Nu till en fråga jag fundera mycket på. Tjafs. Mellan barn.
Ska man lägga sig i eller inte, när och i vilken utsträckning. Ska barnen helt få lösa sina egna konflikter, eller ska man lägga sig i allt?
Hur gör ni? Pratar med skolan/fritids eller direkt med berördas föräldrar? Tar andra föräldrar till sig eller curlar dom sina egna barn? (Olika förstås).
Sitter i två såna situationer just nu, inte superallvarligt men jag tycker ändå att ett visst sorts beteende måste stävjas snabbt för att inte eskalera. Är inte konflikträdd, men tycker ändå det är jobbigt att ta upp vissa saker med framförallt föräldrarna. Särskilt som man aldrig har hela bilden.
Sen fascinerar det mig ur ett psykologiskt perspektiv hur vissa barn väldigt tidigt är extremt utstuderade. Varför blir man sån? Och jobbigt när jag som förälder ser det, men inte det naiva godtrogna barnet som fortfarande tror alla om gott.
En annan jobbig grej är när föräldrarna är skittrevliga men barnen inte kommer överens.
Kommentarer tankar?
Ska man lägga sig i eller inte, när och i vilken utsträckning. Ska barnen helt få lösa sina egna konflikter, eller ska man lägga sig i allt?
Hur gör ni? Pratar med skolan/fritids eller direkt med berördas föräldrar? Tar andra föräldrar till sig eller curlar dom sina egna barn? (Olika förstås).
Sitter i två såna situationer just nu, inte superallvarligt men jag tycker ändå att ett visst sorts beteende måste stävjas snabbt för att inte eskalera. Är inte konflikträdd, men tycker ändå det är jobbigt att ta upp vissa saker med framförallt föräldrarna. Särskilt som man aldrig har hela bilden.
Sen fascinerar det mig ur ett psykologiskt perspektiv hur vissa barn väldigt tidigt är extremt utstuderade. Varför blir man sån? Och jobbigt när jag som förälder ser det, men inte det naiva godtrogna barnet som fortfarande tror alla om gott.
En annan jobbig grej är när föräldrarna är skittrevliga men barnen inte kommer överens.
Kommentarer tankar?
2 kommentarer:
Är det på skoltid?
Kanske kan prata med lärare som i sin tur kan ta det med barnen i första hand. Konflikthantering är ju en del i utvecklingen och utbildningen.
Fungerar inte det kanske det är dags att ta det med berörda föräldrar?
Vi har varit väldigt förskonade från tjafs, men det är en tjej i äldstas klass som är en tjafssökare. En sån där som alltid vill bestämma och inte riktigt kan med andra tjejer som inte följer henne.
Eftersom F och hon inte leker (eller "är", som det heter nuförtiden) behöver vi mest hitta svar på frågor som "Varför säger hon alltid så? Vad menar hon?", trösta F när hon känner sig orättvist anklagad för att vara bossig (ett klassiskt fall av den som sa't hen va't) och hitta strategier för att svara tillbaka/hantera situationen.
Skicka en kommentar