Min fina, starka, en gång i tiden så allvetande pappa.
Nu är han ett skrå, en skugga av sitt forna jag, ett darrande löv i vinden.
Mamma meddelade idag (ja, vi kommunicerar ju inte så bra) att pappa nu har flyttat till ett korttidsboende eftersom veckorna hemma varit ohållbara - han behöver mer vård och omsorg än hon och alla hemtjänstpersonal kan ge.
Jag gråter innan jag ringer min mor. Jag gråter för att min pappa blivit så liten och skör och för att tiden har kommit. Jag gråter för att ingenting kommer bli som förut, och jag gråter för all den saknad jag redan känner för alla de år som gått.
Jag gråter innan jag ringer min mor, eftersom jag vet att när luren lyfts i andra änden är det hon som har monopol på tårar.
6 kommentarer:
Men du, det var da bra. Bra for din pappa, bra for din mor, bra for deg. Tiden kommer for oss alle, sånn er det, når vi ikke lenger kan være, de vi en gang var. Visst er det sørgelig, men så bra at han får være, der man kan ta vare på ham. En forsiktig klem, fra meg...
Aggie, tack! Jo, jag tror också att det är bra - för alla inblandade. Men det kändes sorgligt i ögonblicket.
Nu gråter jag också....
Jag har ett bra förhållande till båda mina föräldrar men sörjer också tidens tand. De är så gamla, sjuka och sköra att det skär i hjärtat.
Min stora skräck just nu är att jag inte ska hinna hem. Att något ska hända innan 1/2 då vi dimper ner på Arlanda.
Många, varma kramar till dig!!!!
Nu sitter jag här med tårar i ögonen...
Hoppas din far får den vård han är värd. Att se de sina föråldras är hemskt. Och man kan inte göra något åt det. Bara gilla läget.
Det är inte alltid så enkelt...
Får en klump av gråt i halsen när jag läser. Vill krama om dig och säga att allt blir bra, men det går ju inte...
Tack så mycket för vinsten som damp ner i brevlådan häromdagen. Karamellerna är redan slut och boken (som var mitt i prick just nu)läser jag så fort Elsa tillåter, dvs när hon sover eller ammar.
Kram!!!!
Skicka en kommentar