"Min mamma är lite nervös just nu förstår du fröken"

Barns tvångsmässiga sanningssägande och berättarsvada är ganska fantastisk.

Idag när jag lämnade på dagis skrattar ena pedagogen gott och säjer att Carla ingående berättat om vår förestående resa till "Flormida" och sagt att "Min mamma är lite nervös just nu, för vår pappa är redan där, så hon måste flyga ensam med två barn dit. Så vi måste vara snälla och hjälpa henne."

Eeeh... det är ju inte alls så att man hör sin egen röst i det uttalandet...
(-"Mamma är lite tvär just nu och orkar inte lyssna på allt som hände i Harry Potter 4, för jag ska flyga med er två barn över Atlanten själv, och då blir jag lite nervös och måste koncentrera mig...")

Så härligt spontant och käckt!

Nä, men jag är bara låg.
En massa, i sig relativt obetydliga händelser, som tillsammans och i kombo med min sedvanligt nervbrytande resfeber, punkterade happy-ballongen och körde den djupt ner i backen. Satellitkänslan påtaglig.

Långhelgen hann vi aldrig riktigt planera. Så vi bara åkte. Rafsade ner lite grejor i en trunk (så o-vi!) och drog. Men först smällde jag igen smäcklåsdörren med nycklarna på insidan. Redan där borde man ju anat oråd.

Brügge är ju fint. Har varit där förut. Åt en mussel-lunch för tusen spänn (!) på en riktig turistfälla och såg sen Jesus åka förbi i nån kyrkoparad som aldrig tog slut. Barnen helt fascinerade. Fick svara på tusen frågor om Jesus i bilen. Varför dog han? Hur stor var han? Varför satte dummisarna honom på ett kors? osv.

Snabb sväng till Oostende, och vidare till De Haan, en liten überpittoresk badort med patriciervillabebyggelse. Då var klockan typ åtta på kvällen och barnen hade lyckats få föräldrarna att gå upp i limningen av allt tjat som började övergå i rent trötthetsslentriangnäll. Kunde ju vara käckt att sådär spontant ta in på hotell, när vi nu var på spontanutflykt och hade tandborstarna med oss. Frågade om rum på första hotellet, fullt. Dom följande tjugo ställena hade "COMPLET"-skylten väl synlig i neonrosa.

Barnen tog av strumpor och skor, sprang i sanden en kvart, sen monterade vi in dom bilen och drog hem under glada (not) tillrop medan jag på franska försökte få jourlåssmeden att fatta vilken tid vi troligtvis skulle vara hemma och i stort behov av att komma in i vårt hus.

Och jag har fortfarande inte kommit över konserten på kyrkan i onsdags.

Att frysa om händerna

Idag är en oro-och-ont-i-halsen-dag.
Jag fryser om händerna.
Oroar mig för om mitt visum till Ryssland ska hinna bli klart.
Och om det blir det, om det ska hinnas budas hit ner.
Och om det gör det, om det kommer gå att flyga då (askmoln).
Och om det gör det, om jag vågar flyga då, för tänk om jag inte kommer hem (askmoln)!
Och om jag gör det, så skönt det ska bli.
Att då vill jag bädda ner mig i en varm säng och stoppa näsan i en barnnacke.

Söndag

Klockan omställd.
Res- och flyttfebern har satt in.
Sonen vill inte längre.
Dottern är desto ivrigare.
Nyinköpta Wii:t tänkt att underlätta acklimatiseringen, men har än så länge mest givit barnens mor träningvärk i pilbågsarmen och sonen sug i tävlingstarmen. (Säger en hel del om den förstes överkroppsmuskulatur.)
Rensat, slängt, sålt.
Förlorade persiska mattbudgivningen, till makens stora lättnad.

Försöker nu stötta maken som betalar räkningar genom att beama över stålars och smutta på söndagsvinet som blev över i glaset efter den klassiska steak frites-middagen. Skippar oblaten.

Glesgallring i urskog

På onsdag ryker urskogen.
Eftersom jag hatar att raka benen så är dom antingen fullt utvecklat urskogiga eller vaxade.
Och eftersom det lär vara hyfsat varmt i Phoenix och hotellet har pool och amerikanerna hyser gigantisk skräck för naturella kvinnor så får miss Anneli den stora äran att vaxa spirorna. Gissar att min kollega drar en lättnadens suck också.

Att sysselsätta mig med praktiska saker är också ett sätt att hålla resskräcken i schack.

En stege kommer lastad med potatisskruv

Och barnen kan överraska. Storebror ett under av välvilja - delade sina surt tillförskansade potatisskruvar med henne medelst skruv skickad via leksaksbrandbil, ett samarbete som höll dom harmoniskt sysselsatta i en halvtimme. Kramade och pussade varandra och bedyrade sin syskonlove! What's this liksom??

Kanske känner dom på sig faderns nära förestående avfärd, och moderns därmed lätt låga tröskel. Kanske är dom bara fredagsnöjda. Nu ska jag bara få tjärleken att vara hela långa helgen. Alone.

Logi

Det ska nog gå bra det här.
Kollegan har åtminstone bokat ståndsmässigt boende.
Men 48 grader varmt..?? Är det ens möjligt?

Resfeber: Indien

Imorgon åker jag till Indien.
Förmodligen därför som magen åker hisnande vansinneshiss i kroppen
och min rastlöshet inte vet några gränser.

Har just inhandlat Dimor, Alcogel och desinficerande våtservietter.

Stingslighet

Tror kanske, eventuellt, att min stingslighet beror på omedveten resfeber (redan nu). Eller på vårfeelings. Den där känslan av att allting sker och man hänger inte med. Eller för att vi trots att vi la högsta budet inte fick köpa bersån. Eller på att barnen varit osedvanligt påfrestande idag, med tretusen break-downs TROTS bio, popcorn och chokolaudesaus på glassen. Eller på att jag inte riktigt förmår/förstår hur jag ska ta tillvara på livet här och nu.

Eller på att jag är så inidjupet förtvivlad och arg på hur jävla hemskt och orättvist det är att min vän drabbats av den elaka sjukdomen, när det sitter äckliga gamla A-lagare i parken varje dag och bara super bort sina liv att jag bara brast i fullständig gråt häromdan.

Kanske hjälper det att slå riktigt hårt på något.
Ställa sig på balkongen och skrika ut det inre kliet.

Hello Africa

Lämnar strax mysiga familjen som smaskar hemgjorda svartvinbärstoppar för att bege mig mot Arlanda Express. Går runt som en äggsjuk höna och kramar tårögd mina barn, stirrar över saker jag glömt packa ner, försöker fundera ut fyra klädkombos som kan funka formellt men i 27 grader.

Inatt flyger jag till Nairobi, Kenya.

Fredagsnojj

Ka-ka-ka-ka.
Adapter. Jordad. För datorn.
Näsdroppar! Måste. På flyget.
Växla till yen. Maken fixar. Så jag slipper det på Arlanda.
Ladda ner musik till Ipoden. Och bilder på barnen.
Hämta upp stora resväskan. Så sällan jag använder den nuförtiden.
Maila, jobba lite mellan varven.
Hm.
Lunch med en av mina äldsta och bästa vänner. Skönt. Tryggt.
Myskväll med familjen hoppas jag.

Skilda världar 4

Varför kommer jag hem med två slinkiga trasor från Zara för 249:-, (desperat inför resanköp)varav den ena är felsydd och måste bytas, medan maken kommer hem med värsta glassiga hänggarderoben i glossig bag innehållande två splajdans FilippaK-kostymer av senaste snitt? Dom bara råkade ha tioårsjubileum på herr och vips tjugo procent på allt i tre dagar.

När det var JAG som behövde en silvergrå dräkt. Och Tigervarianten jag spanat in kostar mer än jag kan försvara. Bara kavajen går loss på över tre lakan. Och så måste man ha braxor och kjol. Nästan sex loppalubas totalt. Nä, jag tror inte det va.

Jag tror att jag istället går och köper mig en jävla polyesterklänning i fel färg på Zara, för 249:-, det är vad jag tror. Yippieyey!

Skrattar bäst som skrattar sist

Om det nu var nån som blev lite avis.
Så kan jag meddela att jag sov som en kratta; vaknade halv fyra efter en mardröm om en torterad tupp, hade hjärtklappning och vargtimmesångest och vred mig som en plågad mask på en krok i tre timmar. Gick slutligen upp klockan sju, trött som en gris.

Det här händer mig ibland. Inte varje gång, men ganska ofta när jag sover på annan ort. Urjobbigt. Och orättvist, när man nu får chansen att sova ostört.