onsdag 7 september 2011

Barnen

Knut frodas tydligt i skolmiljön och det sociala runt omkring. Det spritter i kroppen på morgonen, allt är roligt. Han stimuleras av jämnåriga och äldre, av strukturen, disciplinen, ansvaret, det sociala samspelet, den nyvunna friheten. Fotbollslaget, kompisarna, träningen.

Carla liss på dagis. Sista året och mest småbarn nu. Tre jämnåriga. Hon tar allt i livet med jämnmod men det märks att hon längtar till något annat, nytt och större än att gegga runt på samma dagisgård och leka koja. Hon lever upp på dom aktiviteter som kräver något av henne. Och av nya sammanhang. Att bli uppflyttat på simskolan med dom äldre barnen. Att vara bättre än brorsan på nånting.

1 kommentar:

Kajsa sa...

Känner igen, känner igen, känner igen!
-Äntligen ettan! säger den stora med hela kroppen och
-Jag vill börja i nollan nuuuuu säger den lilla med gråten i rösten. Och det handlar inte bara om att jag-vill-göra-allt-som-storasyster-gör, utan mycket handlar om det ouppstyrda kojbyggandet i tid och otid på förskolan. Och då har min yngsta två år kvar innan nollan....