Småstadskänsla

Och just som vi satt där och jobbmötade i höstsolens varma strålar,
så strök en välbekant silhuett förbi med raska steg och Iphonen ipluggad i hörselgångarna. Herr C, i kostym men för dagen utan tyllkjol.
Tio minuter senare passerade makens chefapa i full kareta, och även hon blev indragen i fredagseftermiddagens dekadens.
På väg hem cyklade barnvakten förbi, ivrigt vinkande.
Så hämtar man barnen, går hem genom parken och springer in i tre känningfamiljer vid fläderbersån.

Min egen julkalender

Alltså, jag älskar att ta bussen hem när det är mörkt och kika upp i kalenderfönstrena längs paradgator och vägar. Som dockhus i en julkalender. Skymt av lampor, tavlor och liv.

Parallella liv

Innanför våra fyra väggar pågår vårt liv om kvällarna. Stillsamt och oftast enbart som en trött färd mot läggdags via middag, Bolibompa, barnnattning, dator, TV och undanplockning.

Så kommer man av någon ovanlig anledning ut. (Min var att jag fick förmånen att gå ut och kissa med mopsen Otto). Och inser att det pågår extremt många andra parallella liv därute. På parkrestaurangen satt sällskap och skålade i rosévin, på bergknallarna lekte lite äldre barn. Någon finkädd på väg ut, en annan med ICA-kassar på väg hem för sen middag. En pappa med ringar runt ögonen drog en barnvagn fram och tillbaka. Ett gäng alkisar spelade boule och drack pilsner. Från ett öppet fönster hördes kolikskrik, från ett annat musik.

Allt detta liv, alla dessa liv, alla dessa människor och livshistorer.

Sta'bo

Jag älskar att bo i stan på helgerna. Det är ju just därför jag har ångest över att behöva "flytta ut" till hus i förorten.

Man vaknar, man funderar lite på vad man ska göra, man drar ut lite planlöst, hamnar på Historiska Muséets familjeutställning om bakning med en stor marsipantårtekoja i mitten där barnen kan leka. Man funderar på var man vill äta lunch, man hamnar på ett soligt bakgårdscafé med japansk touche. Man råkar få se hela Högvakten på vägen. Man funderar på var man ska äta lördagsgodis och kommer på att Dramatentrappan vore en god idé. Man lallar Nybrogatan upp och tittar i roliga skyltfönster - vilken konstig lukt från fina ostaffär'n! Man funderar på en fika och hamnar på Espresso House och tittar på folk (yngsta sover i vagnen och äldsta fullt sysselsatt med godispåsen). Man går igenom Sturegallerian och drar in dofterna av nybakat bröd och exklusiv parfym och ler under lugg åt brats med gigantiska hästar på bröstet. Man suktar efter löjromstoasten som bärs in på uteserveringen. Man hoppar på bussen och är utanför sin egen port på två minuter.

Hur ska man nånsin..?

Ropsten Unkenhud

Tunnelbanan har en speciell odör, särskilt i rusningtid på hemväg, när alla dagsgamla kroppar trängs och utsöndrar.
Jag och vännen P. kallade den för Herr Ropsten Unkenhud.

Men nere i hålrummen finns också en annan doft. En sval, fuktig, rå doft av bergrum. En doft jag gillar, den väcker något kroppsminne till liv i mig.

Söndag på Överjärva Gård

Glad i hatten


Lammklappning


Lamm titt-ut


Såta vänner pallar lammkorv


Ekologisk lunch


En arg och envis sittstrejkar


Knut 3,5 rider på Edgar 28

Nyklippt

Att börja morgonen med
hawaiiansk regnskogsmusik,
huvudsvålsmassage,
nybryggd latte,
blodapelsin-Pellegrino,
och bli klippt på köpet.

First class!

Erik Dahlbergsgatan

Jag älskar Erik Dahlbergsgatan!
Måste bara säga det.

Nu på hösten är allén alldeles fantastisk;
ett ändlöst valv av självlysande knallgula löv,
kantad av små butiker som lockar med hemgjord choklad,
nysockrade jungfrubröst och smarta saker.
Jag får känslan av att bo i en väldigt liten by,
fast ändå alldeles mitt i en stor stad.