En mops och den äran

Igår fick jag en mops! En svart med sammetslen päls och strasshalsband. Passar min kitschiga läggning som handen! Han heter Frank och står nu centralt placerad i vardagsrummet.

Men ännu viktigare än så: jag fick också en fin fin fråga från vännerna som renderade både en tår i ögat och ett varmt hjärta. Lilla fina Doris blir min guddotter på min födelsedag! Jag är jätteglad! Som att få ett bonusbarn fast med bara det gottaste.

Härlig helg som nu fortsätter med långkok och fler gamla goda vänner på besök i vårt stök.

Åssa åttaårig bröllopsdag förstås

Ståskumpa vid diskbänken med framtrollade snittar mot fonden av en dammig plast.
Ah, det är härligt. Karrleken.
Ett år är det sjurätters på F12, ett annat är det såhär.

Personligt

Vägs ände.
Eller, en början.
Eller, tillbaka till gå.

Ett kuvert märkt "personligt" väntade på mig innanför dörren idag.
Och inuti detta, en märkligt motriktad vädjan. Sprungen ur sitt eget lilla helvete, men felfelfelformulerat på så många vis.

My mother. Detta fenomen av kärlek och vrede, ömhet och förakt.
Hon tror hon gör en pudel, hon tror hon sträcker ut sin hand.
Hon vill ses, hon vill tala, hon vill ha min hjälp.

Och jag känner hur det kokar inuti. Hur den säkert uppriktiga andemeningen blir till stoft och intet med meningar som "Det måste ju finnas en anledning till att du tagit mer och mer avstånd från mig de senaste tio åren, en anledning som jag är totalt ovetande om."

Jamen eller hur. Och det är ju just det.
Jag ska nu få chansen att förklara mitt agg, för att det ska "kännas bättre för dig efteråt". Kastar igen ut fula kroken om pappas försämrade hälsa och korta tid kvar.

Själv förstår hon ingenting. Har inget ansvar alls som hon kan se eller förstå.
Och med alla de försök genom åren till förklaring har jag bara fått påslängda lurar, martyrskap och "jag förstår inte alls vad du menar! Jag som alltid...".
Förnekelsen är total. Smärtan för stor.

Och inte förrän hon har en uns aning om sitt eget ansvar i relationen kan det ju nånsin bli bättre. Inte förrän hon säger "jag vill förstå hur du känner, och jag förstår att jag sagt och gjort saker som inte varit bra".

Och jag blir så oändligt sorgsen och in i märgen trött.

Kärlek

Och det här med pågen.
Att ha en son som skytt all form av kroppskontakt sen han kom ut genom ett brevutkast på magen.
Igår pussade han ömt bästisen helt spontant inne på syrrans gympalektion.
Idag kramades gossarna lyckligt ajö efter killkalaset.
Och sonen kramar både lärare och kompisföräldrar av kärlek och pur glädje.

Det finns hopp.

Man har ett liv som pågår

Man åker ut till Sickla på lunchen för att designa kök.
Man får veta att man tydligen vill ha ett "shaker-kök".
Och att man tänkt ganska rätt.
Just nu fattas bara plats för vinkylen.
Minor detail.

Man går på skybar och dricker chamapagne en tisdag.
Sen minglar man med all världens ambassadörer och finfolk.
Man känner sig glad för att man inser att man faktiskt har ett ganska stort kontaktnät.

Man ramlar hemåt och får hjärtsnörp när man ser små pyjamasrumpor på kors och tvärs i sängarna. Och en man som städat, diskat och plockat. Sånt som han gör per automatik när han är hemma själv. Sånt som jag inte kommer mig för.

Man jobbar hemma för att dottern är snuvig. Man blir uppringd av en tennistränare som hittat ett gammalt mail och som undrar om man är intresserad av en tennistid för sonen klockan två på eftermiddagen mitt i veckan.
Man undrar om alla andra har hemmafruar eller nannys.
Man meddelar att man jobbar heltid så det kan bli svårt.
Man får veta att vill man att ens barn ska få spela tennis så är det nog så läget är.

Man har ett liv som pågår.

Helkväll med herr C

Ett glas Diebolt på Per Lei, deras champagnebar är underbar: liten, old-fashioned och med precis rätt jazz i högtalarna.

Middag på Pontus. Ostron & champagne, oxfilé från grillen och ett glas Bordeaux.

Dessert på Diplomat, i lilla engelska baren. Mörk chokladtårta med körsbär och ett litet glas portvin.

Kaffe och cognac hos BvB, en vän på Strandvägen.

Hemma strax efter tio. Barnen sov i hjärtmönstrade pyjamasar och barnvakten gick och myste.

Helkväll med herr C, d ä.
Kärlek.

Tryffelsvin och vin

Imorgon har jag och maken dejt. Från tidig eftermiddag och tills vi stupar.

Barnvakten hämtar ongarna på dagis och kör hela fredagsmys-kitet med kurragömma, korvkiosk i köket och Idol och nerbäddning framför TV:n.

Jag och maken drar på Mat&Vin-mässa, tänkte sniffa/hinka både vin och cognac, köpa ekologiska korvar i fårtarm och böka upp nån gotländsk tryffel och så kanske kanske slå till på nåt helt onödigt rengöringspulver som bjuds ut till specialprisförsäljning till just-här-och-nu-pris av nån högljudd knalle från Frufällan.

Fjorton år och fortfarande fantastisk

Sms från maken: "Har handlat vinterkängor till barnen, ny utflyktsrygga till dottern, ringt din mamma, hämtar nu barnen på dagis, fixar kåldolmsmiddag med dina favoriter från Ingelsta Kalkon. Du kan ta det lugnt!"

Därefter tvättade han alla vinteroverallerna, röjde källarförrådet och släpade in flyttkartonger och möbler från Malmölasset.

Jag tror han måste pussas.

Pappa kom hem

Sonen har varit extra känslig de senaste dagarna. Strulat. Brutit ihop för ingenting. Liksom hittat anledningar: "Får jag glass före maten? Inte?? UUUÄÄÄÄÄÄÄ...". Jag har tittat trött på honom och suckat. Idag sa han: "Det är för att jag saknar pappa som jag är sånhär." Och något brast inuti. Blöta ögon.

Dottern ville bli målad som pappa när alla andra önskade pirat, vampyr, monster eller fjärilsprinsessa. Kom hem svårt stolt med svart mustasch och skägg. Idag säger hon: "När jag blir stor ska jag bli en pappa. Jag kan bli det. Jag vill det. Pappa har sagt till mig att jag får det." Jag säger, älskade dotter, du kan bli vad du vill. Precis vad du vill.

Sonen hulkade sen i telefonen med fadern på andra sidan Atlanten. Nä-hä-här är det lö-hö-hördag, g, g? Dottern viskade pappa jag älskar dig och pappans röst blev tjock.

Imorgon ska jag återupprätta min något skamfilade mammauppenbarelse och prestera en riktigt mysig fredag. Jag ska inte tjata. Inte skrika. Inte banna. Bara krama krama krama.

En stege kommer lastad med potatisskruv

Och barnen kan överraska. Storebror ett under av välvilja - delade sina surt tillförskansade potatisskruvar med henne medelst skruv skickad via leksaksbrandbil, ett samarbete som höll dom harmoniskt sysselsatta i en halvtimme. Kramade och pussade varandra och bedyrade sin syskonlove! What's this liksom??

Kanske känner dom på sig faderns nära förestående avfärd, och moderns därmed lätt låga tröskel. Kanske är dom bara fredagsnöjda. Nu ska jag bara få tjärleken att vara hela långa helgen. Alone.

Halvfulla glas å sånt

En annan sak som fascinerar mig med min man är hans förmåga att inte tycka att saker är jobbiga utan alltid få saker som jag skulle hantera skitdåligt och tycka var meckigt (tex att jag nu är borta tis-lör) att låta soft, mysigt och härligt istället.

Jag vet att jag hade slitit mitt hår, svurit över galonbyxor och grus och haft pulserande ådror i tinningarna efter fyra dagars lämning och hämtning på dagis, och att jag hade stressat och gråtit och skrikit, men maken han bara sms:ar efter fyra dagar med allt ansvar hemma:

"Allt bara bra här. K & C på gott humör! Sol och varmt. Ikväll blir det tacos, tuggummi, läskeblask och Amigo. Puss!"

Och jag tänker att mina barn har sån ofattbar tur att åtminstone ha en sån fantastisk förälder i sin närhet. Och jag att vara gift med en.

Hello Africa

Lämnar strax mysiga familjen som smaskar hemgjorda svartvinbärstoppar för att bege mig mot Arlanda Express. Går runt som en äggsjuk höna och kramar tårögd mina barn, stirrar över saker jag glömt packa ner, försöker fundera ut fyra klädkombos som kan funka formellt men i 27 grader.

Inatt flyger jag till Nairobi, Kenya.

Dyrlegens Natmad

Vet ni vad det är?

Nånting som man som besökare på danska sidan snabbt blir varse, om man har tur.
Världens godaste smörrebröd, tillika kvällsmat ikväll, acckomanjerat av Nils Oscars öl och naturligtvis en iskall Skåne.

Dyrelegens Natmad (Veterinärens nattamat, min övers) är en skiva smörstekt rågbröd, ovanpå vilket vilar tjocka skivor av ljummen grovmalen leverpastej i tjocka skivor, dess sky/gelé, toppat med smörstekta champinjoner, knaperstekt bacon och inlagd gurka. Ibland även sockerstekt rödlök.

Fan-tas-tiskt.

Nu, en liten, liten Macallan (cask strengh).

Vilken fest!

Alltså, gårdagen var nästintill obloggbar.
Obloggbar eftersom inga ord eller dåligt tagna bilder i världen skulle göra den rättvisa.

Det var ett sjudundrandes kalas, helt fantastiskt!

Polska källaren måste upplevas - det är spetsdukar och röda sammetssoffor, det är Piaf i högtalarna och källarvalvets gemyt. Så anlände gästerna, så många vackra och roliga människor har sällan skådats på samma plats, vi skålade i fördrink på bisonvodka, åt polsk rödbetssoppa, drack sval öl och gott vin, åt bigos (polsk surkålsgryta) på rösti (otroligt gott!), sjöng Carmencita så att taket lyfte, det hölls tal, jag blev tårögd så många gånger och maken i egenknuten fluga gjorde mig som vanligt stum av så mycket kärlek att hjärtat värker. Förutom ett kort men mycket känslosamt tal langade han även fram en klippa, se nedan. Galet. Den är helt underbar.Och bästaste vännerna sjöng en egenskriven sång, höll tal och stämningen var så hög och så glad. Kollegorna spexade och förärade mig både safarihatt och tusenlappar för bakdelen. Mycket skånska och många referenser. Så många glada skratt!

Jag är rätt välförtjänt sliten idag, sov till halv tolv (!), men går runt med ett fånigt lyckligt leende på läpparna.

Jag tror faktiskt det här var den bästa födelsedagen på många år!

En viktig pratstund

Jag ringer pappa på sjukhemmet. Rita svarar, jag hör henne klappra iväg med telefonen och ropa min pappas namn. "Börge!". "Börge, du har telefon, det är din dotter!", säger hon uppmuntrande. Jag hör en välbekant stånkning, och prasslande och sen ett "Hallå..?". Mitt hjärta fylls, spränger av kärlek och min egen kamp med accepterandet att min pappa är så skör, och låter sådär liten i telefonen.

Vi pratar en stund, han låter lite rosslig och ska snart sova middag. Men annars verkar allt ganska bra; dom har fått kaffe och det finns Kvällsposten. Korten på barnbarnen som jag skickade har mamma tagit med, dom är fina tycker han. Sen blir han lite förvirrad igen och undrar var nånstans jag ringer ifrån. Vilken dag det är, och om mamma har varit där eller inte minns han inte.

Det finns mycket att skriva om min pappa. Jag tror på många sätt att jag är ganska lik honom. Fast jag önskar ibland att jag fått lära känna honom trettio år tidigare. Nu hoppas jag bara att hans livssaga som han skrev ner på min begäran för femton år sedan ligger väl bevarad i nån låda i källaren, jag vågar inte tänka annat.

"Jag älskar dig, pappa"
"Jag med, lilla gumman"

Pappa

Min fina, starka, en gång i tiden så allvetande pappa.
Nu är han ett skrå, en skugga av sitt forna jag, ett darrande löv i vinden.

Mamma meddelade idag (ja, vi kommunicerar ju inte så bra) att pappa nu har flyttat till ett korttidsboende eftersom veckorna hemma varit ohållbara - han behöver mer vård och omsorg än hon och alla hemtjänstpersonal kan ge.

Jag gråter innan jag ringer min mor. Jag gråter för att min pappa blivit så liten och skör och för att tiden har kommit. Jag gråter för att ingenting kommer bli som förut, och jag gråter för all den saknad jag redan känner för alla de år som gått.

Jag gråter innan jag ringer min mor, eftersom jag vet att när luren lyfts i andra änden är det hon som har monopol på tårar.

Mannen med hatt

Min man vill att jag ska skaffa ett toppjobb i Bryssel. Eller Vietnam. Eller varsomhelst. Så att familjen kan bo utomlands en tid, han kan vara hemmapappa, och kanske tjänstgöra på procent.
Han pushar mig att resa (något jag inte är helt övertygad om att jag hade återgäldat om situationen varit omvänd), jag säger "dom vill att jag ska åka till Indien", han svarar "Go!". Han säger "Det är bra för dig, det är bra för barnen, det är bra för mig.". Han fixar barnen, hemmet, och sitt eget viktiga jobb. Han kunde likagärna varit en av dom där "lessen gumman men mitt jobb kräver att, du vet...", som finns där men ändå inte riktigt är närvarande i det lilla. Som nånstans underförstått visar att min tid är viktigare än din. Men han är inte sån. Alls. Och integriteten och den samtidiga blottläggande känslosamheten har visar mot såväl chefer som vänner, gör mig varm i hjärtat och sjukt imponerad. Inte ens jag klarar att med självklarhet säga till chefen "...och bara så du vet, så kommer jag vara pappaledig fyra månader nästa vinter. Också."

Andra sidan luren

Att prata med sina barn i telefon. Ingenting gör mig så tunnhudad och gråtig. Sonens lilla röst, frågorna och svaren som man måste vara insatt för att förstå innebörden av. Stolt berättande om dagen, komplimangerna som han alltid strör så frikostigt just per telefon.

Och dotterns exalterade tillrop i bakgrunden. Svar på helt andra frågor, sådana som finns inuti henne själv. Språkets lust och bubblande, ibland så mycket på en gång att det bara kommer ut gutturala läten. Men hennes läten. Den älskade lillas.

Att höra deras röster och vara på andra sidan.

Mannen med hatt

Sonen toppade med 39,6 i feber vid läggdags igår.
Bara att göra lappkast i planeringen, man börjar bli van.
Eftersom jag hade obligatorisk effektmåls- och verksamhetsstyrningskurs (kli kli klåda) hade mannen med hatt första tjing på VAB:en.
Mannen (eller hatten?) som liksom bara 'passar på' att baka bröd, handla nya bubbelpatroner, fylla vinkylen samt brassa dubbla pannkakslaggar på högsta speed när jag trillar in som en trasa genom dörren.

Jag kom iallafall ihåg blommorna.
Ljusrosa gladiolius.
Den 26 augusti 1995 hånglar jag nämligen upp maken för första gången.

Fredag

Aaah. Carla åter sitt sorglösa "JÄTTE-gluada!" jag efter höstblåsor och post-semester-trauma.
Plaskade nöjt iväg för att "leka kompis" på dagis imorse.

Själv snuvade jag iväg till jobbet, checkade visitkortstranslation till japanska och förhandlade exportdelegation till Zagreb. Jag känner mig on top of things, utom min egen snuvhärjade kropp.

Så "after dagis" hos bästa dagisvännerna - tänk vilka vänner vi och barnen missat om vi skippat dagis! - med bubbel, fantastisk fisksoppa, riesling och Blixten.

Planerar nu helgens begivenheter efter besked om ännu en slocknad kärlek, husvisningar och besök i finfina spenaten.