40-årskalas galore!

Ååååå, så nöjd! Vilken fest! Vilka vänner! Vilken underbart härlig kväll!
Efter en vecka av slit och ångest så kom belöningen i form av sjukt snygga tjugotalsvänner, massor av champagne, serveringspersonal som gjorde jobbet, ett helt otroligt jazzband från Skåne, helt osannolikt fantastiska sånger och tal och så fina saker sagda om mig att jag blir alldeles rörd in i själen! Ååååååå! Lite bilder I give you:

 

 

 

 

Wave after wave

Jag får FAAN inte till vågorna.

Och läppstiftet är för rosa och jag har glömt tårtfyllningen på balkongen och nu ligger solen på så allt kanske blivit skämt?

Men talk to me när klockan är 18:05 på lördag, ja?

Minmammaochhennesjävlabrev

Jeez.

Planer

Har nåt strul med appen på mobilen för uppladdning av bilder till bloggen.
Därför blir det inga bilder på fina fina påskbarnen och påsklandet.

Istället blir det avnojning:
Idag har jag varit och färgat och klippt mig. Rening. Älskar att gå till frisören.
Testar nu att lägga 20-talsvågor med hjälp av en superläggningsvätska ("alla äldre köper denna!") och får se hur det går. Har en tid annars hos frissan på lördag, men herr C var mindre road av att jag på själva festdagen försvinner iväg för att fixa frippet. Och frågan är om jag kommer hinna det alls.

Igår stekte jag ett hundratal blinier. Vi har lånat en extra kyl och frys av föreningen för att kunna lagra all mat. Kycklingen är inhandlad. Ska vinkokas på fredag. Funderar på att förbereda tårtfluffet idag. Tårtorna ska fyllas på fredag. Då ska också all övrig mat inhandlas och förberedas i möjligaste mån. Det är asiatiska biffsallader och räkor och gåslever och... beställning på bageriet, och tja.

I eftermiddag blir det en tur till Martin Olsson för att köpa stora uppläggningsfat etc. Och så Det Stora Inköpet på Systemet. Ett försvarligt antal flaskor ska stashas och kylas. (Ska först tömma hela vinkylen på lagringsviner för att fylla upp med festvinet.)

Bandet ska komma med tåg från Malmö. Farfar ska komma med flyg från Borås. Hela lägenheten ska möbleras om. Ståbord ska hämtas. Dekorationer dekoreras. Discokula inhandlas. Sjukt mycket glas och porslin är inhyrt. Spotifylista ska fixas. Munnen ska målas illrosa och locket läggas på brunnen. Det är en jäkla tur att jag i princip är avvecklad på jobbet så att jag hinner med. Skor! SKOR!?

Älskar att ha fest. Hatar det. Älskar det. Gah!

Nervioso

Aaah, jag ligger allså vaken på nätterna. Nervösmage igen. Mitt undermedvetna vet något inte jag vet, men jag misstänker följande gnag (eftersom det spelas på repeat i mitt huvud typ all the time å det senaste):

1. Kalaset. KALASET KALASET KALASET. Jag börjar bli för gammal för sånt här. Är så sjuuukt nojjig för allt som ska fixas. Maten, vinet, tårtorna, bandet, ommöbleringen, barnen, kläderna, stämningen, hålla sig frisk, och gaah.

2. Dragning för random ledningsgrupp på tisdag. För att det är heeelt meningslöst. På alla plan. Dag(natt)drömmer om vad jag skulle vilja säga istället för det jag blivit ombedd.

3. Slutsamtal med GD om 1,5 vecka. För att det känns så viktigt och jag inte riktigt vet hur jag ska balansera det här med att vara extremt tydlig och att lämna med gott humör. För att jag har lovat så många att säga så mycket och inte vet om jag kan leverera. Dag(natt)monologar detta on repeat.

4. Börja nytt jobb. Otroligt roligt och spännande och längt och allt, men förmodligen tycker mitt omedvetna att det ändå är nån slags trauma som bör komma ut som nattångest.

Ja. Typ så tror jag det kan vara. Mitt medvetna jag viftar bort och klarar av. Mitt omedvetna not so much.

Nu bastu. Och pilsner.

Onda bubblor

Alla bubblor är inte av godo. Tapetbubblor till exempel.
Försöker visa mig på styva linan när maken är sjuk - och ligger nerbäddad (återbördad till landish dock) i mörkt rum med flanelllakan - genom att t-a-p-e-t-s-e-r-a. Återställningsfuckingtapet. Med två ongar runt benen.

Har nu satt upp en (1) våd och det ser för j*vligt ut. Bubblor i hela våden. Så nu har jag lagt ner. Sitter i mina nya BLAKLADER-byxor (nä skojja bara, vi är ju i Flen, dom heter Labrador Workwear) och surar med en pilsner (för det ska man ju ha när man "renoverar").

Vet inte om hela skiten måste tas ner igen, så nu googlar jag frenetiskt på "bubblor tapet".

Onda bubblor. Fy på er.

Panik @03.43

Har de senaste två nätterna vaknat runt 03:43 och legat klarvaken i ett par timmar (!).
Är sjukt mörkrädd, och befinner mig på landet med barnen medan maken skulle jobba ett par dar i stans (men han fick influensa och ligger däckad i stan i feber). När jag ligger där klarvaken och lyssnar på diverse ljud som skulle kunna vara busar som smyger runt i buskarna, få jag också PANIK över en massa saker:

* Påskkort till Modern (hon skickade ett "jättetrevligt", jag har lust att skicka ett "jättetrevligt" tillbaka)
* Talet till högste chefen (som jag ska ha avslutsamtal med på Valborg. Å so much to be said, och så lite jag kommer hinna/kunna/orka säga)
* Barnvakt till kalaset (den betalada barnvakten är anlitad för att servera på festen, nån annan har vi inte) och....
...* FESTEN!!! Är det inte tre veckor dit? INTE?? Har helt missbedömt tiden kvar tills! En och en halv vecka! HJÄLP! Maten, vinet, bandet, musiken, kläderna, kaffet, porslinet, glasen, möbleringen, gästerna, gah!

Och så en make (som är min motor) som ligger däckad i influensa.

Får nervösmage. Blir apatisk. Är på landet. Mörkrädd. Panikslagen. Gaaah!

Kakaopaketets förbannelse och andra irriterande vardagsmoment

1. Kakaopaket är djävulens påfund. Går inte att öppna/hälla ur/ta ur på något som helst vettigt sätt. Och har man väl lyckats få ut kakaon kan man ge sig på att det vid paketstängning rinner ut den kakao som fastnat uppepå pappersflärparna. Hallå? Landa på månen vs desgina ett funktionellt kakaopaket..?

2. Krossade tomater. I tetra. Som har en remsa som ska "rivas" av. Har ALDRIG lyckats med händerna "riva" av den. Måste ta till våld och sax. Och när man klipper i den så rinner tomatsåsen över. Och när man ska hälla i dom viks paketet ihop och inget kommer ut förrän man trycker till och det säger splosh och det kommer krossad tomat på vita skjortan.

3. Plastflärpen i fondflaskor (sojaflaskor, andra flaskor med fucking plastflärp) som ska dras av. Den är nämligen på undersidan full av geggig fond/svart soja/annat, och det går inte att på ett mjukt sätt dra loss den. Man måste snäppa loss den varpå detta innehåll smätter ut all over. Avskyr't.

5. Ketchupflaskans innerlock av papper och plast som man ska dra loss. För det första glömmer jag det alltid, så jag fattar inte varför det inte kommer nån ketchup. Sen går den aldrig att dra av i ett stycke, det är alltid en bit som fastnar varpå man får ta fram en vass kniv och skära loss den. Och tala inte om det här med undertryck i ketchupflaskor som gör att ställer du den upp och ner för att få ut det sista så sprutar det ut ketchup över hela bordet när du väl öppnar locket.

6. Nutellafolien som ska skäras loss medelst vass kniv, som då ofelbart doppas i själva Nutellan och allt blir kladdigt. Jobbigt läge.

 

Tjafs

Nu till en fråga jag fundera mycket på. Tjafs. Mellan barn.
Ska man lägga sig i eller inte, när och i vilken utsträckning. Ska barnen helt få lösa sina egna konflikter, eller ska man lägga sig i allt?

Hur gör ni? Pratar med skolan/fritids eller direkt med berördas föräldrar? Tar andra föräldrar till sig eller curlar dom sina egna barn? (Olika förstås).

Sitter i två såna situationer just nu, inte superallvarligt men jag tycker ändå att ett visst sorts beteende måste stävjas snabbt för att inte eskalera. Är inte konflikträdd, men tycker ändå det är jobbigt att ta upp vissa saker med framförallt föräldrarna. Särskilt som man aldrig har hela bilden.

Sen fascinerar det mig ur ett psykologiskt perspektiv hur vissa barn väldigt tidigt är extremt utstuderade. Varför blir man sån? Och jobbigt när jag som förälder ser det, men inte det naiva godtrogna barnet som fortfarande tror alla om gott.

En annan jobbig grej är när föräldrarna är skittrevliga men barnen inte kommer överens.

Kommentarer tankar?

Saker jag hämtat på Posten den senaste tiden:

Paket från Panduro innehållande tio stycken fjäderboor, två fjäderhuvudbonader och tre pompombollar.

Paket från privatperson innehållande en kaffeburk i plast från sjuttiotalet.

Paket från H&M Home innehållande två glasvaser med plippar på och en tvålpump.

Paket från privatperson innehållande begagnade finfina skor.

Paket från Stadium innehållande min nya fina gps-klocka från TomTom! Yeey! Nu ska jag...eh...ut och springa och det kommer eh... bli mycket roligare ja?

När samtalet kommer

När det ringer på telefonen och man ser att det är en gammal vän från förr som man har ett inte alltigenom utrett bagage med. Tre år sen tror jag det var vi pratades vid ordentligt nu.
Man blir helt tagen på sängen, men glad, hon ringde till slut!
Och man pratar en timme, och får tre års inte helt otraumatiska historia på ett fat, och hon kommer upp på mitt kalas och jag ska hälsa på henne i sommar.
Och man känner att dom där vänskapsbanden som är snart ett kvartssekel gamla är extremt töjbara och kan töjas ut till den minimalaste tråd utan att helt gå av. Förundrad. Och glad.

Från slott till koja

Jo, det är så putslustigt när man kan applicera gamla fina ordspråk på sig själv.
I fredags var jag alltså inbjuden på mingel hos amerikanske viceambassadören, i hans lilla nätta våning på en trefyrahundra kvadrat på Strandvägen. Vitt vin, snittar och höga klackar, glittrande utsikt över Nybroviken.

Bytte utanför dörren hälarna mot gympadojjor, gled ner i underjorden och tog mjölktåget till Flen C där jag blev upphämtad i skitig bil för vidare färd mot 70 halvsunkiga men djupt älskade kvadrat på Kantarellvägen. Vitt vin, mysbyxor och glittrande utsikt över Nedingen.

Ynnest att få möjlighet att byta världar och skepnad såhär. Jag älskar min split personality.

Moshi moshi!

Detta lilla skrå till spinkben har alltså anmält sig till sommarlovskurs i... japanska.
Att odla sin egen agenda. Jag kan bara uppmuntra och applådera. Och i hemlighet tycka det är skitcoolt.

Första vårspringet

Och vi hade bestämt, en klassmamma och jag, och vi hade båda dubier hela dan och hoppades i smyg att den andre skulle ställa in. För det snöade, var kallt, man kände sig lite snuvig, lite risig i magen, trött och helt sjukt osugen på att dra löpartights på de skogshårigaste benen.

Men det gjorde man.

Och skuttade ovant iväg som två tant-harar, förbi poliskortege med amerikanska diplomater, vidare ut på Djurgården. Och jag fick håll på tre ställen efter typ hundra meter, och jag hade glömt hur tungt det känns i benen efter första kilometern, det gjorde ont i ljumsken, snoret rann och inälvorna skakade så jag mådde illa, men vi babblade på, flåsskrattade och tog oss runt 6 km på en hyfsad tid (för att snacka hela vägen).

Nu dör jag lite i soffan, men så sjukt prettonöjd. Haha! Jag SPRANG.
Årets första vårspring.