Jag borde inte beklaga mig men jag gör det ändå. Bara det!
Denna vecka har varit... slitsam? Tröttande? Personlighetsförändrande?
Jag är sjukt trött på mig själv. Min röst, mitt tryck över bröstet, mitt pulserande blodtryck i tinningen. Huvudvärk som järnhjälm.
På att jag inte ens fixar en vecka ensam med barnen utan att bryta ihop i en övertrött hög tillsammans med skitiga kalsonger, nerkissade lakan, regnjackor, halvätna matlådor, åtta kilo grus och så jag i en blöt fläck medan jobbtelefonen ringer och ringer och ringer och barnen skriker, ylar och vrålar.
Kanske för att modern panikångestlamslog min lekamen i måndags och hela veckan präglats av det. Kanske för att jag aldrig hann ladda om. Kanske för att jag fick PMS och sen det påföljande. Kanske bara för att jag helt enkelt är så jävla svag och klen och har låg tröskel.
7 kommentarer:
Du är INTE svag och klen!!! Jag tycker du klarar mycket mer en de flesta. Att fokusera på jobb och familjen samtidigt är inte lätt. Jobbade 10% i slutet av min föräldraledighet och var inte precis effektiv den tiden jag jobbade hemifrån. Det slutade med att jag tappade rösten mitt under ett möte och sedan låg jag däckad hela helgen i en förkylning som egentligen hade försvunnit...
Du håller många fler parametrar att hålla koll på och utöver det kommer din mor med skuldbeläggande.
Nä, du är inte svag och klen, du är mänsklig.
KRAM!
Tränar du nånting, Jennie?
Mänsklig.
Absolut.
Jag känner samma.
Man behöver ibland (alltid) den där andra hälften för att orka vara stark.
I alla fall jag.
Snart kommer Mr Panamahatt hem.
Andas.
Du vet, du vet. Vi är flera som har det så, iofs utan panikångest och pms men med vanlig lättdepression.
Det är det där att det inte finns någon slags marginal när det gäller barnen. Inte något "hej jag är trött, kan ni bara sitta här en stund?"
Jag känner dock att den där marginalen börjar komma nu. I små glimtar, i korta sekunder börjar de förstå lite. Hjälper inte nu men är lite ljus i tunneln.
Tänk inte att du är svag och klen! Du är bara människa.
Ja... tack. Jag borde som sagt inte beklaga mig, det finns ju dom som lever såhär, och inte klagar. Och dom som har det mycket värre.
Men min blogg är min ventil och den här veckan har varit rätt jobbig, för mig.
Skicka en kommentar