Inga yttre skador

Nej, inget yttre kan påvisas. Men inuti gnager det rejält.
Inre oro, ett troligen kroniskt tillstånd för mig, som varierar på skalan mellan 'helt okej' och 'panikångest'.

Troligen en kombo av vädret, årstiden, bråken med Modern, den eviga Skulden, tjatandet med barnen, stressen på jobbet och så Resfebern, den diarréframkallande sorten, inför nästa veckas USA-tripp.

Hur som helst gnager det, och jag har svårt att fokusera på annat. Skriva till exempel.

Look and laugh

Medan maken tog barnen till badhuset tog jag på hans inrådan en rask promenad runt hela Gärdet. Iklädd kläder som vänner skrattar rått åt. BÅDE fleecejackan och skaljackan! Samt en fånig liten toppluva. Men med Ipoden ipluggad i öronen och stegräknaren nollställd tänkte jag bort den icke-Lockska stilen. Härliga höstfärger!

Go' och gla'

Det fanns en tid då jag kunde trycka i mig tre kexchoklad på raken efter skolan.
Det är precis vad jag känner för att göra just nu.

The old ekorrwheel

Smutstvätt i drivor, posthögar, räkningar, röda röda illröda mail i inboxen, tre gamla samtal och fyrtiofemtusen nya på mobilsvar, tut tut tut, extra årsstämma i bostadsrättsföreningen, tre möten imorgon, dagiskläder läggas fram, hämta nyckel till söndagens barnkalas, kolla hemnet och slicka såren efter förlorade Huset, kolla privata mailen och läsa ikapp huliganhändelser, hetsäta choklad i köksskåpet, tömma diskmaskinen, bära in barn från vår säng till sin säng, logga in, logga ut.

Hösten 2009 - here we goooooooooooooooooooooooooooooooo!

Banankräk

Hemma med kräksjuk dotter.
Kräktes upp slem. Sen en frukost. Sen en banan.
Nu ligger hon nerbäddad och tittar på Pettson.

Själv hinkar jag Zoegas (skånerost) och går runt som en annan tönt med blåtandsmanicken instoppad i örat. Glömmer dock bort att telefånen måste vara max tio meter bort, så samtalen bryts hela tiden.

Maken bortrest från imorgon så jag fick tacka nej till att dinera med högnivåkineser på Lejontornet, och missar således att bocka en Stjärna.

Ska roa mig med att istället internetbeställa lite böcker från inläggstipsen nedan.

Detox

Min detoxkur går sådär halvbra som synes.
Finvin igår med finvännen på finställe och fulvin idag på After Dagis.

Men jag shottar också Aloe på morgonen, enligt rekommendation från min Aloefrälsta glamourvän, och har gjort tre raska fyrtiofemminutare till jobbet på en vecka. Trots det fick jag bara med nöd och näppe igen kostymbrallorna imorse. Men inbillar mig att energinivån höjts en smula.

Vaknade fyra imorse av den gruvligaste värk och insåg som vanligt som en blixt från klar himmel varför jag skällt ut maken tre gånger på samma dag och surat sönder samvaron senaste dagarna. PMS. (Hoppas jag, så att jag inte ÄR sån...)

Hetsäter nu läkerol. Lär vara laxerande. Får ingå som en bieffekt i detoxen.

Inleder hösten 2009

Kanske åker en jobbsväng till Staterna i höst.
Var vad jobblunchen idag resulterade i. I övrigt kommer det under hösten vara lite mindre spännande ställen än vad våren bjöd på; olika obskyra städer i Polen, och så en kortis till Köpenhamn. Zambia är ett wildcard, men det tror jag inte det blir.

Och så har jag aktivitetstänkt. Ska verkligen ställa in mig för upprop hos min gamle knasige smed, som jag saknat valsning och betning! Och sonen får gå på tennislekis om han vill, men han har inte bestämt sig. Maken ska prova vin och ta jägarexamen. Sen ska vi försöka dansa lite argentisk tango samt gå på teater. Detta, och så det att jag bestämt mig för att skaffa ny bostad innan årets slut.

Ode till sensommaren

Om jag får välja en tid på året som den allra bästa så är den tidiga hösten. Sensommaren. Man behöver aldrig bli besviken, för man förväntar sig inte strålande sol och värme, men blir ofta glatt överraskad över blåa himlar, sol och hög luft.

Idag gick jag till jobbet på Söder, det tar 46 minuter i rask takt, och kände endorfinerna göra sitt jobb. Jag älskar den här årstiden! Och den här stan.

Jag börjar få lust.

Sommarslutets kranka blekhet

När sensommarluften svalnar och ger en föraning om höga himlar och läderlappade koftor, längtar jag efter klickklapprande klackar mot trottoaren och äppelrött rouge.

Jag tänker mig en höst - som jag tänkt mig dom så många gånger förr - fylld av energi och sprudlande aktiviteter. Jag kommer resa mig från soffan. Byta ut frottéshortsen mot timglasklänning i djuprött. Sen ska det ska resas, gås kurser, användas gamla presentkort, sättas in foton från dom senaste fem åren, karriärplaneras, bokläsas, ja och liksom förkovras i största allmänhet. Hemmet ska vara oklanderligt. Barnen ska gå i mockaskor och vara slätkammade. Maten ska styras upp och vara sådär höstigt rustik och god. Maken och jag ska skratta och göra tokiga saker. Jag i basker och körsbärsröda naglar. Han i mustasch och äppelknyckarbyxor.

Känner jag mig rätt kommer det hela resultera i en mustasch. Bara. I år igen.