Jag blöder från två hål i kroppen.
Det ena som vanligt som blixt från klar himmel, och nu moler det i ryggslutet och jag fick en förklaring på den explosiva vara som huserat min lekamen senaste dygnen. Rödsvartarg.
Det andra karvat med skalpell tidigare idag.
Jag känner mig trött och less.
Urlakad.
Besviken på människor.
Ur stånd att prioritera.
Surtantad.
8 kommentarer:
Behövs det en liten kram eller blir man bara ännu lackare då?
=O)
Jag chansar!
Den där surtanten verkar ha ett behov av att komma ut, så släpp ut henne. Med råge! När hon väl är ute kanske hon frigör lite plats för annat?
Många stöttande kramar!
Så funkar det för mig i alla fall. Jag kan sällan bemästra, utan måste släppa ut ORDENTLIGT.
ting: Nä, blir glad av kramar!
anna: Ja, surtanten är nu lös. Beware!
Har sett Anna kommentera lite varstans idag och jag gillar det du skriver! Bra talat helt enkelt!
Kanske en stänkare snart?
Fru kaos: Stänkare låter kanon. Jag är snart i stånd att stänka ner mig rejält.
Åsa: Visst skriver Anna fint! Och du med!
Jag är alltid i stånd att sänka ner mig totalt.
Give me a call när det är dags!
Skicka en kommentar