Fyra timmars sömn senare

Svårt att gå och lägga sig halv sex på kvällen och ställa klockan på 00.45.
Oavsett hur trött man är sen innan.
Somnade sent omsider till, bara för att vakna en drygt tre timmar senare, och till slut ge upp och gå upp. Har aldrig varit så tidig till hotellfrukosten nån gång!

Värmen är bedövande. Uppåt fyrtio grader och fukten som kryper innanför alla kläder och gör att man ser ut som en nysprungen maratonlöpare. Röd och rinnig.

Tog en snabb repa med chefen på stan på morgonen, men vi hann bara ett kvarter innan värmen avväpnade shoppinglusten totalt och vi fullständligt föll in på närmaste Starbucks och beställde islatte.

Sen jaga lång GD, jaga inträdespass, jaga kollegor och ytterst långsamt röra sig i den dallrande luften utomhus. Folk innoverar och innoverar. Vi får kaffe och dammsugare för att hålla humöret på topp.

Imorgon högnivådagar och då måste jag ha kostym.

Kineser kineser kineser

Fuktigt och varmt och en miljard kineser.
I svenska paviljongen sitter två lag och hjärnstormar.
Utanför säljs Pippi, Ahlgrens bilar och Kosta Bodaglas.
Själv går vi till Tyska paviljongen och äter pulvermos och wurst. Men ölen var god.

Svenska paviljongen from afar.

Ett halvt dygn senare i Kina...

Två filmer, en bok och alldeles för lite champagne senare anländer jag ledbruten och mör ett fuktparadis. Trettio grader och 100% luftfuktighet, toppat med ösregn. Men jösses vilka sköna sängar jag kom fram till! Och outsmartade kinesiska censuren trots jetlag och seg skalle. Så nu kan jg både blogga och facebooka. Halleluja.

Resfeber, No 856

När jag är nervös blir jag illamående.
Kallsvettig. Fingrarna blir iskalla och domnar.
Får blackouts och glömmer var jag lagt telifonen och sånt.
Rastlös. Instabil mage.
Biter ihop käkarna så jag får migrän.
Känslig.

Därnånstans befinner jag mig, fast ganska lindrigt denna gång.
Och igenkänningen i känslorna ger en vag men trygg punkt att hålla sig i.
Varje gång samma, fast annorlunda. Jag vet aldrig själv hur det kommer att bli.

Théoule

Semesterhålan verkar iallafall stabil.
Jag gillar stabilt och förutsägbart.
När det kommer till väder.

Väderprognoser

Vår barnvakt kommer ner idag.
Hon undrade vilka kläder hon skulle packa, så jag kollade väderprognosen.
Här kan det växla mellan tjusex och sex på ganska kort tid.

Satte nästan kaffet i halsen.
Kolla in fredagens dagtemp!

Och dit jag ska är det bara varmt och massivt regn. Typiskt.

Vattenkrig

Nu. We're having a värmebölja

Kvicksilvret ligger och dallrar uppåt trettio, det rinner rännilar av salt mellan skulderbladen.

Som alltid har jag svårt att sova nätterna innan mina långresor. Somnar inte, sover ytligt, vaknar, går upp, tar en macka, står och stirrar ut genom fönstret, lyssnar på nattens ljud, trafikljud och sirener, tänker på barnen och på livet.

Ser med skräckblandad förtjusning fram emot min 11h30min-flight måndag.

Barnkalas i parken. Svenskarna, dom vi lärt känna, man lär känna människor snabbare här tror jag. Rulltårta och sill. Jupiler och saft.

På vår stekheta altan hörs hemtrevligt slammer med porslin och bestick från de öppna balkongdörrarna. Nån äter sen lunch. Vi sitter och försöker hålla ut längst i solen, svetten lackar, vi bälgar mineralvatten. Barnen tittar på Smurfarna.

Nu har vi vattenkrig. Nu är vi här. Nu är sista veckan. Nu.

Midsommar på Bovenberg

Lite Pimm's och egensnickrad majstång med bambulöv

Dom italienska grannarna är skeptiska...

Och yngstisarna äter hellre Nonnas hemgjorda tagliatelle bolognese

Det vackra vackra huset i slottsparken!

Svensk silltallrik

Egenhändigt importerad champagne demi-sec till jordgubbarna

Kaffe, tårta och djupa samtal vid midnatt...

Salladssoppa, I give you

Salladssoppa by Knut & Carla:
Några rispapper
Några salladsblad
Lite morötter och gurka "julienne"
En touch av koriander
En halv glasstrut "Cornetto"
Lite toapapper
Rör om och njut medelst sugrör.

Barnsligt begär

I vissa avseende är jag inte äldre än elva och kommer aldrig bli.
Om jag till exempel ser ett sånt här ljuvligt "Chococat"-halsband så måste jag köpa det, till mig själv. Funkar kanske på högnivåseminariet med utrikesministern på torsdag? :-)

Obligatoriet

Som sagt, det finns väl egentligen bara en enda helig ko för mig på midsommar, och det är att det ska finnas DENNA sillanrättning på bordet.
Har man inte provat så måste man.
En kontinental men raffinerat enkel kombo av svenska och italienska smaker.

Eller vad säger ni?

Speedshopping i lunchrusning

På en dryg timme hann jag handla akutbikini till mig (den gamla gömd & glömd i Stockholm), akuttrosor till dottern (glömda hemma såg jag när hon skrevade på bussen), ett flaggspel, två prickblock, en ask hollandsdrops, födelsedagspresenter till de två barnkalasen, en av födelsedagspresenterna till dottern, dykskatter, färgpennor samt lunch till tre att ta med.

Nu fattas bara de två sista 4-års presenterna till dotra samt två solskyddsdräkter till båda inför semestern.

Déjà vú

Så sitter man i samma blåa halkiga skinnsoffa som förut, med litet prickigt barn brevid sig som ska smörjas, talkas och droppas.
Försöker skicka intelligenta mail samtidigt, allt medan SvampBob Fyrkant steker krispiga krabburgare.
Och i huvudet alla dessa listor; packlistor, presentlistor, midsommarmatslistor, att-göra-sista-veckanlistor.
Tycker jag har varit här förut, not so long ago.

Gå över ån efter vatten

Så letar man och letar.
Efter den perfekta världskartan.
Rätt storlek, rätt färger.
Stor stor och inga grälla temperaturzonsfärger. Inget sjuttonhundratal.
Och så hittar man den på ett café i Bryssel.
Och när man undersöker saken djupare visar det sig att den kommer från... IKEA.
www.ikea.com
Till sonens blivande globetrotterrum.

På den sextonde dagen...

...kom vattkopporna som vi väntat på. Inatt vaknade dottern och påpekade att det kliade. När jag tände lampan var hela hennes lilla vetebullsmage full av röda blemmor.

Lappkast i planeringen (fast ändå inte, det var ju väntat) och jag jobbar hemma resten av veckan medan dottern kollar smurfarna och pudrar sig med mentholtalk.

På måndag åker jag till Kina. Men samtdigt anländer även vår svenska barnvakt från Stockholm, planerat sen lång tid. Tur för maken.

Nu tillbaka till smörj, espresso och jobb i svettig natt-tisha.

Sitta på Conny

Ett inlägg på fejjan fick mig att tänka på ett uttryck som vi använde i Skåne när jag var fjortis.
"Sitta på Conny".

Sitta längst bak i bussen.
Och buss åkte man. Och busskort förfalskade man. (Särskilt jag, som var sjutton när alla andra var arton.)
Till gymnasiet varje dag, två mil bort längs en bländande vacker kuststräcka som ingen såg för alla sov.
Till stan, på helgerna, fyrtio minuter med buss 100, och sista nattbussen hem gick tjugo över ett. (Det var då min far nyväckt och i gammaldags randig helpyjamas satt troget och väntade i sin saab niotusen och halvsov vid ratten under tre års tid).

Att sitta på Conny var visserligen coolt, men lite sådär töntcoolt, raggarcoolt, inte där man ville sitta om man aspirerade på en roll som femtiotalsbrud med svår snedlugg.

Blodig

Steak frites. Saignant.
Sauce Roquefort.

Efter en dag med min nya roomie från Tidaholm (som låter precis som nån jag känner) lallar jag iväg uppåt ardennerjägarkvarteren och finner man och barn med andra män och barn (de svenska hemmamännen) i lekparken. Bestämmer oss för att äta ute. Dissar två röka-kröka-svettiga-linnen-över-ölmage ställen och hamnar oundvikligen på S:t Huberts där servitörerna är äldre herrar i vita förklä'n som serverar blodiga biffar och mjälla kronärtskockor till damer i blånande hår.

Barnen får hempanerad kyckling och glass. Vi äter blod. Saignant (blodig) respektive Tartare (rått).

Utan ångest

"För att göra din bokning är stabilt och slutgiltigt skulle vi uppskattar att du skickar oss 50,00 euro deposition (insättning) för rummet. Denna deposition kan betalas med kreditkort genom att fylla tillstånd att debitera nedan, säkert och utan ångest."

Tackar Mme Odette för detta fina meddelande (översatt med Googles språkvertyg) som svar på min lexikonfranska bokningsförfrågan på hennes hotell. Skönt att vi kan betala utan ångest. Känns tryggt.

Åldersrelaterade skumheter

Jag vet inte vad det är. Åldern?
Som gör att dyker en massa konstiga - jag skulle inte säga krämpor - men tillstånd.
Som vaddå?
Jo, som till exempel en jätteäcklig rörlig knöl under huden vid ena fingerleden (maken ba 'öööö vad äckligt, ta bort den, jag vill inte känna!"). Förmodligen detta.
Eller mina svullna röda fläckar som uppträder i ansiktet och får mig att se ut som om jag gått in i en dörr (dvs fått stryk hemma). Ingen som vet vad det är.
Vuxenaknen som kommer och går, lämnar bölder bakom öronen efter sig. Jätteont.
Knak i knäna, så att mina roomies reagerar. Aj, säger dom, fast det inte alls gör ont, bara gör så att jag har svårt att smyga in i ett rum.
Eller så svullnar ett öga plötsligt igen. För att jag petade lite på ett bett där kanske.
Konstiga grejor. Irriterande.
Och alltid är det nåt.
Hår som plötsligt raknar. Inflammerade hårsäckar. Dålig mage.
Så vansinnigt oglammo.

De matlasserade hotpantsens tid är för evigt - FÖR EVIGT - förbi.
(Lucky you.)

I am the music man I come from far away

Skolmusikal med egenhändigt gjorda scenkostymer. Intet öga torrt.

Sen är det skönt byta om och sätta sig i klätterträdet och käka glass.

Sista veckan i Bxl

Tar ett djupt andetag och laddar inför sista veckan på det här Brysseläventyret.
Bokade just en tvåstjärnig övernattning i Macon, lite norr om Lyon. Kan bli intressant...
Sade just adjö till några nya bekantskaper som också åker hem.
Känns lite konstigt, fast ändå inte på riktigt. Vi har ju inte "bott" här. Vi har bara hyrt in oss på ett stycke tid i ett annat land.

Tinnitus

Dax att läsa om "How to Talk So Kids Will Listen & Listen So Kids Will Talk" samt "Siblings Without Rivalry" märker jag.

Ljudnivån härhemma börjar vida överstiga arbetsmiljöetiska riktvärden, och det beror inte enbart på barnens konstanta och nervpåfrestande tokgnäll. Dom uppgivna och vilseledda föräldrarna verkar ha fått nog, och skriker tillbaka och slår näven i bordet.
Men det hjälper ju inte. Alls. Mest bara en frustrerad markering i allt det meningslösa gnälliga gnället. Jag ser nämligen rött ibland. Mitt humör är emellanåt extremt explosivt. Och eftersom jag inte slår barn, slår jag i bord istället.

Och eftersom lugna maken exploderade ett par tre gånger bara på den korta bilfärden mellan adjöfikan och hemmet, så insåg jag att nu är det dax för bokcirkel en deux.

Jag undrar när man kan ha en trevlig familjemiddag ihop. Nära eller nånsin?

Murder on the dancefloor

Ibland blir jag så sjukt sugen på att dansa.
Förr i tiden, nånstans i hotpantsåldern som varade rätt länge, var det det en utekväll gick ut på. Förfest på röd Lambrusco och M People's "Don't look any further". Sen klubb. Skit i flörtandet och tjatandet, vi var på dansgolvet först av alla, med en mission. Önska låtar hos DJ'n. Dansa Dansa Dansa. Fem, sex timmar på raken.

Vad hände?
Jag vet fan inte.

Nu smygdansar jag med fem års mellanrum och känner mig lika patetisk som jag tyckte att tjuåttaåringarna på Göteborgs Nation var när jag var tjugo och dansdrottning.

Och där nånstans saknar jag med en intensitet värre än ett slag i magen min gamla partner in crime från förr. Ål och Al i hotpants och med en plunta Malibu i innerfickan.

Jag slapp holländska kommentatorer

Ha! SVT Play sänder live.
Ungarna får Gammelsmurfen för sig själva.
Jag tar en espresso och lite choklad medan jag kollar in klänningarna...

Herr Daniel och Gargamel

Femåthalvtåringen och fyrååringen förstår inte alls.
Det pågår förhandling och dragkamp om TV:n.
Dom vill se sina för dagen nya franska Smurf-filmer.
Jag vill se iallafall en glimt av bröllopet, min republikanska hållning till trots.
Dom vill se Gargamel.
Jag vill se Herr Daniel.
Same same.

(Maken ska gå på finmingel på ambassaden och se hela bröllopet på storbildsskärm.
Mingla med rojalister och det gamla gardets svenskbrysselianer.
Han ser sådär fram emot det.)

I vansinnesskrikets tecken

Först hade man spädbarn som skrek sönder kvällar och nätter av kolik och allmän spädbarnsångest.
Sen fick man koltar som skrek sönder eftermiddagarna i kampen om leksaker och mat på stubinen.
Sen tänkte man att det kanske skulle lugna ner sig.

Nu har man en femåthalvtåring som beter sig som en förpubertal skitunge, skriker och smäller i dörrar och lappar till alla i sin närhet.
Och en fyraåring som får vansinnesutbrott när kläderna inte är vikta på rätt sätt.

Så spenderade vi våran fredag. I vansinnesskrikets tecken. På gränsen till nervsammanbrott. Lovely.
Vad gjorde ni?

Bundsförvanter

Var på proffessionellt hemma-hos igår. Branschorganisationens Brysselchef bjöd in till rosévinsmingel och utbyte av såväl jobbrelaterade som personliga tankar. Riktigt intressant blev det när vi kom in på jämställdhetsfrågor i branschen och hon berättade att hon i sin ungdom varit med i Grupp 8! Där satt den liksom. Nu är vi såhär *korsar fingrarna*.

Den som snart fyller fyra

Med en mage som en nyjäst vetebulldeg, iklädd nyfådd manchesterkjol, önskar hon sig två saker i födelsedagspresent.

En sparkcykel. Det önskade hon sig hett redan i julas, men då kom inte dumma tomten med nån... Den ska helst vara rosa, med Spiderman på.

En liten spade. En blomspade. Och kanske en blomma till. Som hon kan plantera.

Det är nåt alldeles särskilt med denna fyraåring to be. Jag lovar.

Boken och konstnärsdrömmarna

Det är nog mest det.
Jag tänkte skriva en bok och jag tänkte måla. När jag blev stor.
Det är nog egentligen det som ger mig åldersångest.
Inte jobbet och karriären, egentligen.
Eller så är det känslan av att vara en bluff.
Att låtsas, när alla andra är på riktigt.
Att hellre vilja andra saker, inte vara dedikerad, på allvar.

Äh, jag vet inte.
Jag bara försöker sätta ord på det lilla svarta hålet.