Regnets trista melodi

Ganska trevligt mingel på Grand Hotel igår. Men utanför lurade snöblandat regn som blåste in i öronen och under kragen, kylan bedövade fingertopparna. Bussresa med immiga fönster genom stan.

Imorse dimma, underkylt regn, grå himmel. Tröttansikte som bara vill lägga sig ner med kinden mot den smutskalla asfalten och gråta.

Tappade sugar

Och därför har jag också tappat bloggsugen.
Inte så att jag pausar på något sätt, men jag har bara ingen lust att skriva.
Jag funderar och ältar inuti istället.
Om ni undrar varför min produktionstakt är så slö.

Två hål

Jag blöder från två hål i kroppen.
Det ena som vanligt som blixt från klar himmel, och nu moler det i ryggslutet och jag fick en förklaring på den explosiva vara som huserat min lekamen senaste dygnen. Rödsvartarg.
Det andra karvat med skalpell tidigare idag.

Jag känner mig trött och less.
Urlakad.
Besviken på människor.
Ur stånd att prioritera.
Surtantad.

Ömkan

Mitt huvud känns som om det skulle sprängas,
vätska bakom ena trumhinnan värker och spänner,
mitt ena öga är rött och kleggrinnigt,
det känns som om jag håller på att snyta ut hjärnsubstans.

Jag måste gå på årsstämman ikväll och presentera en styrelse vi inte har.
Jag är jagad av tjeckiska diplomater med blåslampa.

Det är faktiskt inte kul alls.
Det är faktiskt lite synd om mig.

Självhjälp

Jag tror jag behöver vin.
Massor av vin. Fint vin. Litervis.

Eller en jävligt bra terapeut.

Tappad styrfart 2

Det är lätt att i dessa tider tappa sugen.
Obehagligheter och hemskheter i den stora världen,
små små tråkiga detaljer i den egna lilla,
gör att jag känner mig låg och blå.

Det enda som lättar upp lite är makens nyinköpta trestängliga orkidéer,
påsarna med jordgubbsläkerol och barnens salivdrypande kärleksförklaringar.

Tjusiga tollor

Sköna ting kan vara en lisa för själen.
Blotta åsynen av dessa trätollor får mig att må mycket bättre.


www.houseofhedda.com

Posttraumatisk

Usch, jag har helt tappat sugen.
Hoppas det bara är en fas.
En post-depressiv fas efter verklighetsflykten.

Börjar bli trött på alla solarieskämt.
Har fått finnar på hakan.
Barnen gnäller, näsorna har börjat sitt konstanta rinnande.

Chefen ligger på och vill se resultat.
Mormor ligger på och tycker saker.
Hemmafrufundamentalister ligger på och vill sätta dit mig.
Själv känner jag mest apati.

Jag har ont i kroppen, huvudvärk och feber.
Dessutom går vi på tråk-diet och jag har inga kläder som går på.

Och så den malande frågan; ska de va´såhär nu??