Nu vet jag inte riktigt.
Igår väcktes jag av en diskret knackning av förklädsklädd man och en rullvagn med nybryggt kaffe, färskpressad juice och nybakat bröd. BBC World på TV:n, utsikt över skyskrapor och en lång dusch i marmorbadrum.
Idag väcktes jag medelst klappningar och milda slag mot ansiktet, två tvåsiffriga kroppshyddor som kastade sig över min oskyddade bål, samt ett slags monotont läte av typen "MAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMA!!!!!!!!!!!!".
2 kommentarer:
Hahaha! You don´t know what you got til it´s gone ;-)
Båda mornarna är härliga på sina sätt. Ungar är ju fan det bästa som finns. Det slår mig då och då. Senast igår vid lunchbordet när jag tittade på alla mina barn och på T. Tänk att man kan, och får, göra så. Få barn. Det är ju det bästa och mest fantastiska som finns! Barnen. Som man skapar tillsammans. Oj, där svävade jag iväg...
Välkommen hem! Det har varit häftigt att få följa dig därborta, men jag ser fram emot att följa dig hemma också :)
Skicka en kommentar