahaja.
Vad ska vi göra med det här då:

Tio guldfärgade rundlar i papp
En liten spatel
Tio färger i pyttesmå burkar
Ett alfabet i plast
En slätstrykare

Jo. Vi ska baka TÅRRRRTA.
(När jag alltså kan se nåt som helst ätbart igen utan att kväljas.)

Det ljusnar.

Ute.
Efter hagelskuren.

Och inne.
Inuti.
I det röda, luddiga, blöta.

Rostad macka idag. Känns stabilt.

Känner det på aggrot också.
Smattrar iväg mail som vore det pistolkulor.

Så. NU vänder det. Nu ska det vara friskt.

Dagens lunch

Krank blekhet

Ligger och lovar mig själv en massa saker.
När man mår uselt blir man väldigt ödmjuk och inser att man borde ta bättre hand om sig själv.

Börja träna till exempel.
Kanske börja på yoga.
Anmäla mig till den där tårtkursen som jag vill gå.
Äta nyttigare.
Bjuda hem vänner oftare och inte låta helgerna gå.
Varva ner och inte hålla på med tusen projekt parallellt.

Jag är så trött på att känna mig fysiskt svag och utmattad. Hade precis börjat återhämta mig kroppsligt från flunsan när det här kom. När magen och tarmsystemet inte funkar lägger allt liksom av. Och när man tappar all vätska blir man fruktansvärt trött och utmattad.

Jag tycker inte särskilt synd om mig själv. Jag är bara trött, less och förbannad. Arg för att jag inte orkar vara sjuk längre! Trött på att känna mig så jävla klen. Less less less.

Ursäkta, måste rusa på toa.

Kräk och köttbullar

Och när man trodde att det liksom inte kunde bli värre var man plötsligt tvungen att rusa in på WC och spy upp inälvorna. Barnen höjde ljudet på Cartoon Networks.

Och känslan när man sen måste steka köttbullar till barnen eftersom man är gräsänka och kväljs av bara lukten.

Det här är helt sjukt. Galet.
Jag tackar bara högre makter för att barnen är så stora att dom klarar sig mycket själva. "Vila du mamma, jag steker ett par ägg."

Brun korv också!

Vaknade inatt med illamående och molvärk i magen.
Tänkte att det kanske var nåt jag ätit, eller mensen, eller nåt. Imorse kände jag mig trött och hängig (nähä), var superrisig i kistan och på mötet fick jag kramp i magen och mådde illa som fan.

Jag ORKAR inte. Jag orkar verkligen inte mer nu.

Kan det vara penicillinkuren som spökar? Jag drabbades en gång tidigare av samma 'mystiska' symptom och låg utslagen i tre dagar. När jag kom in till Sabbatsberg säger läkaren att det är det bredspektriga penicillinet som totalt slagit ut mag- och tarmsystemet och att det är bara att vänta ut det och dricka mycket Proviva.

Kan det vara det denna gången också?
Jävligt olämpligt iallafall, är gräsänka sen i söndags och fram till fredag och har så sjukt mycket jobb att ta igen efter min influensa/lunginflammation/skidresa.

Lös VROKSJAB. Så att säga.

Leve busket!

Jag är född med buskiga ögonbryn. Som jag alltid gillat men sen tjufemårsåldern tuktat.

Nu i armbuskars och Brooke Shields-revival låter jag pincetten vila och odlar mina buskar.

Enda problemet är att det börjat växa gråa (!!) långa hår mitt i brynet. Skumt. Kan väl inte bero på medelåldern..?

Mitt första anslag

Bakat enligt "lika delar", ett recept jag hittade hos Bli Min Jäst och som går ut på lika delar ägg, socker och mjöl.
Hög och fin blev den.

Nu ska den plastas in för att frysas till skärtorsdagen då den ska fyllas med... TBC!

Vårglädje med darr

Första glassen. Mango, hallon, fläder och polka.

Cykeltur i Tessin. Med glajjor.

Ristretto och sol på balkongen. På knallgul Bistrostol som gör mig glad.

Är bara lite rädd att det ska gå för fort det här. Man lever i ett kurat iskallt gråslask så länge. Längtar. Tänker: Sen, när våren kommer. Och så kommer den. Och PANG är det sommar och alla middagar man skulle ha och allt man skulle måla, sy och fixa. Hann man inte.

Sneakers och kakor

Dagens mission: att handla gympadojjor/vårskor till barnen. Tjugo minuter, fyra par skor.

Så hann vi baka chocolate & peanut butter chip cookies för detsamma. Mycket goda, men ändå roligare att baka än att äta. Därav min pågående tårtdekorationsfixering.

I övrigt sjukt trött. Fattar inte varför. Våren?

Och så har Kattis och Ellen dragit ner mig i Rumble-träsket. ;-)

Familjen Penicillin

Sjuåringen hör dåligt på höger öra. Efter sportlovets influensa fick han öroninflammation och femdagarskur Kåvepenin.

Efter att hela veckan gnällt om att det "dunkar" och gör ont i örat fick jag en tid hos husläkaren igen. (Är det femte gången vi är där på typ tre veckor? Dom ba 'å, är ni här nu igen, vem är det den här gången..?')

Jodå. Röda indragna trumhinnor igen, värst på höger sida. Denna gång tiodagarskur Amimox. (Det jag åt förra veckan.) Och en remiss till öronspecialist.

Kom hem, sonen däckar totalt klockan fem. Sover i sex timmar, vaknar helt förvirrad vid elva, vräker i sig en hel skål tacoköttfärs och somnar om.

Slutet gott

Fyra såta vänner tar drickapaus i lodgen innan det är dags att bränna backe igen. Dom har haft det kanonkul och blivit grymma på skidor. Kluvna öron till trots.

Sekunder

Ena sekunden allt hunky dory, nästa sekund ligger herr C storblödande i snön och den pååkande ungdomen med lätt hjärnskakning.
Barnen i fullständig chock.
Olyckan resulterade i en kvarts öras bortfall, massa blod och en kvaddad arm. Inte värre än en kväll på Kirurgen i Gävle.
Men när jag tänker på att det kunde varit dottern som blev pååkt och hur illa det kunde gått då vill jag bara kräkas.
No more ski jump park med åkgalna niondeklassare.

Vännerna, maten, peppen

Som alltid total lycka för alla inblandade när vi reser med Vallentuna-vännerna. Som hade förberett vietnamesiska färska vårrullar med korianderdip, thaikyckling med jordnötssås, en fantastisk matig fruktsallad med chili och jordnötter och så chokladfondue till efterrätt. Bubbel, öl och bastu och det känns som om livet är på återintåg i min späda lekamen.
Imorgon skiddax!

Riktiga skidentusiaster...

Efter dom sedvanliga sju sorgerna och bedrövelserna avseende packningslogistik i den här familjen - och därtill ett par kilo rest-snor s a s - så kom vi iväg till Kungsberget.
Smurfbilen fylld till tak med påslakan, uddahanddukar, mellanmjölk, köttgrytor (hata självhushåll) och skidkläder. Kompletteringshandling i Järbo. Till slut satt jag PÅ Icakssar.
Nu sitter vi här och drar lott om vem som ska SLIPPA åka lagg... Fina skidföräldrar jodås'atte... Som tur är delar vi läga med en riktig entusiastfamilj som kanske kan bidra med lite pepp.
Själv är jag mest sugen på vinegum och sol just nu.

2,5 kg gul marsipan

Det blir mycket påsktårta. Kanske kan göra monster-kycklingar.

Vinmun

Det dricks, normalt sett, en hel del goda viner i det Tjockalockska hemmet.

Nu har sjukdom och elände orsakat ofrivillig nykterhet och sans. Det sista man är sugen på som sjuk är alkohol no matter vilken form.

Och än är vinmunnen inte tillbaka. Försökte igår med bubbel (jag menar BUBBEL!, för satan) och det smakade... konstigt. Stickigt, förvrängt, osuget. Trist. Trist att hellre vara sugen på påskmust.

Ser fram emot the return of the vinmun.

Föräldrafikornas förbannelse

Alltså det här med föräldrafikor... Är inte det ett Djävulens påfund? Tusen föräldrar som ska hasa runt i bara sockarna bland tusen ton grus och nedtrampade riskorn i matsalen, uppspelta ungar som liksom bara rusar omkring som galna höns och vrålar, snorkladdiga kärleksmums som man vet att avseende hygienen mindre nogräknade sjuåringar har kladdat ihop, och så dessa grupperingar, myrstackar, av föräldrar som ändå bara pratar med dom dom redan känner (inklusive undertecknad för jag ORKAR inte annat). Så sjukt meningslöst! Eller va?

Mint Gelato

Och med det är jag väl officiellt frisk, även om jag fortfarande är väldigt trött.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Somewhere over the rainbow

Jag vet inte om det var febern eller nåt som hände när jag snöt ut halva hjärnsubstansen, men jag har plötsligt kommit till insikt om vad jag vill göra i livet. Baka tårtor. Tillbringar kvällarna med att youtuba amerikanska klipp på hur man täcker tårtor med sugerpaste, dekorerar dom med dom mest överdådiga frillifrillsen medan maken ligger brevid och stirrar på mig med lika delar skräck och fascination i blicken. Och bloggarna då! Herrejösses vilka BAKBLOGGAR det finns! Vad folk kan! Nu ligger jag här och rekurerar mig och smider planer på att gå tårtkurser och beställa hem verktygslåda för tårtdekoration för flera tusen. Men alltså, kolla detta liksom:

Bild lånad från Bli min jäst's fina bakblogg

Menååååååh!

Vill haaaaaa!

(Bilder från Brandos.se)

Betraktelser från en sjuksäng

Igårkväll kände jag något av en första lättnad av trycket i huvudet. En föraning om pånyttfödelsen som alltid kommer efter en sånhär total kroppslig nedbrytning. Låter kanske storvulet, men det är så det känns iallafall.

Och med den kommer kraften och tankarna.

Det första som slår mig är hur bräckligt det sk sociala skyddsnätet är. Hade jag varit ensam och blivit såhär sjuk vet jag inte hur jag skulle klarat mig! För att överhuvudtaget komma iväg till en läkare krävdes fysisk hjälp av maken från sängen till bilen. Och psykisk stöttning hela vägen. Och ska man egentligen alls behöva ÅKA till läkaren och smitta ner folk när man är så sjuk?

Om man är ensamstående med barn och blir såhär sjuk (eller värre!), vem hjälper en att ta hand om barnen? Att handla, få i sig näring, ringa när rösten är borta och huvudet snurrar?
Jag menar, finns det ens sådan hjälp att få? Jag tycker det borde det.

Jag blir lite rädd faktiskt.

Jag minns en gång när jag var i yngre tonåren och fick bukkörtelfeber. Då var jag så dålig, så helt under isen att jag knappt minns nånting. Men jag minns att det kom en läkare och sjuksköterska HEM till oss och undersökte mig och gav mig medicin, eftersom jag inte kunde komma ur sängen.

Min man berättade att när han var sjuk och hans ensamstående mamma var tvungen att gå till jobbet så kom det en tant från kommunen hem och passade honom.

I Bryssel när vi var där ringde man barnläkarjourbilen som kom inom en halvtimme och undersökte vattkoppsbarnen. Vattkoppor ville man nämligen inte ha in i väntrummen på vårdcentralen. Det kostade 500 kr, men alternativet fanns.

Det jag vill säga är att jag hade varit beredd att betala mer skatt om det funnes fler alternativ till människor i utsatta situationer. Lätt!

Och alldeles utanför flyger hela livet förbi

Jag förstår att det börjar bli urtjatigt att läsa om min lilla ynkliga influensa som jag är helt i händerna på.

Men VARFÖR BLIR JAG INTE BÄTTRE???

En vecka har snart gått och jag mår absolut inte så uslast av uselt som jag gjorde förra veckan, men jag känner inte den här karaktäristiska livskraften sippra fram heller. Tvärtom vaknar jag med helveteshuvudvärk och en kropp som en ostbåge. Blir så utmattad av att hasa mig till frukostbordet och äta lite fil att jag måste gå och lägga mig igen. Snyter först ut tre bihålor varigt snor.

Orken är noll. Idag förblindas jag av en migränliknande headache som strålar från nacken och in mot pannlobens bihålor och gör mig lätt illamående. Aptit noll.

Att skriva det här gör att jag måste lägga mig och vila en stund igen.

Och alldeles utanför flyger hela livet förbi.

VIP Note To Self

Aldrig mer en hel immunnedsättande fakkans vinter i Sverige. Lova!

Beach 2012

Frukost:
1 st Amimox
1 st Ipren
2 st Alvedon
1 st Rinexin
2 sprut Nasonex
2 sprut Otricare
1 stort glas vatten

Lunch:
1 st Amimox
2 st Lactiplus
1 st Ipren
1 stort glas avslagen cola

Mellis:
Lite Nozoil, lite Otrivin Menthol, lite Renässans Plus
Kanske en kopp te

Middag:
1 st Amimox
1 st Ipren
2 st Alvedon
2 st Lactiplus
1 stort glas vatten och lite Bifidus fil

Läggdags:
En generös cocktail av Nezeril, Otrivin, Renässans, Otricare och Nozoil.
Insmörjning av röd fjällig gigantsnok med Eight Hour Cream.
1 st Ipren
1 st Propavan
20 ml Lepheton
1 st Mucoangin
4 st huvudkuddar under huvudet
2 st kuddar under knäna
3 st toarullar Lambi extra soft

Du är snart på benen

Jag vet inte vad detta är för nåt. Börjar bli rädd. Så liten man är i sin absoluta ynklighet. Det skulle ju åt rätt håll.

Nu är kroppen tung som bly. Jag orkar inte gå ur sängen. Jag ser rädslan i dotterns blick när jag åter igen hostkräks upp blodblandat slem. Allt kommer bli bra. Ingen fara.

Nu är jag genomskinlig. Som dubbelt papper. Ligger i dvala som endast avbryts av hostattacker och fukt av fnöskemun.

Bara att hålla ut. Avvakta och se. Det jag ser är gult och segt och bultande.

Status

Läs inte om du är känslig. Efter att ha peakat febermässigt på 39,8 liggandes på badrumsgolvet i onsdags kväll har febern successivt lagt sig. Magkramperna kommer och går. Halsen och bihålorna helt igensvullna. Jag har hostat sönder mig fullständigt, känns som taggtråd som skär genom ett öppet sår varje gång jag sväljer. Näsan helt förstörd av alla näsdroppar jag måste ha för att överhuvudtaget kunna ligga ner. Det blöder, det kommer gulgröna klumpar. Och färgen på dom vidriga slemproppar jag hostkräks upp några gånger i timmen vill ni inte veta. Igår fick jag äntligen tid hos husläkaren som konstaterade lunginflammation under uppsegling, mot vilken jag fick utskriven en tiodagars penicillinkur. Nätterna är hemska. Jag tar en Ipren och två alvedon tillsammans med en sömntablett. På den faller jag i dvala ett par timmar. Vaknar runt 02-tiden med ett svalg torrt som fnöske som liksom brinner av smärta. Upp och dricka, snora, hosthulka. Vandra omkring. Försöka lägga mig. Upp igen. Och så vidare fram till sex, sju. Ansiktet är uppsvullet. Stora röda fjällande fläckar överallt. Ögonen rödsprängda. Tja, så är läget här.

Vill inte

Det här är... den värsta influensa/förkylningen jag haft i vuxen ålder. Det känns som om en ångvält kör över mig långsamt och konstant. Igår kväll körde maken sonen till akuten då hans influensa slutade i sprucken trumhinna medan jag låg på badrumsgolvet och kved under den högsta febern hittills, 39,8.

Halsen känns som tusen knivar varje gång jag sväljer. Bihålorna helt igentäppta. Magkörtlarna krampar konstant. Varenda led och muskel i kroppen gör så ont att jag varken kan ligga eller sitta.

Och ingen vill veta av mig. Alla säger avvakta och se. En natt till i plågor och sömnlöshet.

Jag vet att det finns värre saker i livet, men just nu är smärtorna för stora för att jag ska kunna orka ha perspektiv.
Hädanefter blir det influensavaccin för min del.

Hjälp

När man har så ont att man inte vet hur man ska vända sig, vart man ska ta vägen. Värst är magkörtelsmärtorna som gör att jag inte kan sova. Och halsen. Varje gång jag sväljer känns det som en kniv vrids om. Ont i varje fiber i kroppen. Har nog inte varit såhär dålig sedan jag var liten.
Kräktes slem inatt. Dvalade inne timme. Vaknade 3, 4, 5 och har nu varit vaken sen 6. Vrider mig som en orm. Fy fan, det här önskar jag inte min värsta fiende.

Högmod osv

Jag har ju yvts över våra få vab-dagar och frånvaro av allehanda sjukor rent generellt.
Det ska man såklart inte göra.
Då kommer surt efter.

Tredje kroppsdäckningen av undertecknad på ett halvår. Vad händer?!?
Och barnen har snorat sen i december. Den ena snuvan avlöser den andra.
Just nu tre pers i familjen helt nere för influensaräkning.

Och av min roliga Cannes-jobbresa blev stoft. Noll och intet. Fuck. Fuck fuck fuck.

Snor, feber och trettiosex ekologiska ägg

Här är det inte muntert. Feberyra barn och mor om natten, hosta och snor på dagen.

Men vi har 36  - inte bara ekologiska utan också närproducerade och nyvärpta - ägg i kylen, igår hämtade från bonden i Malmvik. Eftersom vi inte hade växel på hundringen blev det tre kartonger.
Igår morse äggröra på 12 ägg, idag pannkakor och jag gissar omelett till middag. Äggen är hur som fantastiska. Skillnaden i smak är faktiskt slående. Pannkakssmeten blir alldeles gul. Lycka!

Knaprar japanska piller och hoppas åtminstone på placeboeffekten.
Tanken är ju att jag åker till Cannes på onsdag morgon och förutom jobb, jobb, jobb också ska hinna ta ett glas bubbel med finaste glamour-mor.
Har fått tips från chefen att sola på balkongen (D-vitamin) och köpa Dr Starks D-vitamindroppar.

Sliding doors

Att öppna dörren hemma på vår gata i stan och mötas av finaste utsikten, glittrande takåsar och turbo-WiFi.
Lyxen att nu få båda.
Fina lilla landet i all sin skabbighet - med tystnaden, sjön, ängarna, brasan, veden, Ove i Flen och Ottilia i Malmköping.

Jag gillar det. Det verkar passa mig. Omväxlingen. Och att det är nära. Man kan åka dit när man vill. Och man kan åka hem igen. Ren lyx.

Snorhelvete

Är sjukt (ha ha) trött på dessa konstanta omlott-förkylningar. I helgen fick båda barnen feber och slemhosta, smittade mig, det klagas på ont i öronen och slem i halsen. Båda har dessutom mollusker och ser ut som prickig salami.

Kan det inte bara ta slut? Det räcker liksom nu. Vi är väldigt sällan sjuka så den här vintern slår verkligen snor-rekord. Hade man blivit rik på snor hade jag varit snor-rik (kul).

Fi fan.

Finlunch och fullunch

Finlunch i Malmköping


Fullunch i Flen

Femtonåringen

Mitt femtonåriga jag valde en månad att för del av studiebidraget köpa en reklamlampa från femtiotalet i en charkuteributik i Malmö. Det låter som en sympatisk femtonåring och mitt trettioåttaåriga jag bugar och bockar - den blev finfin på landet!

Sportlovstorsdag

Först gick vi runt "våra" ägor. Hälsade på några grannar, åkte kana på stora mossbelupna stenblock från istiden.
Sen åkte vi till Flen och åt en bisarr lunch på en äldreboende-restaurang (ett av tre spännande options; kinasunk, taxigrill eller senilhak).
Testade Coop Flen och köpte en såg (fogsvans heter det visst) på Woody.
Sen kom en knattegranne förbi och blev bästis och bundis direkt så vi gjorde mandelmusslor på finaste blåbärssylten från Dalsjöfors.
Däremellan of COURSE tjatiga break downs och iskalla toasitsar.