Alltid i ledighet

Hade tänkt skriva ett långt inlägg om sånt som man inte ska skriva om.
Eftersom man ska vara positiv och lyfta sig ut ur boxen och yada yada.

Så jag tror att jag går och handlar choklad till en fondant istället.
En passande efterrätt efter den långkokta fläskläggen med pepparrotssås.

Äcklad.

Jag vet inte om det är ett ålderstecken.
Men jag har börjat bli fysiskt illamående och äcklad av julkonsumtion.
Av massproducerade saker av dålig kvalitet.

Leksaker i stora plastiga kartonger fulla av Kinaproducerat skräp som håller några dagar, eller om man har tur, veckor.
Kläder hos dom stora kedjorna, massproducerad polyester med sömmar som släpper efter en användning.

Rea, rea, rea. Kom och köp miljöförstörande mög. Bara 99:90.

Jag ska inte ha köpstopp. Men jag har lovat mig själv att bara köpa få saker av hög kvalitet, och gärna second hand.

Makens julklapp var en kalvskinnsportfölj, vintage, förre ägaren en advokat på Narvavägen. En väska som håller i evighet och som har märken av sin egen historia.

Att fira jul i Norge...

...var en sötsyrlig blandning av bländande vackra vyer, en supersöt bäbis som verkade vara satt på 'mute' (*avis*), sydamerikanskt kaos i cumbiatakt, iskyla, brinnande kol, norsk ribbe och saus, roliga farbröder och beroendeframkallande stick-lisor. Å så den hemgravade laxen som var made in heaven.

Världens sötaste "Sill-Trulf"

Utsikten från kullen

Så nära frilufsliv jag kommer - ett stjärtlappsåk...

De vita husen

Far och dotter

Tre nationaliteter

Sjukt mycket julklappar

Utsikt över fjorden

Utsikt över fjorden

The Yule Tree

KRP for President

Kolla in Vickans kalender för den 17 - 20 januari nästa år.

Och gissa vem som håller i trådarna för den svenska delegationen..?

Så republikan jag är, tycker jag det är ganska kul faktiskt.

Mamma vs Fritids 0-1

Hela terminen har sexåringen tjatat om att få följa med till jobbet.
Och så idag. Efter julavslutningen i Oscarskyrkan. Fick han det.

Efter en timme - och redan avverkat dator, padda och medhavt Nintendo samt ett okänt antal fönsterkuvert och stämpeldynor, varm choklad och pepparkakor - var han så uttråkad att han häääängde uppochnervänd över ett bord och bara suhuhuckade:

"Men maaaaammma. Varför leker du inget på ditt jobb?? Sitter du bara där och knapprar och skriver och BABBLAR i telefon? Uuuu, vad tråhåhåkigt! Kan vi gå hem nu? Nähä. Kan vi gå till Fritids då? Varför inte DÅ??"

Why even try. Jag visste ju att det skulle bli såhär. Jag ligger så fett i lä när det gäller underhållning av storkiddot jämfört med förskola, skola och fritids. Jag är urtråkig att vara med. Särskilt när jag jobbar.

Imorgon ska ungen till fritids och är överlycklig.
Jag med.

Korvstoppning

Jul-och-jobb-stressen

Bloggen får stå tillbaka för loads of action in real life.
Nu är det bollar i luften, tungor i rätta munnar och andra klichéer som gäller för att få ihop allt och sen säcka ihop en glöggklibbig slajmhög på julafton.

Jag tycker mig höra hjärnan gå på högvarv.

Igår maldes och stoppades dussintals meter traditionstyngd korv - en syn värdig Hovet - och åt den sedan. Mycket delikat, och inte alls lika kaosartat som jag räknat med, med fem barn inblandade.

Att min mamma skickat julkort med "HÄR FÅR DU LITE SKULD" skrivet all over, det reagerar jag inte ens över. Bra terapeut eller bara too much in mind, oavsett ett fall framåt.

Från palm till piskrapp på åtta timmar

Fastnade i Frankfurt, satt två timmar i planet innan vi fick starttillstånd på grund av det dåliga vädret över Stockholm... Att jag satt med solbränd nästipp efter projektmöte utomhus kändes plötsligt helt science fiction.

Och att kliva ut i Stockholms-sörjan, iskall, grå och piskande, var gravt o-kul.

Min återhämtningssömn kom av sig med förseningen, en sjuk barnvakt, en GD som tidigarelade mötet, en budkille som plötligt levereade två meter diskbänk samt en chef som fyllde femtio idag. Har således inte spenderat tid i ryggläge på ett och ett halvt dygn.

Det svirrar i huvudet. Det kanske är ett tecken. A demain!

Färdig.

Färdig.

Utsikterna är ljusa.

Utsikterna är ljusa.

Middag.

Middag.

Dubban, Abban, Prinsessan

Två timmar instängd i ett plan på startbanan i München. Snöstorm.
Halv ett serverades middagen, när vi som sista planet den kvällen äntligen fick lyfta.
Vaknar fyra timmar senare och ser soldis och vajande palmer. Trettio graders diff på fem timmar.

Idag möten möten möten. Allt är förväntansfullt - vi har en prinsessa på gaffeln! Och denna ska lotsas genom programmet på bästa möjliga sätt.
Imorgon möten möten möten. Sen nattflyg hem.

När lunchen intas utomhus, när en ljummen vind fångar en hårslinga,
så erfars jag av en stark känsla av att ta med familjen och flytta hit.

Då var man här igen.

Då var man här igen.

Knut Knådare fyller år, bullar bakas

Love is in the coffee

Lördag på stan. Jullunch på Prinsen. Champange. Biff Rydberg. Espresso på Sosta. Julklappar. Snömodd. NK. Barnvakt. Kärlek.

Pruttslajmsincidenten.

Obekvämt ihopklibbad mellan skinkorna försökte jag korsa gatan på väg hem från vaxdamen Anneli (och jojo, mina lampskärmstips hade gått hem!). Mitt i gatan hör jag plötsligt någon ropa: -"Hallåååå! Du glömde PRUTT-SLAJMET!". Där står Anneli i vit rock och en tub varmt vax i ena handen och min kasse pruttslajm i den andra. Fanns ju en viss koppling där förvisso, om än bisarr.

Kiwikärnor och annat. Märkliga ögonblick i livet.

Bautakylen.

Bautakylen.

Baja jåkade.

Min 4,5-åring kan inte säga R.
Det låter väldigt lustigt, särskilt eftersom hon har ett ganska intrikat vokabulär i övrigt.

Idag tillexempel. Så bara JÅKADE. BAJA JÅÅÅÅKADE hon pilla loss ett antal polkgrisar från Pepparkakshuset.

Dom baja jåååkade jamla loss, mamma. Jag LOOOVAJ!

Jag älskar henne. Så det snujjaj.

SÅNDÄRSOMKANFLYGAUTANFJÄRKONTROL

En påse Polly hasselnöt & kokos och två fingrar Singleton.
Värmen ångar om elementen, nyluftade, heta.

På sonens önskelista står det "PRUTSLAJM, TROLSPÖ, NINTENDO, KASALÅDA, SUPERMARIOKART, SÅNDÄRSOMKANFLYGAUTANFJÄRKONTROL".

Imorgon får jag 118kg kylskåp levererat. Efter det ska jag ha lunchdejt med min vaxdam Anneli. Anneli och jag brukar prata om var man hittar dom finaste lampskärmarna medan hon rycker fjädrarna ur mitt ömma skinn på dom mest delikata ställen.

Jag känner mig bisarrt intresserad av fysik.
Jag kanske är på gränsen till nåt. Stort. Eller galet. Gränsen är väl hårfin.
Jag är iallafall inte sur längre.

Tjo.

Damn if you do, osv.

Mitt förhållningssätt till barnen.
Handlar det egentligen om dom. Eller om mig.
Skulden, den berömda som oftast börjar på "mamma-".
Rör den egentligen ungarna alls?

Jag tänker på det när jag surt fräser "Kom igen nu då, for Gods sake!" för hundrade gången denna morgon, fräser åt mina söta sölkorvar, och liksom orkar inget annat. Jag tänker, hade jag inte haft denna fixa idé om att inte lämna för tidigt och inte hämta för sent, så hade kanske alla varit gladare.

Jag menar. Hade jag lämnat och hämtat dom så att jag fick all den tid jag behövde för att sköta mina andra åtganden (jobbet), hade jag kanske varit mindre stressad, mer närvarande, mindre sur och mer intresserad av att verkligen vara med dom när jag är det. Med risk för att låta som en pappa från den gamla skolan. Men ändå.

Jag är sen till jobbet, jag går tidigt, jag är ständigt uppkopplad, påkopplad, intjackad. Jag pratar med barnen och kollar mailen samtidigt. Paddar. Telefonar. Bara sagostunden är helig.

Jag vet inte. Fan. Tror jag har kommit in i en existensiell ångestloop igen.

Jordnötter

Kölden kölden. Förlamningen i både kropp och hjärna.
Mental embouteillage.
Nu måste jag bara få hjärnan att varva ner.

Ikväll kommer maken tillbaka och imorgon kommer kylskåpet hem.
På lördag fyller någon sex år.
På söndag ska denne någon ha discobowlingkalas.
På måndag åker jag till Dubai. Men hoppas få hinna se en skymt av dotra i lussekläder.

Sen är det bara frökenpresenter som ska inhandlas, korv som ska stoppas, julkort som ska skickas, resor till Norge som ska förberedas, lock som ska läggas på brunnar osv osv.

Fast det där är jordnötter i sammanhanget.

En kalenderlucka ur Hjärnbarken

It must have been love.
Och solariet i Trelleholla. Där man preppade.
Sen hade nåns äldre killes kompis köpt ut en flaska billigt tyskt riesling som blandades med 'grön banan'-extrakt från Ica.
Mamma i sin vita Mazda. Jag i blodröda naglar så långa att dom inte gick att göra läxor med.
Att en väska skulle med. Och att vi blev avsläppta utanför gympasalen på skolgården. Huttrande halade vi upp vinet och två små plastmuggar och drack snabbt två vidriga glas var.
It must have been love. But it's over now.
Och ingen bjöd upp. Men vi snurrade, det snurrade, allt allt, och livet låg framför oss i en magkittlande okänd framtid.
Frusna fötter, frusna händer, nattbuss hem, pappa halvsovande i pyjamas vid busshållplatsen med SAABen på tomgång.
But I lost it somehow.

Andas. Perspektiv. Inte svära. Leva.

Stressen dådå. Nä, det är inte så bra. Hjärtklappning och skenande puls. Hann med tåget idag med tre minuters marginal, efter en bisarrt flåsande språngmarsch från kontoret, för att hinna hem och hämta medan maken var på väg till flyget mot Turkiet. Efter pannkakor och julkalendern på TV förbereder jag för kvällens jobbsejour, nu mer akut än nånsin, och får panik och blackout när jag inser att jag ju fått nytt operativsystem installerat i datorn som kräver nätverksnyckel till vårt trådlösa nätverk. Som jag inte har. Och den som har det sitter en fyratimmarsflight till Ankara.

Imorgon ska jag, fel, skulle jag, på ett styrelsemöte i Södertälje halv nio. Jag inser att det ju inte går. Då skulle jag få lämna barnen halv åtta.

Det är inte värt plågan. Jag prioriterar om nu. Skiter i mina tre projekt som ska vara klara till imorgon, i styrelsemöten och prinsesssor. Nu går jag och tar ett glas glögg och funderar på hur livet såg ut före datorer och internet.

Hans & Greta bor här

Det bidde en tumme, samt längtan efter slack.

Av den treåriga organisationsprocessen som orsakat så många så ont i magar, blev intet. Inte ens en tumme. Man kom fram till att inget skulle bli bättre av att ändras om. Det funkar redan bra.
Så vi drog ut chifen på lokal och firade med två glas sydafrikanskt.

Men stressen. Jag är inte van. Jag har gjort dygd av att inte vara en sån person som konstant går runt och säger 'det är mycket nu' och som inte 'har tid' att svara på mail. Förmodligen är det dom exceptionella omständigheterna som nu får även mig på fall. Allt som varit denna höst, och helt utan uppehåll. Mina käkar är liksom fastlåsta i ett järnhårt läge och huvudvärken lågfrekvent molande.

Snön faller mjukt utanför fönstret. Men jag är oförmögen att se myset. Jag är mentalt i Abu Dhabi och försöker desperat hålla alla bollar i minnet. Får ångest. Behöver lov. Julegröt och mumma.

Nuförtiden är ju inte helgerna källor till lugn och ro och kontemplation. Dom är fulla av små varelser som vill saker. Hela tiden. Long gone are The days när man kunde krypa ner under en filt på sängen och läsa en bok. Jag trivs med att ha familjen runt mig. Men ibland längtar jag efter en smula slack.

Midvinternattens köld är hård.

Kroppen börjar ta en smula stryk. Av stressen, kölden, renoveringarna, resorna.
Är trött och tom.
Rinnsnuva och magmuskeltränande förkylningshosta.
Svullen mage; jag väntar blod.

Nu tar jag mig igenom.
Dagarna, mötena, åtagandena, tvättvikningen, klädhögarna, hämtningarna, lämningarna, middagstiden. Och längtar ledighet så att hallucinationen är nära.

På plussidan att all äcklig skitig papp som klätt vårt trapphus sen mitten på augusti plötsligt är borta. Hantverkarna droppar av en efter en. Idag överlämnades vårt badrum - fortfarande småsaker kvar; en fog här, en brytare där - men i princip klart! Från noll till två fungerade små hemlighus på mindre än ett dygn. (Eller tre och en halv månad... om man vill vara sån.)

Nu tar den roliga renoveringen vid. Köket. Barnrum två. Tankarna på onödiga lyxinköp som rådjurslampor och vinkylar.

Men först. Julvila.

Vi har ett badrum!

Svart toasits kommer. Värmegolv och läderstropp på kommoden likaså. Jag älskar det redan!

Vi har ett badrum!

Grannen mittemots balkong...

Grannen mittemots balkong...

Återerövrat hem

Lycka är ett återerövrat hem, rensvabbat från alla dammiga fotspår i stl 45 och all grusig papp.
I det närmaste ett beboeligt ställe, med vattenklosett och handfat med automatspolande kran. Visserligen elsladdar utstickande och ofärdiga silikonfogar, men riktiga rum som nästan är klara.
Förmodligen var det detta som fick min något skumparusiga hjärna att gå åstad och ropa in en bauta-matta från Persien i fredags kväll. Något jag fick ångra när jag i mer nyktert tillstånd mätte matsalen och insåg att mattan var tjugo centimenter längre än densamma...

Nu kan det hursomhelst få lacka mot jul!

Kockkonsert på Stadsbiblioteket

Kockkonsert på Stadsbiblioteket

Fredagssmurf

När jag kom hem efter en mycket trevlig after work igår som innefattade italienskt bubbel samt en av de vassaste bloggskribenterna jag vet - not to mention snyggheten! - trodde jag nästan att bartendern smusslat ner nåt hallucinatoriskt i glaset. En smurf kom och öppnade dörren. Och där innanför väntade en fix och färdig tojlett, komplett med självlysande kattögon och allt.

Fredagssmurf

Mau.

Dagens gärning i holken: Tapetsering medelst den franska men tyskimporterade kattkitschtapeten med femtiotalskänsla. Très chic, för ett WC fantastique! Nu börjar vi snacka.

Smältande marshmallow på tub

Att duscha i doften av polkagris och mintkyssar och sen smörja in sig i smältande marshmallows är en ganska god motivationshöjare för barnen att gå ner i källaren och ta veckans tvagning. Jag hade kunnat spendera alla mina pengar på cocktaildoftande badskum och kakdegskrämer! Så värt!

Travelling light

Nämen jag lär väl hinna med en liten sväng till Dubai här också innan jul.
En tvådagars expresstur med pressat schema.
Som ett blixtbesök i en fantasivärld där det är trettio grader varmt och solen alltid skiner.

Att pilla sönder en sten

Utvecklingssamtal på skolan efter en knapp termin med splajdans nya fröknar.
Förutom att just denna fröken verkar hopplöst förlorad när det gäller genusfrågor, så hade hon i allt övrigt fångat sonen på prick.

- Jaa, han är ju väldigt... aktiv, och sprallig. Snabbtänkt och klurig, men han petar och pillar på allt!

Förutom att han är som en hal ål som snabbt räknar ut talen på paddans mattespel och just börjat läsa hela böcker (!), så är han också den enda unge jag sett som kan pilla sönder en sten i atomer.

Jorå'satte, fröken. You're right on spot.

Doris!

Doris betyder "gåva" eller "från havet".
Blir rörd varje gång ett barn föds, och särdeles tårögd när det är en av den innersta kretsens med ett särdeles coolt namn.
Välkommen Doris!

Bild från Anne Geddes.

Nyskiten äpplamos

Nä, jag vet inte.

Jetlaggad, PMS:ig, frusen, renoveringsless, postprojektdeppad, besviken, nervös, orolig.

Det är nåt skit med den här årstiden.
Det hela ter sig trist, håglöst och hopplöst.

Mest PMS:en tror jag just nu. Fräser åt byggkillarna och har nolltolerans för strul i morgonrutinen.

Uärk.

Senhöstens olika ansikten

Hösten var kall också i Chicago. Men där var himlen blå och solen reflekterades i skyskrapornas glasfönster. Ånga steg ur asfaltens undergrundiska ventiler och det kändes mycket som att befinna sig i en amerikansk feel good-film.

Sen dök planet ner i det kompakta molntäcket och ett regntungt, mörkt Stockholm uppenbarade sig. Raggsockemörker, blöt yllefilt, märgkylan. Jag är inte gjord för sånt klimat. Det var som att få ett tungt slag i bakhuvudet, fast jag bara varit bort en vecka.

Just i denna sekund sitter jag dock i halvtropisk värme i funkissimhallen och väntar på sexåringen samtidigt som det tränas konstsim för herrar i stora bassängen. Det känns också som om i en film.

Men USA folks. Vad man än kan tycka. Jag älskar't.

Sista kvällen i Chickan

Sista dagen.
Drabbats av konsumtionsvånda och shoppingutmattning samt nån slags tullångest.
Fick trycka ner det sista i väskorna, och har ändå tre handbagage.
Väskorna väger ton, och den fina strategin med att fördela presenter-nu och presenter-till-jul blev helt spolierad av det Tetrisspel som istället var tvunget att tillämpas. Salta nötter och paddor, pepparmintsdoftande krämer och glittriga trosor.

Ett jacuzzibad, en öl och sen ut till flygplatsen.
Det har varit en bra vecka, men nu längtar jag som vanligt hem så att det snörper i hjärtat när jag tänker på dom trinda kinder respektive skäggstubb som jag har förmånen att få leva med.

See you in Sweden!

Andy's Chicago Jazz Club

Andy's Chicago Jazz Club

Igår, idag.

Gårdagens drink och dagens frukost.

French toast, whipped butter, fresh blueberries.

Bloody Mary spiced up with horseradish.

Windy City Martini at 96th floor

Dagens frukost.

Dagens frukost.

Upp som en pannkaka, ned som en sol

Mina kollegor rantade upp vid tre, fyrasnåret imorse. Själv sov jag till klockan sex. Åt sedan en stadig frulle och chockade amerikanen genom att trycka i mig både hel portion omelett med bacon och amerikanska pannkakor med vispat smör, blåbär och lönnsirap. Sen ut till expon för smygöppning av den nordiska paviljongen. Invigning med alla företag och organisationer och sen middag på latinamerikansk resto. Nu sova.

Lång dags färd mot natt

Nu är klockan snart nio (men fyra på morgonen i min hjärna) och jag får gå och lägga mig. Bild säger mer än ord och så vidare:

Vi passerar Grönland!

Flyger in mot O'Hare, Chicago.

U.S of A

Med taxi in mot Chicagos skyline

Amerikansk storstad.

Night vision

Mörkret gör saker med mig.
Befinner mig plötsligt mitt i stan men på en plats jag aldrig förut varit på, och känner mig plötsligt liksom flytande i tid och rum.
Jag är där, men det kan vara var som helst och i ett annat århundrade.
En ganska sällsam känsla som drabbar mig allför sällan.
Kanske för att jag numer nästan aldrig är ute och spatserar efter mörkrets inbrott.

Chicago coming up

Bråda dagar.
Hemflytt, tredje gången gillt, och ett slags återerövrande av det som är vårt hem.
Fortfarande dusch i källaren, fortfarande ingen toa, men hey, vi är hemma, och skymtar ljuset i stambytestunneln.
Helgerna fulla av sociala aktiviteter.
Imorgon bär det av till Chicago, och exekverandet av det sista av höstens stora projekt.
Ger som vanligt yrsel och svindel och bortdomnade fingrar.
Men också en reunion kollegewise som känns riktigt rolig!

Följer ni med?

Gårdagens lågavlönade kallskänkor...

...blev knappast dagens högavlönade kockar. Nä nä. Dom ser nämligen ut såhär. Det här är årets Det Goda Kökets utvalda stjärnkockar. Finn fem fel? (Svar: Gubbe, gubbe, gubbe, gubbe och gubbe.) Pinsamt!

Status Strindish

En vecka sena i tidplan, inne på den andra, gjorde jag före hämtning på skola och dagis en snabb lägeskoll av holken:

*WC: Ingenting har hänt. Ett skal. Inget golv och inga väggar klara.

*Badrum: Innertak monterat. Väggar kaklade men ej fogade. I övrigt inget klart.

*Kök: Slits byggd och spacklad. Vatten i kranen. Tarvar både grov- och finstädning innan tillbakaflytt.

*Barnens rum: Omspacklat och förberett för tapetsering efter skadan.

Vi flyttar tillbaka för tredje gången gillt på fredag. Det kan bli intressant.

Tuppar som babblar

Nästa fenomen.
Män med normal (skev och uppblåst) självbild.
Som babblar oavbrutet om sig själva, sin karriär, sin familj,sin karriär igen, sitt jobb - mest sitt jobb faktiskt - och förutsätter att man är intresserad. Självskrivet tar all luft och all plats. Vana sedan barnsben.
Jag sitter brevid dom på middagar, i lounger, på möten, i bilar, på flygplatser, i aulor, i mötesrum. Massor av män. Och alltid nästan bara män.

Vi pratade om fenomenet på ett kalas förra lördan, och konstaterade att på hundra självupptagna snubbar verkar det gå en dito kvinna.
Alla dessa män, allt detta babbel.

Jag blir så uttråkad att jag krackelerar.

Pannkaksstekning