Småstadskänsla

Och just som vi satt där och jobbmötade i höstsolens varma strålar,
så strök en välbekant silhuett förbi med raska steg och Iphonen ipluggad i hörselgångarna. Herr C, i kostym men för dagen utan tyllkjol.
Tio minuter senare passerade makens chefapa i full kareta, och även hon blev indragen i fredagseftermiddagens dekadens.
På väg hem cyklade barnvakten förbi, ivrigt vinkande.
Så hämtar man barnen, går hem genom parken och springer in i tre känningfamiljer vid fläderbersån.

En lördagkväll

Ser ju lugnt och fint ut. Middag för fyra.
Plus fem barn, i köket...
Fascinerande hur man nowadays kan sitta och äta finmiddag medans det pågår fullt pådrag runt omkring.
Slutade iallafall med att barnen efter en hel påse marchmallows till slut somnade lite varstans och föräldrarna drack citrongenever och spotifyade gamla synthlåtar tills klockan var två på natten.
Blev ägg och bacon till frukost imorse.

Livet i stan

Jag och Knutte Knådare ägnade förmiddagen åt att röra ihop Double Mint Chocolate Chip Cookies, för att äntligen få användning för alla amerikanska bakingredienser jag shoppade i Phoenix i november förra året...

Sen drog vi ut i "trädgården", vår park next door, där det sociala livet med ongar sjuder som frikadellsoppa. Kafferep med dubbla dopp, och glada barn som både slog varandra med spadar och bajsade i buskar.

Om man sen åker sju trappor upp kunde man se de tvenne familjerna i två fraktioner om kortare och längre antingen spela Wii och äta hemlagade chicken fingers eller dricka skumpa, belgiska trappister och stoppa i sig en massiv Bookmaker Toast med drivor av riven pepparrot.

Jag älskar livet i stan.

Den gyllene triangeln

Vi gillar vårt kvarter.

Största shopping spreen EVER!

Pusta ut, parkvänner! Vi flyttar inte utanför stan, vi beger oss istället exakt 100 m söderut, fem våningar uppåt och 22 kvm större! Kontraktskrivning idag, med May 88 år, se bild. Yee-ha!

Parksäsongen officiellt invigd

Å-håhå. Parksäsongen har börjats på allvar.

Igår packade vi Zoega's skånerost i termosen och satte oss på Viola Gråsten-filten från sjuttiotalet i världens bästaste park och drack trekaffe.

Idag korvgrillning och picnic. Och känningar som dyker upp från alla håll. Härligt!

Stingslighet

Tror kanske, eventuellt, att min stingslighet beror på omedveten resfeber (redan nu). Eller på vårfeelings. Den där känslan av att allting sker och man hänger inte med. Eller för att vi trots att vi la högsta budet inte fick köpa bersån. Eller på att barnen varit osedvanligt påfrestande idag, med tretusen break-downs TROTS bio, popcorn och chokolaudesaus på glassen. Eller på att jag inte riktigt förmår/förstår hur jag ska ta tillvara på livet här och nu.

Eller på att jag är så inidjupet förtvivlad och arg på hur jävla hemskt och orättvist det är att min vän drabbats av den elaka sjukdomen, när det sitter äckliga gamla A-lagare i parken varje dag och bara super bort sina liv att jag bara brast i fullständig gråt häromdan.

Kanske hjälper det att slå riktigt hårt på något.
Ställa sig på balkongen och skrika ut det inre kliet.

Aprilväder

Parksäsongen är inte kul när det blir bakslag i vädret; iskallt så man håller på att frysa tassarna av sig där man står och ger fart på gungorna för åttahundrafjärde gången.

Dubbelknut

Det uppstod stor förvirring och uppståndelse när vår son Knut, snart 4 år, i parken häromdagen finner sig ståendes öga mot öga med Knut, snart 4 år.

Knut, snart 4 år, bor tvärs över parken. Han hade aldrig nånsin hört om något annat barn som heter Knut.

Och så fanns han rakt över parken.

Vad blir det när två Knutar möts?
Dubbelknut, förstås.

Klasskillnad

På Östermalm spelar A-lagarna boule.
En del av dom kan knappt hålla balansen, men dom lyckas ta-mig-fan oftast med riktigt bra kast.
Det enda är att man ständigt är skitskraj för att få ett stålklot i nacken.

In my garden, typ

Varför odla egna rosor när man har en prunkande rosenallé alldeles utanför, med egen trädgårdsmästare?

Måndag kväll

Måndag och sommarpicnic på Knuts avdelning.
Mycket avancerat med vernissage och provköksbakat.

Men måndag alltså.

En bajsar, den andre trampar jordgubbar till mos i nåns kavaj, en vill bada, den andre trillar och slår sig, jag ser en mamma röra läpparna, förmodligen pratar hon med mig, det handlar om onsdag och presenter till Carlas fröknar på picnicen då, jag hör inte, hummar på fel ställe och flackar vilt med blicken där ena ungen försvunnit in en gigantisk buske medan den andra kokar kaffe i lömska plaskdammen.

Måndag alltså.
Bär hem två tröttskrikisar, badar två lortgrisar i olivoljevatten, trycker i dom snabbmiddag, kramar och tröstar och smörjer in grusrispade småbarnsben med Bamsekräm.

Måndag.
Den ene somnar mitt i Rorry, tjugo över sex,
den andra kryper tätt intill men pekar snart in på sin bror.
-"Vill du också gå och sova?"
-"JAAAAA-AAAAA! U-hu."

Tessins oas

När dammen fylls på och vinden är ljum känner jag att jag aldrig vill flytta härifrån. Nånsin.