Nyskiten äpplamos

Nä, jag vet inte.

Jetlaggad, PMS:ig, frusen, renoveringsless, postprojektdeppad, besviken, nervös, orolig.

Det är nåt skit med den här årstiden.
Det hela ter sig trist, håglöst och hopplöst.

Mest PMS:en tror jag just nu. Fräser åt byggkillarna och har nolltolerans för strul i morgonrutinen.

Uärk.

Hösthelg

Och nu har jag just suttit på toalettlocket med fötterna mot handfatet och kontemplerat en stund, medan nagellacket i "Bare Fudge" torkade.

Hela helgen full av uppskruvat ljud och ljus efter en kraschbomfredag i stor familjehög på golvet framför Idol och alla somnade nio.

Livet i ettan innebär att vi blir omåttligt bortskämda med omsorg i form av sällskap, middagar och fikor av bästa grannfamiljerna på Gärdet.

Krönte helgen med Musse-kalas och finaste mössen ever.

Höst

Kastanjerna blottar sina blanka sköten i daggfuktigt gräs.
Det är bara nu. Nu och bara få dagar av ren blankhet.
Höstvinden tar tag i håret på ekarna, ruskar om.
Och rakt igenom blåser höstens andedräkt,
blåser rakt igenom mig och gör mig klar.

Nu är jag här!
Nu är jag i alla dessa skikt av tid som jag funnits till.
Nu framkallar vinden i mig ett vrål, en glädje, en glöd.

Beslutsmässigt slut

Idag en dag av ångest.
En sådan när jag inser hur ohjälpligt efter jag är.
Hur mycket jag måste komma ikapp med.
Och hur mycket jag glömmer bort.

Efter våndig diskussion igårkväll kom vi fram till att det blir inget nytt kök på denna sidan julen. Vi hinner inte. Vi orkar inte. Det är ändå tusen saker som ska göras. Två badrum som ska totalkvaddas och byggas upp på nytt. Ett liv som nomader under (minst) fyra veckor där vi kommer vandra runt och förmodligen vara sjukt frustrerade över alla grejor som måste med (hej höst och vinter på skola å dagis).

Sex par barnskor inhandlades iallafall igår, så att vi inte står handfallna när kylan och (gudhjälpemig) snön kommer.

Imorgon kommer latrinmannen från kommunen och tömmer överfulla frystoan (så man slipper dippa i barnkiss).

Och jag är i Etuna och bereder en massa viktiga miljonbeslut. Och dagis stänger tidigt, och skolan stänger tidigt. Och det ska vara två utflykter med matsäck, och idrottsdag och kvällsaktiviteter och jag måste boka två flygresor och fixa en långsiktig strategi för mitt verksamhetsområde och familjen måste fixa nånstans att åka den där mittenveckan i oktober när vi inte kan bo kvar här och vi borde boka vårt boende för bokade januariresan och bjuda hem två familjer på middag och ska vi åka skidor i år eller inte...???

Man har ett liv som pågår

Man åker ut till Sickla på lunchen för att designa kök.
Man får veta att man tydligen vill ha ett "shaker-kök".
Och att man tänkt ganska rätt.
Just nu fattas bara plats för vinkylen.
Minor detail.

Man går på skybar och dricker chamapagne en tisdag.
Sen minglar man med all världens ambassadörer och finfolk.
Man känner sig glad för att man inser att man faktiskt har ett ganska stort kontaktnät.

Man ramlar hemåt och får hjärtsnörp när man ser små pyjamasrumpor på kors och tvärs i sängarna. Och en man som städat, diskat och plockat. Sånt som han gör per automatik när han är hemma själv. Sånt som jag inte kommer mig för.

Man jobbar hemma för att dottern är snuvig. Man blir uppringd av en tennistränare som hittat ett gammalt mail och som undrar om man är intresserad av en tennistid för sonen klockan två på eftermiddagen mitt i veckan.
Man undrar om alla andra har hemmafruar eller nannys.
Man meddelar att man jobbar heltid så det kan bli svårt.
Man får veta att vill man att ens barn ska få spela tennis så är det nog så läget är.

Man har ett liv som pågår.

Att klippa nagelsträngen

Semestern är officiellt över.
Det vet man när undertecknad ger upp sina långa finnaglar och klipper av dom jämns med fingerskulten. Så. Klipp klipp klipp.

Nu är det efficient work som gäller. Knappra snabbt snabbt på datoren.