När jag i gruppen nämnde att jag har familj.
"Men oj, hur går det att vara borta från barnen en hel vecka..?"
"Oj, hur känns det, med så små barn..?"
"Din man drar ett jättelass därhemma nu då?"
Min jämnåriga men manliga kollega med barn i samma ålder som mina fick inga sådana frågor eller kommentarer om familjen överhuvudtaget.
6 kommentarer:
Typiskt! Annat exempel på denna ojämställda orättvisa: som föräldraledig kvinna får man inte så mycket fina uppmuntrande lovord som f-ledig man, nej, man får ju inga alls. Däremot får man bara dåligt samvete om man inte är superengagerad, superpedagogisk, inte skriver upp i särskild bok allt roligt barnen sagt, deras utveckling och vad de har skitit mm. Blir så trött....
Vad menar du? Hans fru är väl hemma? ;)
He!
Min man sitter i detta nu och berättar för två hakdroppade sydafrikanskor om Swedish paternity leave.
I Sydafrika har mamman 4 månader, pappan 3 dagar. Under denna tid (oklart bara pappans eller också mammans) kan man få 30% av lönen. Av företaget. Om de vill!
Intressant reflektion
Ja, känner igen det där.
Det är mycket intressant!
ja, är inte det där spännande. NÄR ska synen ändras! Mamma eller pappa spelar ju för fan ingen roll. Ska vara den allra första tiden då, när bebisen rent kroppsligt och själsligt faktiskt fortfarande sitter fast i mamman. Men sen. Give me a break.
Skicka en kommentar