What the facketifack.
Skulle pröjsa den lättgravade rödingen och såg att symmetrin i plånkan var gravt störd. Nåt fattades. Mitt VISA-kort. Panik!
Stulet? Tappat? Bortlagt under nåt slags internetköp? Nä. Tänka tänka. När använde jag det senast? Var har jag varit? Vem är jag? Anstränga guldfiskcellen maximalt.
Insåg att det var under inköpet av en styck gröngul banan samt en Nesserpocket i Pressbyrån på Eskilstuna C som jag senast använde kortet. Drog det - FEL - stoppade ner det i chipläsaren, tryckte in koden och - och gick därifrån. Satt sen i godan ro en timme och trekvart på bussen och läste om herr Roos och mumsade omogen banan.
Insikten slog ner och jag ringde 118118 - KOPPLA MIG till Pressbyrån på Eskilstuna C! Och hahaHA! Tuggummitjejen i kassan som pratade med mig med luren inpressad mellan hakan och skuldran samtidigt som hon tog betalt: "Vad sa'ru att du hette sa'ru - det blir femåfemtiotack - pling - ååkej vänta lite - ska'ru ha på beloppet eller högre - mmmm, jo, vi har ditt kort här - sa'ru portion eller lös? - och näää vi kan inte skicka det så du får komma in - trettiosex kronor blir det..."
Jag är så glad.
onsdag 30 september 2009
Smudding
Barnens ord är fantastiska. Ibland är dom mycket mer på prick än det riktiga ordet. Att göra verb av substantiv är väl en klassiker som uttrycker det man gör så bra. Kan vi pärla? Lera? Eller att substantivisera adjektiv. Kan du sudda bort rosat?
Till efterrätt är favoriten just nu smudding. Det vill säga hemgjord smoothie med banan och hallon.
Till efterrätt är favoriten just nu smudding. Det vill säga hemgjord smoothie med banan och hallon.
Härkomst
Det är något alldeles särskilt som inträffar när jag möter en röst i luren som är skånsk. All prestige försvinner. All hierarki. Plötsligt är vi två skåningar som samtalar, och plötsligt är vi rörande överens om att allt går att lösa. Ofta är det så.
Och många är dom. Skåningarna i förskingringen. Dyker upp på ambassader, som chefer, som reseagenter, som projektledare, entreprenörer, främjare och problemlösare i största allmänhet.
Nu senast en man som löser alla mina logistikproblem så att jag kan fokusera på kärnverksamheten och det jag gör bäst, levererar.
Och många är dom. Skåningarna i förskingringen. Dyker upp på ambassader, som chefer, som reseagenter, som projektledare, entreprenörer, främjare och problemlösare i största allmänhet.
Nu senast en man som löser alla mina logistikproblem så att jag kan fokusera på kärnverksamheten och det jag gör bäst, levererar.
måndag 28 september 2009
söndag 27 september 2009
Med nerverna ständigt utanpå
I torsdags anlände ett stort tjockt A4-kuvert postlådan. Från modern.
Med panikångesten tryckande över bröstet redan efter måndagens påslängda lur, lade jag kuvertet längst ner i posthögen, to be opened by maken vid hemkomst. Lade det där för att glömma att det existerade. Men hjärnan funkar ju inte så.
Istället återkommande mardrömmar om innehållet. Ett nytt testamente? Brevroman à tusen sidor om mina frukansvärda tillkortakommanden? En raffinerad kombo av mysiga barnpresenter och gruvliga giftpilar i ordform?
Med hjärtslag dundrande som hästhovar i bröstet skrev jag två svarsbrev i affekt. Båda frankerade jag och stoppade sedan längst ner i en särskild låda i garderoben.
Igår öppnade maken kuvertet och poff!
Hjärtsnörpet kom av sig, och det är ju just det som är så jävligt. Att man aldrig vet. Att det kan vara vaniljsås eller arsenik. Eller båda delar.
I kuvertet låg utrensningsrester från moderns förestående flytt: sju gamla förstoringar av mig på en båt, mig och modern bakom Hollywoodskylten, modern och fadern utanför Gästis, min gamla mormor, samt originalet till mitt specialarbete i gymnasiet "Modets utveckling under 1900-talet - en samhällspolitisk analys". Och så en liten lapp med påminnelse om att be att få en helt vanlig skuld för några foton och två annonser reglerad.
Med panikångesten tryckande över bröstet redan efter måndagens påslängda lur, lade jag kuvertet längst ner i posthögen, to be opened by maken vid hemkomst. Lade det där för att glömma att det existerade. Men hjärnan funkar ju inte så.
Istället återkommande mardrömmar om innehållet. Ett nytt testamente? Brevroman à tusen sidor om mina frukansvärda tillkortakommanden? En raffinerad kombo av mysiga barnpresenter och gruvliga giftpilar i ordform?
Med hjärtslag dundrande som hästhovar i bröstet skrev jag två svarsbrev i affekt. Båda frankerade jag och stoppade sedan längst ner i en särskild låda i garderoben.
Igår öppnade maken kuvertet och poff!
Hjärtsnörpet kom av sig, och det är ju just det som är så jävligt. Att man aldrig vet. Att det kan vara vaniljsås eller arsenik. Eller båda delar.
I kuvertet låg utrensningsrester från moderns förestående flytt: sju gamla förstoringar av mig på en båt, mig och modern bakom Hollywoodskylten, modern och fadern utanför Gästis, min gamla mormor, samt originalet till mitt specialarbete i gymnasiet "Modets utveckling under 1900-talet - en samhällspolitisk analys". Och så en liten lapp med påminnelse om att be att få en helt vanlig skuld för några foton och två annonser reglerad.
lördag 26 september 2009
Lördag, snart veckoretrospektiv
Jag skäms en smula som beklagade mig. Självklart ett I-landsproblem, och det är många som har det värre och så vidare men faktiskt. Man kan inte leva med sådana benchmarks. Man måste ibland få känna sig utkörd och trött och lite ledsen i sin egen lilla situiation trots att folk svälter och dör i aids.
Min 'hell week' är snart till ända. Jag hoppas att andnöden och trycket över bröstet, det som kan tolkas fysiskt men inte är annat är panikångest (been there etc), släpper när maken stiger in genom dörren i kväll. Jag hoppas kunna hålla mig från att grina. Jag hoppas känslan av satellitfamiljens utsatthet bleknar och försvinner som den brukar. Imorgon är allt som vanligt igen, och det gör mig fylld av tacksamhet och ödmjukhet.
Min 'hell week' är snart till ända. Jag hoppas att andnöden och trycket över bröstet, det som kan tolkas fysiskt men inte är annat är panikångest (been there etc), släpper när maken stiger in genom dörren i kväll. Jag hoppas kunna hålla mig från att grina. Jag hoppas känslan av satellitfamiljens utsatthet bleknar och försvinner som den brukar. Imorgon är allt som vanligt igen, och det gör mig fylld av tacksamhet och ödmjukhet.
fredag 25 september 2009
Ljuvliga lekdejter
Ah, lekdejter.
Barnen blir skitglada, leker slut på sig själva, mammorna dricker vin och äter bresaola och halloumi.
Sen får man skjuts hem också!
Barnen blir skitglada, leker slut på sig själva, mammorna dricker vin och äter bresaola och halloumi.
Sen får man skjuts hem också!
torsdag 24 september 2009
Pappa kom hem
Sonen har varit extra känslig de senaste dagarna. Strulat. Brutit ihop för ingenting. Liksom hittat anledningar: "Får jag glass före maten? Inte?? UUUÄÄÄÄÄÄÄ...". Jag har tittat trött på honom och suckat. Idag sa han: "Det är för att jag saknar pappa som jag är sånhär." Och något brast inuti. Blöta ögon.
Dottern ville bli målad som pappa när alla andra önskade pirat, vampyr, monster eller fjärilsprinsessa. Kom hem svårt stolt med svart mustasch och skägg. Idag säger hon: "När jag blir stor ska jag bli en pappa. Jag kan bli det. Jag vill det. Pappa har sagt till mig att jag får det." Jag säger, älskade dotter, du kan bli vad du vill. Precis vad du vill.
Sonen hulkade sen i telefonen med fadern på andra sidan Atlanten. Nä-hä-här är det lö-hö-hördag, g, g? Dottern viskade pappa jag älskar dig och pappans röst blev tjock.
Imorgon ska jag återupprätta min något skamfilade mammauppenbarelse och prestera en riktigt mysig fredag. Jag ska inte tjata. Inte skrika. Inte banna. Bara krama krama krama.
Dottern ville bli målad som pappa när alla andra önskade pirat, vampyr, monster eller fjärilsprinsessa. Kom hem svårt stolt med svart mustasch och skägg. Idag säger hon: "När jag blir stor ska jag bli en pappa. Jag kan bli det. Jag vill det. Pappa har sagt till mig att jag får det." Jag säger, älskade dotter, du kan bli vad du vill. Precis vad du vill.
Sonen hulkade sen i telefonen med fadern på andra sidan Atlanten. Nä-hä-här är det lö-hö-hördag, g, g? Dottern viskade pappa jag älskar dig och pappans röst blev tjock.
Imorgon ska jag återupprätta min något skamfilade mammauppenbarelse och prestera en riktigt mysig fredag. Jag ska inte tjata. Inte skrika. Inte banna. Bara krama krama krama.
Bätte
Jahahapp. Så var dom i säng, efter köttbullsmackor i soffan, dinosauriesaga och utbyte av huvudkuddar och täcken (jag sover således på en Bolibompakudde och barnen på våra dyrdunsisar, men jag byter ut dom i lönndom...). Inte värre än vanligt.
Jag länsade köksskåpen och hittade en halv påse potatisskruvar, fyra Zootabletter och två syrliga vattenmelongummisar. Till det en halv liter bubbelvatten. Idol på TV. Känner att jag överlever den här kvällen också.
Jag länsade köksskåpen och hittade en halv påse potatisskruvar, fyra Zootabletter och två syrliga vattenmelongummisar. Till det en halv liter bubbelvatten. Idol på TV. Känner att jag överlever den här kvällen också.
Utan titel
Jag borde inte beklaga mig men jag gör det ändå. Bara det!
Denna vecka har varit... slitsam? Tröttande? Personlighetsförändrande?
Jag är sjukt trött på mig själv. Min röst, mitt tryck över bröstet, mitt pulserande blodtryck i tinningen. Huvudvärk som järnhjälm.
På att jag inte ens fixar en vecka ensam med barnen utan att bryta ihop i en övertrött hög tillsammans med skitiga kalsonger, nerkissade lakan, regnjackor, halvätna matlådor, åtta kilo grus och så jag i en blöt fläck medan jobbtelefonen ringer och ringer och ringer och barnen skriker, ylar och vrålar.
Kanske för att modern panikångestlamslog min lekamen i måndags och hela veckan präglats av det. Kanske för att jag aldrig hann ladda om. Kanske för att jag fick PMS och sen det påföljande. Kanske bara för att jag helt enkelt är så jävla svag och klen och har låg tröskel.
Denna vecka har varit... slitsam? Tröttande? Personlighetsförändrande?
Jag är sjukt trött på mig själv. Min röst, mitt tryck över bröstet, mitt pulserande blodtryck i tinningen. Huvudvärk som järnhjälm.
På att jag inte ens fixar en vecka ensam med barnen utan att bryta ihop i en övertrött hög tillsammans med skitiga kalsonger, nerkissade lakan, regnjackor, halvätna matlådor, åtta kilo grus och så jag i en blöt fläck medan jobbtelefonen ringer och ringer och ringer och barnen skriker, ylar och vrålar.
Kanske för att modern panikångestlamslog min lekamen i måndags och hela veckan präglats av det. Kanske för att jag aldrig hann ladda om. Kanske för att jag fick PMS och sen det påföljande. Kanske bara för att jag helt enkelt är så jävla svag och klen och har låg tröskel.
onsdag 23 september 2009
Anna Anka
Hemmafrufundamentalismen fick väl ett inte alltför smickrande ansikte i Anna Anka. Vilket påminde en annan Anna om debattens höga vågor oss emellan för ett och halvt år sen. Ja jösses.
Vart tog vi vägen, vi "häxjagande feminister" som utsett stackars hemmamammor som främsta måltavla?
Tja, jag är kvar. Mer övertygad än nånsin om hur sjukt viktigt det är att dela på tiden hemma med barn. No matter what.
Vart tog vi vägen, vi "häxjagande feminister" som utsett stackars hemmamammor som främsta måltavla?
Tja, jag är kvar. Mer övertygad än nånsin om hur sjukt viktigt det är att dela på tiden hemma med barn. No matter what.
Kontoret på fickan
Sitter med blåtanden i sovrummet med stängd dörr och halvviskar i telemöte med västkustens USA. När man jobbar med hela världen kan det bli märkliga mötestider, som här när det skiljer nio timmar och enda chansen är runt åtta på kvällen svensk tid.
tisdag 22 september 2009
Tjack
Varje dag, två gånger om dagen (minst) kollar jag Hemnet.
Marknaden är het, men inte ett enda nytt (rimligt) objekt har kommit ut i 'våra' områden på tre veckor! Stendött.
Jag kan vartenda objekt, har sett varenda bild. Hundra gånger.
It's getting on my brains.
Marknaden är het, men inte ett enda nytt (rimligt) objekt har kommit ut i 'våra' områden på tre veckor! Stendött.
Jag kan vartenda objekt, har sett varenda bild. Hundra gånger.
It's getting on my brains.
Go' och gla'
Det fanns en tid då jag kunde trycka i mig tre kexchoklad på raken efter skolan.
Det är precis vad jag känner för att göra just nu.
Det är precis vad jag känner för att göra just nu.
måndag 21 september 2009
Tillintetgjord
Jag förstår inte varför jag blir så påverkad.
Brev (igen) och samtal med modern. Spårar alltid ur. För att min ilska och frustration ligger så nära nära ytan och viljan att förstå hur människan tänker är så destruktivt stark.
Nu sitter jag med magont, nästan panikångesttryck över bröstet, svårt att svälja, svårt att andas, tappat fokus trots stress på jobbet.
Det handlar återigen och som alltid om henne. Nu hennes ekonomi eftersom hon förköpt sig på en dyr lägenhet och sålt med förlust. Nu ska vi stötta, hjälpa, gå i borgen.
Varför låter du alltid så elak och arg när du pratar med mig? Frågar hon.
För att jag är arg. Svarar jag.
Jag är arg för att våra samtal till 99% handlar om dig och dina problem, för att jag inte blir sedd och bekräftad, stöttad och älskad för den jag är.
Den sista halvan av meningen hörde hon inte för hon var i full gång med martyrsnacket om hur allt egentligen handlar om oss, hur hon måste anpassa sig och utplåna sig och jag som bara är arg och elak och ger henne dåligt samvete blablablablabla.
Jag ber till en högre makt att detta ska få ett slut.
Brev (igen) och samtal med modern. Spårar alltid ur. För att min ilska och frustration ligger så nära nära ytan och viljan att förstå hur människan tänker är så destruktivt stark.
Nu sitter jag med magont, nästan panikångesttryck över bröstet, svårt att svälja, svårt att andas, tappat fokus trots stress på jobbet.
Det handlar återigen och som alltid om henne. Nu hennes ekonomi eftersom hon förköpt sig på en dyr lägenhet och sålt med förlust. Nu ska vi stötta, hjälpa, gå i borgen.
Varför låter du alltid så elak och arg när du pratar med mig? Frågar hon.
För att jag är arg. Svarar jag.
Jag är arg för att våra samtal till 99% handlar om dig och dina problem, för att jag inte blir sedd och bekräftad, stöttad och älskad för den jag är.
Den sista halvan av meningen hörde hon inte för hon var i full gång med martyrsnacket om hur allt egentligen handlar om oss, hur hon måste anpassa sig och utplåna sig och jag som bara är arg och elak och ger henne dåligt samvete blablablablabla.
Jag ber till en högre makt att detta ska få ett slut.
söndag 20 september 2009
Se upp i backen, två hål i nacken!
Jag är utbjuden på lekfika hos vännerna i Duvbo, ett välkommet avbrott i helgens parklekande och hemmatjatiga tillvaro.
Bara det att jag inte gillar att köra bil. Och aldrig hittar. Fastän jag både åkt och kört vägen tiotals gånger. Jag kan bli alldeles blank i huvudet. Inte ens hitta ut från stan. Så jag kollar på eniro. Och blir ännu mer förvirrad. För eniro har valt en annan väg än den jag brukar köra, tror jag, och dessutom heter vägarna en massa saker som jag inte alls känner igen.
Watch out för en hysterisk bilförare runt halvtvåsnåret i eftermiddag på väg nordväst från stan. Barn i bilen.
Bara det att jag inte gillar att köra bil. Och aldrig hittar. Fastän jag både åkt och kört vägen tiotals gånger. Jag kan bli alldeles blank i huvudet. Inte ens hitta ut från stan. Så jag kollar på eniro. Och blir ännu mer förvirrad. För eniro har valt en annan väg än den jag brukar köra, tror jag, och dessutom heter vägarna en massa saker som jag inte alls känner igen.
Watch out för en hysterisk bilförare runt halvtvåsnåret i eftermiddag på väg nordväst från stan. Barn i bilen.
Bubba Gump: Första rapporten från L.A
Maken lämnade huset nio igår morse och landade LAX klockan sex imorse svensk tid.
Första rapporten:
"Nu middag på Bubba Gump Shrimp Restaurant"
Första rapporten:
"Nu middag på Bubba Gump Shrimp Restaurant"
lördag 19 september 2009
Jeansjakt med resultat
Tillägg: Note to self: Alltid ta extrema perspektivfoton som det här så att fettvalkarna runt magen inte syns och ridbyxbenen ser ut som pinnar.
fredag 18 september 2009
Fyra väggar och ett tak
Vår eventuelle mäklare-to-be är på. Han har just sålt en våning nåra kvarter från oss längre ner på riktiga Öfvre för sjukt mycket pengar och nu vill han sälja vår holk till dom som förlorade och som tycker att samma storlek fast längre upp på Nedre (och därmed nåra millar billigare) då är ett riktigt kap.
Bara det att det finns inte ett skit att för oss att köpa. Inte ett hus i sikte sen veckor tillbaks. Folk på Ön och i Förorten verkar sitta där dom sitter. Och därmed vi också. Och större holkar i närområdet är lika sällsynta som Hérmèsscarfsar på Söder.
Bara det att det finns inte ett skit att för oss att köpa. Inte ett hus i sikte sen veckor tillbaks. Folk på Ön och i Förorten verkar sitta där dom sitter. Och därmed vi också. Och större holkar i närområdet är lika sällsynta som Hérmèsscarfsar på Söder.
En stege kommer lastad med potatisskruv
Och barnen kan överraska. Storebror ett under av välvilja - delade sina surt tillförskansade potatisskruvar med henne medelst skruv skickad via leksaksbrandbil, ett samarbete som höll dom harmoniskt sysselsatta i en halvtimme. Kramade och pussade varandra och bedyrade sin syskonlove! What's this liksom??
Kanske känner dom på sig faderns nära förestående avfärd, och moderns därmed lätt låga tröskel. Kanske är dom bara fredagsnöjda. Nu ska jag bara få tjärleken att vara hela långa helgen. Alone.
Kanske känner dom på sig faderns nära förestående avfärd, och moderns därmed lätt låga tröskel. Kanske är dom bara fredagsnöjda. Nu ska jag bara få tjärleken att vara hela långa helgen. Alone.
Att trycka en helnöt
Äntligen har toppmöteskostymgubbarna åkt hem, och vi fick beröm för mycket väl genomfört möte. Sopförbränningen icke minst. Jag är bisarrt trött. Har resfeber. Maken åker till USA imorgon på en vecka. Min mor skickar martyrdrypande arvshotelser per vykort och jag vill bara vråla henne rakt upp i den självcentrerade fejan, sen lägga mig ner och sova fem dygn. Maken gick för att byta tvättmaskin och kom tillbaka med en tvåhundragrammare helnöt. Den finns nu icke mera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)