Big in Dubai

Ers allra ödmjukaste i en glasskulpturceremoni med GD:n för Dubaiemiratet och dess miljödivision. Samt en pressfotograf och en hel hög med eminenser. Kanske hamnar vi i tidningen imorgon. Glasskuplturen väger typ fem kilo och är nu med mig på flyget...

Foto: Christopher Waldén

Semester vid Persiska viken

Dagen före kostymen och knytblusen (och taxklackarna):

Gossip från ett emirat

Mina fötter ömmar.
Kom hem vid ett inatt efter en briefing med prinsessan på Emiratpalatset.
Så bisarrt att jag inte ens kan kommentera det. Vi pratar alltså sviter som är drygt sexhundra kvadratmeter. Ja. 600.
Kanske räcker det med att säga att det finns bankomater där man kan plocka ut guldtackor.
Alla nöjda, jag i säng. Upp halv sju, efter fem timmars sömn.

Idag just hemkommen efter ett rally av era högheter och excellenser.
Plötsligt befinner jag mig alltså i svenska paviljongen när prinsessan med emiratiskt prinsfölje dyker upp - långt före både generaler och ambassadörer - och får således hantera både prinsar och prinsessor och saxar och ribbon cutting ceremony. Hade några svettpärlor i pannan innan generalen kom älgandes och kastade sig in i ceremonin som i slow motion.

Imorgon invigning besök på världens första koldioxidneutrala stad, invigning av svenskt möbelvaruhus samt sessmottagning på Formel 1-hotellet.

Foto kommer asap jag kan ladda upp...

Uppdatering

Slängde linserna i vasken och somnade med den fromma förhoppningen att bagaget skulle dyka upp under natten, annars skulle jag inte kunna se ett smack när jag vaknade. Vaknade, ringde conciergen och jajjemen, det hade anlänt under natten och kom i all sin prakt upp på rummet lagom till morgontoaletten. En liten omväg bara via Schweitz och Istanbul. Fredagen ägnades åt sol och bad på taket och skidskola samt bräda på Ski Dubai. Idag begav vi oss medelst Lexus till Abban. Har just avslutat ett tungt pass vid poolen och stranden och ska strax upp till loungen och äta lite snittar. Men oroa er inte, jag får jobba häcken av mig veckan som kommer. Inomhus.
På väg in till Dubai Mall för att tjacka lite förnödenheter

Skidskola på Ski Dubai!

Stolsliften på samma ställe, backen fortsätter upp vänster

Stolt son börjar bli kaxig...

Bulle från Dubai till Abu Dhabi

Landat Dubban!

Allt bra.
Allt bagage borta.
Alla har varma jeans och ingen har tandborste.
Annars bra.

Återkommer.

Dubban, Abban, Prinsessan

Två timmar instängd i ett plan på startbanan i München. Snöstorm.
Halv ett serverades middagen, när vi som sista planet den kvällen äntligen fick lyfta.
Vaknar fyra timmar senare och ser soldis och vajande palmer. Trettio graders diff på fem timmar.

Idag möten möten möten. Allt är förväntansfullt - vi har en prinsessa på gaffeln! Och denna ska lotsas genom programmet på bästa möjliga sätt.
Imorgon möten möten möten. Sen nattflyg hem.

När lunchen intas utomhus, när en ljummen vind fångar en hårslinga,
så erfars jag av en stark känsla av att ta med familjen och flytta hit.

Skiddebut

Ja, och så gjorde barnen skiddebut på Ski Dubai, världens största (börjar bli tjatigt va?) inomhusskidpister. I inträdet ingår allt: overall, utrustning inklusive strumpor. På med grejorna och så rulltrappa in till -2 grader och fem nedfarter.

Vi var tvungna. Kändes som ett once in a lifetime för sonen att kunna säga att han debuterat i Dubban.

Hur det var? Extremt sjukt men kul.

Burj Kalifa

Efter lite Dubaianska ekonomiska trångmål fick man assistans från grannemiratet Abu Dhabi och kunde således slutföra prestigeprojektet Världens Högsta Byggnad. Bara det att man fick byta namn från Burj Dubai till Burj Kalifa eftersom det var han som pröjsat...

Hit upp ska vi. Hela tornet är 828 m, vi ska upp 445m. Hissen tar 60 sekunder.

Utsikten från ena sidan över Dubai Mall, världens största shoppingcenter.

Men det återstår som sagt ungefär lika mycket uppåt.

Mot havet.

Man och dotter spanar ut över nejden.

104 cm Carla står sig slätt i längd men bäst i mammas hjärta.

Fisken

Helt enorm.

Tusen och en natt

Vi bodde på Atlantis...

Lyxhotellet ute på Palmen

En av gångarna med lyxbutiker i West Tower

Knut fingrar på glasdraperierna till en av barerna

Glasskulptur i foajén

Hotellet har även ett gigantiskt akvarium, "The lost chambers"

Det årliga hoppet!

Från askgrå till signalröd

Sista jobbanhalten gick till Masdar City, världens första koldioxidneutrala stad. Helt galet. Mitt ute i öknen byggs en stad för 40 000 invånare, och ytterligare femtio tusen inpendlande, med intelligent infrastruktur (förarlösa elbilar) och ett svenskt avfallshanteringssystem. Man kan inte låta bli att imponeras och förundras över dessa oljeshejkbiljardärers relativa framsynthet.

Medan familjen förvandlats till pepparkakor på Hiltonia Beach Club så har jag slitit kostymen och munlädret. På jobbhemmafronten har det under veckan blåst full storm. Från moll till dur kan man säga.

Idag stranden hela dagen. Återkommer om detta.
Nu ska jag bli lätt dragen på GT och dra till guldsouken med ungarna. Kanske blir en tacka, eller två.

Atlantis

Långa jobbdagar, och stressigt mellan möten men fantastiska platser. Här kommer bilder från söndagens besök på The Palm och Atlantis vattenpark:

Småbarnslandet

Atlantis, förmodligen sjustjärnigt

Maken kastar sig utför den dödsföraktande vattenkanan som stupar svart vattenpist

Private beach, sand importerad från Algeriet

Ensamma på stranden

Två happy feets

Snart svischar pappa förbi inuti akvariet! I en galen flum ride.