Inte mer just nu snälla

Ingen bra tid just nu.
Förkylningen övergick i den värsta sortens pinhosta, den som håller en vaken hela nätterna, den med slem som gör att man klöks i slutet av varje hostattack. Been there done that och inget hjälper. Inte ens morfinet i Coccillanan.

Jobbet trillar över mig, välter liksom uppifrån, stora stenblock. Min ansvarskänsla har gått till överdrift, the good girl is getting very very tired.

Hemmet ser ut som bombnedslag. Så mycket saker vi skulle vilja och behöva ordna. Dottern bor fortfarande i ett rum som ser ut som det nyss packats upp ur flyttkartonger. Men så många steg. Nån måste köpa rätt krokar, rätt spik, och sen måsta man hitta hammaren och bestämma sig för hyllan ska sitta och just ja, det saknas en konsol. Så går tre veckor igen.

Bilen äntligen klar efter fyra veckor på verkstaden. Maken insåg igår efter att ha åkt kommunalt dit att vi inte längre har någon kredit på vårt gemensamma kort så därför står den kvar på verkstan.

På lördag går planet till Qatar.
Jag har lovat att boka biljetter för mig och bossen till Japan.
Sydafrika står och bankar på dörren.

Och sen ska man hålla koll på all APT, läxor, föräldramöten, lekdejter, simskolor, fotbollsmatcher, komma ihåg att skicka fölsedagskort, skicka present till nyfödd bebis, svara på barnkalasinbjudningar och dessutom försöka vara trevlig också.

Just nu vill jag bara spola fram bandet till nån varm loj sommardag mitt i en tolvveckorssemester.

Är det det här som enbart botas medelst semester..?

Slits bokstaligen mellan dom konjaksfärgade niocentimetrarna och mina välslitna trätofflor. Börjar bli sliten själv. Cynisk, bitter och trött, haha.

Hur snabbt en glöd kan falna.
Ett engagemang slockna.
Tusen idéer i den koffeinhöga hjärnbarken på morgonen. Smulas sönder till torra flagor. Intet. På eftermiddagen.

Idag Brasilienseminarium. USA-samarbete. Mellanösterntaktik. Japandiskussion.
Sen bara. Tomt.

Som om man överlistat sig själv. Kommit med den där bra idén liite för många gånger. Som om man tappat geisten. Sitter hellre och pillar på mina guldoljeinsmorda ben. Funderar över Hasbeens eller inte Hasbeens. Peppar en kollega och säjer 'go for it' medan ledan rider mina egna ambitioner.

Vem är jag (återigen), och hur hamnade jag här?
blir plötsligt sugen på att sadla om och tapetsera om gamla byråer i prickigt.

Livet på Gärdet

Ett f.d kök som fått nytt golv, nya väggar och en helt ny funktion. Ska nu inredas.

Ett klasskalas som det kan se ut i stan. Brännboll och korvgrillning på trevligaste gatan i Stockholm.

Blåbärspaj à la Noma. Helt sjukt god om jag får säga det själv. Serveras ljum med halvsmält vaniljglass.

Vin på balkongen. Jag trivs här.

Onsdag

Nä men så fel man kan ha.
Muppmötet i skyddsrummet visade sig dölja oanade sociala möjligheter och fram dukades iskallt rosébubbel, laxsnittar, ostar och vindruvor. Bara divanerna och skönsången som fattades. Artade sig till en mycket trevligt mingel därnere bland fjärrvärmerör och sopkvastar.

Tillbringat morgonen i en Klas Östergrenskt golvknarrande sekelskiftesvåning på Narvavägen. Vår stackars bankman försökte hjälpa oss med strategier och helhetsgrepp om ekonomin och pensionen. Måste låta banken jobba lite.

Nu ska jag försöka skicka iväg nån kollega till Japan veckan efter midsommar.
Ett inte helt lätt uppdrag.

Kommer avsluta kvällen på ett torg nära mig, förhoppningsvis ute, och förhoppningsvis med äkta bubblor i glaset, men definitivt med en av de bästa av vänner.

Spenat och bråkmakargator

Valborg i spenaten med lamm, vin, showande ungar och Frankrikeplanering.
Dock ingen eld, men så fick vi ju närkontakt med påskbrasan i Jönköping redan förra helgen.

Idag sill och gamla klä'r. Räkningar som ska betalas, semesterhus som ska pröjsas, jobb som måste göras, tvätt som ska tvättas, disk som ska diskas, en vecka som ska planeras, och mitt i det ligger sötaste hallonet och tittar på Lotta på Bråkmakargatan med sådan inlevelse att mitt hjärta svämmar över.

Smooth operator

Åtta barn, sex vuxna, åtta flaskor vin och en hel massa tapas senare.
Nu Sade.
Nu balkongdörr öppen.
Kall luft strömmar in.
Ljuslågor flämtande i vinddraget.
En känsla av att finnas nu, stanna kvar, och allt liv omkring.
När inte så mycket måste sägas.
När det räcker med ett stycke sång för en hel ocean av ungdomskänslor.
Luft strömmar in.
Vår. Ljus. Förhoppning.

Idel roligheter

Fixa autogiromedgivande till Folktandvården för tandvårdsdealen.
Räkna ut resekostnader, dra av och deklarera.
Göra projektbudget.
Stämma av mot budget.
Få panik över ett hem i kaos, både grus och oordning.
Få panik över att alltid ligga steget efter.
Tvättkorgen som är lika hög ovanpå som den har innehåll.

Men hey. Solen skiner och jag dricker kaffe ur en rosa guldkantskopp.

Jag pågår

I maggropen - eller själen - en sådan hunger.
Som ett svart hål som måste fyllas. Gärna med nåt low-carb.
Längs ryggraden små droppar svett efter promenaden till Söder,
Sweet Dreams inkorporerat i hjärnvågorna.

Ikväll fransk ost, handkavlat knäcke och ett glas vin.
Sen Läkerol.
Rythm is a dancer.

Vi kanske till och med ska testa ett gym på fredag.
My God.

Jag är ute och promenerar en stund på Mars, ok?

Det ska bli intressant att se vad denna (ålders?)kris i slutändan kommer att föra med sig.
Just nu funderar jag seriöst på alternativa livsstilar och förhållningssätt.
Spännande va.

Varför kossor idisslar.

Ingen vidare flow.
Overload som leder till apati.

Semesterlappar, bestäm er sommarledighet NU! Och hur blir det med påsken??
Glöm inte hämta halv fyra igår. Och matsäcken. Fotbollen. Dansen. Simningen. Klasskassan.
Telefonkonferens med Chicago, New York, Toronto. LA nästa år? På söndag avfärd mot Abu Dhabi, möta ministrar och CEOs, borde tänka ihop nåt smart. Byta dotterns byxor, kvittot borta. Överdragskläder var det ja. Och tvättid! Innan lördag, så att kostymtoppen hinns med. Imorgon summit i kvinnliga högnivånätverket.
Spela in dold agenda till GD. Smida planer. Vara social. Hälsa på nyaste bebisen imorgon, slå in små små presenter.

Läsa saga, logga in, logga ut, svara på varför kossor idisslar.

Ja. Vad fan gör dom det för?

Mina tankar om kollektivet

Varför är vi så rädda för det kollektiva?
För mig är det lösningen på mycket. Ett rationellt sätt att dela på uppgifter.
Vi är så rädda för att be om hjälp, och får vi hjälp när vi ber om den, ska det omedelbart 'betalas tillbaka' i tjänsteform.
Jo, jag är likadan själv. Bra kvinna reder sig själv. Var man sin börda. Osv.

Men betänk att alla människor gör nästan samma saker vid nästan samma tidpunkter dag ut och dag in. Och tänk om man kunde ta några saker, börja med några i alla fall, och köra stordrift. På alla ledder! Barnfamiljer emellan eller mellan generationer. I husen. Mellan grannar. Bygga system! Mathissar som på trettiotalet! Storkök i källaren!

Jag tänker vardagsmaten. Hämtning på skola och dagis. Skjutsning till aktiviteter. Helgaktiviteter. Semestrar. Ja, semestrar!

Men om vi börjar med maten. Istället för alla dessa populära matkassar (som även vi ska testa två veckor) så kunde man på söndagen i respektive hem laga en rätt som räcker till många. Storkok. Lasagne, gryta, ugnspanna, vad vet jag. Och så fördelar man rätten i matlådor som räcker till 4 pers. Sen byter man med fyra andra familjer och vips! har man hela veckans vardagsmat klar! Fiffigt va!

Vi har kört lightvariant till jul. Istället för att alla står i varsitt kök och trillar köttbullar så delar man upp det.

Jag ska smida vidare. Kanske tillsammans med en annan kollektivist jag känner. Snart förslag i ett hem nära dig. ;-)

Statusuppdatering

Föutom att smurfa kraftigt (= odla pumpor, blanda smurf-fars elexir och bygga nya smurfhus) så har jag just tecknat abonnemang på Matkomfort, packat upp åtta kartonger glas och porslin, kontaktat en long lost friend, köpt årets jeanskjol, skrivit en önskelista på Sephoras som medskickas USA-resande maken, hittat drömsoffan som är en smula för dyr, smurfat mer och ska med ett gäng indier på Gondolen imorgon.

Frågor på det?

En mops och den äran

Igår fick jag en mops! En svart med sammetslen päls och strasshalsband. Passar min kitschiga läggning som handen! Han heter Frank och står nu centralt placerad i vardagsrummet.

Men ännu viktigare än så: jag fick också en fin fin fråga från vännerna som renderade både en tår i ögat och ett varmt hjärta. Lilla fina Doris blir min guddotter på min födelsedag! Jag är jätteglad! Som att få ett bonusbarn fast med bara det gottaste.

Härlig helg som nu fortsätter med långkok och fler gamla goda vänner på besök i vårt stök.

Februarifredag

Nä men om man skulle ta och blogga lite.
Lider förmodligen av postprojektdepression.
Dessutom var jag ute och drack en massa öl igår vilket känns i skallen idag.
Och alla måsten bara sköljde över oss som en flodvåg när vi kom hem.
Ni vet. Ansökningsblanketter som ska in, simskolor som ska bokas och betalas, bankärenden, skolärenden, dagisärenden, hantverkarärenden, paket som ska hämtas ut, dansdräkter som ska inhandlas på särskilda ställen, läkarbesök som skjutits upp, knoppar som ska väljas och handlas.

Och så startar vi förmodligen renoveringsprojektfas 3 om två veckor. Känns skönt att få det gjort, men i ärlighetens namn börjar även jag bli lite utmattad.

Ser fram emot en färdigrenoverad lägenhet, allt iordningplockat (will never happen), jazz på stereon, en ljum bris från balkongdörren och en bra bok i soffan.
Ha ha.

Trevlig fredag!

Åter våt yllefilt

Så landade man då i den våta yllefiltsvardagen igen.
Negget med att bo i stan: skitiga isiga grusiga hundbajstrottoarer.

Köket på plats vid ankomst. Över förväntan! Känns sjukt lyxigt att ha ett finkök efter ett år med pissgula guckluckor och tantens rutiga hylltejp från -63.
Nu återstår bara ilandsproblemen som valen mellan mässingsknopp och läderflärp, och vilken mjukstängande najslåda som ska vara till vad.

Imorgon aptidig morgon och Etuna.
Sen stundar nya projekt, nya möjligheter, nya drömmar.

SÅNDÄRSOMKANFLYGAUTANFJÄRKONTROL

En påse Polly hasselnöt & kokos och två fingrar Singleton.
Värmen ångar om elementen, nyluftade, heta.

På sonens önskelista står det "PRUTSLAJM, TROLSPÖ, NINTENDO, KASALÅDA, SUPERMARIOKART, SÅNDÄRSOMKANFLYGAUTANFJÄRKONTROL".

Imorgon får jag 118kg kylskåp levererat. Efter det ska jag ha lunchdejt med min vaxdam Anneli. Anneli och jag brukar prata om var man hittar dom finaste lampskärmarna medan hon rycker fjädrarna ur mitt ömma skinn på dom mest delikata ställen.

Jag känner mig bisarrt intresserad av fysik.
Jag kanske är på gränsen till nåt. Stort. Eller galet. Gränsen är väl hårfin.
Jag är iallafall inte sur längre.

Tjo.

Angående morgonhumöret

Mitt morgonhumör är uselt. Har blivit med åldern. Kan inte minnas att jag var så sur förr? Eller också är det bara det att jag aldrig förr blev störd i mina privata morgonrutiner.

Nu är allt fokus på att få upp, få på och få i barnen diverse saker (kläder, frukost, ytterkläder) och ändå få rum med sina egna bestyr mitt i allt kaos. Det gör mig uppenbarligen till en otrevlig person. Jag ryser över min sura irriterade fula röst fullt värdig en hemmaboende tonåring. Men det är så jag känner när dörren för tjugonde gången rycks upp och iskall luft strömmar in där jag står nyutkommen och plötsligt frysande från duschen.

Jag minns den meditativa repetitionen av morgonritualen från förr. Ifred i badrummet. Tyst. Ögonvrån på klockan. Hålltider för senast klockslag för eyeliner och läppstift för att hinna med bussen. Tankar som flödade fritt medan penseln löpte längs övre fransraden. Min privata stund.
Nu har jag för länge sen rationaliserat bort både eyeliner och stift och trängs istället med tre andra bökande och stökande.

Regn och sura kulor

Regn.
Kan något göra stämningen surare?
Regn som väter ner byxben, letar sig in under morgonstressade ångande kragar, rinner ner som stora droppar via benan ner i ögonen och förvandlar morgonmakeupen till pandaögon värdig en cirkusartist.

Dålig dålig lämning. Stressad mamma + regn + arg dotter som hatar regnkläder + son som har bråttom till skolan och vars gympapjuck blir dyngblöta efter tre minuter.

Aaaah.
Jag stoppar ner handen i fickan och hittar en sur kula.
Passande.

Plastmuggsdiagnos

Njurbäckeninflammation.
Dubbel dos penicillin.
Ordination vila. (Ha ha ha ha.)

För att använda moderns stående uttryck: "Muntert."

Fem stora stark

Så har jag avverkat utvecklingssamtal, förhandlat villkor för Bryssel, skrivit projektplan för detsamma, planerat makens pågående snabbvisit dit för att reka skola och bostad, beställt tapetrulle som fattades till ena sovrummet mitt i tapetseringen (gulp!), fått första fakturan för renoveringen (dubbelgulp!), fått ilande besked från stadsbyggnadskontoret och haft byggsamråd med dito handläggare per telefon (nä, det är inget kulturminnesmärkt gärdeskök vi river ut, promiss!), varit hos coachen och fått hjälp att mentalt sortera samt packat ner skira moccakoppar och cognacskupor i lådor.

En benknäckande thaimassage och fem stora stark i rask takt på det hade suttit fint nu.