Å, när man själv mot allt bättre vetande dras med i barnets trötthetsloop.
Sonens veckoläxa. Men först ska han bara... äta. Kolla på Boli. Äta igen. Gå på toa. Pilla lite med nåt. Kissa. Och så vidare.
Kvart i åtta satte han sig äntligen ner. Och kastade pennan i väggen. Plötsligt kunde han inte skriva "Sara". Han som skrev en saga om en "tusenfoting" häromdan. Nu skulle jag skriva "Sara". Nä, jag skulle inte bara skriva "Sara", jag skulle göra läxan åt honom.
Eller hur.
Så plötsligt befinner jag mig i tornadons öga - det skriks och smälls i dörrar, snörvlas och bölas högljutt. Kastas pennor och sudd. Snoras. Bönas. Bes. Och så börjar vi om proceduren. Fyra gånger. Slutligen skrev han "Djävla Sara satt i den förbannade skogen!" och så var det bra med det.
(Nä det gjorde han såklart inte. Men det hade varit för situationen passande.)
5 kommentarer:
Usj. Jobbigt. Hær var det sååååå jobbigt førsta skolåret. Men nu...På tredje året, går det glatt. Nær det blir problem med lusten, får hun låta bli den dagen. Jag skriver lapp till læraren, och så tar vi det næsta dag. Men jag sæjer så kalrt ifrån att læxan borde gøras, på utsatt tid. Hennes eget val. Oftast væljer hon "rætt".
Med mina gener kan jag tänka mig att mina barn kommer att dra the procrastination level till en ännu högre nivå...
jag ser mig själv och sonen framför oss om ett par år... /Karina
Igenkänningsfaktor: hög.
Sonen och jag gjorde också läxan ikväll. Och let me tell you: det kastades pennor... Och helt plötsligt var "tredje, fjärde, femte" helt okända begrepp.
Hur är det, går han i ettan eller sexårs? Här har sonen just börjat ettan och han älskar't - ordning och reda, struktur och lugn, till skillnad från förskoleklassens fladdrande mellan lek och allvar.
Han går i ettan och älskar det också! Gillar ju egentligen sina läxor väldans, det är mer vår hjälp som är fel när man är trött och grinig...
Jag har samma filosofi som du Aggie, att barnen tidigt får ta ansvar själva för läxor och att komma i tid till skolan. Lärde mig det av Juul. ;-)
Men det här är andra läxan och jag blev så sjukt provocerad (ååå, falla i fällan!). Man kan väl säga att hans humör kommer nånstans ifrån, hrm... :-)
Skicka en kommentar