Och vi hade bestämt, en klassmamma och jag, och vi hade båda dubier hela dan och hoppades i smyg att den andre skulle ställa in. För det snöade, var kallt, man kände sig lite snuvig, lite risig i magen, trött och helt sjukt osugen på att dra löpartights på de skogshårigaste benen.
Men det gjorde man.
Och skuttade ovant iväg som två tant-harar, förbi poliskortege med amerikanska diplomater, vidare ut på Djurgården. Och jag fick håll på tre ställen efter typ hundra meter, och jag hade glömt hur tungt det känns i benen efter första kilometern, det gjorde ont i ljumsken, snoret rann och inälvorna skakade så jag mådde illa, men vi babblade på, flåsskrattade och tog oss runt 6 km på en hyfsad tid (för att snacka hela vägen).
Nu dör jag lite i soffan, men så sjukt prettonöjd. Haha! Jag SPRANG.
Årets första vårspring.
Men det gjorde man.
Och skuttade ovant iväg som två tant-harar, förbi poliskortege med amerikanska diplomater, vidare ut på Djurgården. Och jag fick håll på tre ställen efter typ hundra meter, och jag hade glömt hur tungt det känns i benen efter första kilometern, det gjorde ont i ljumsken, snoret rann och inälvorna skakade så jag mådde illa, men vi babblade på, flåsskrattade och tog oss runt 6 km på en hyfsad tid (för att snacka hela vägen).
Nu dör jag lite i soffan, men så sjukt prettonöjd. Haha! Jag SPRANG.
Årets första vårspring.
1 kommentar:
Well done, tanten!
/k.
Skicka en kommentar