Goodbai

Morgonsång har guld i mund när äldstingen har namnsdag - en bra dag att ha namnsdag tycker jag, en sån som många kommer ihåg.

I övrigt har dagen bjudit på rensa-luften-samtal med chefen,
finlunch med vän och namne på Haga Forum,
gör-din-egen-lampskärms-googling samt
ritualen "packa mammas kappsäck" inför morgonflyget till Dubai imorgon.

Maken har även shoppat loss pods i Nespressobutiken.
(Att köpa en Nespresso är för övrigt som att gå med i en sekt.
Det är särskilda etuier för podsen i polerat trä, det är blanka exklusiva påsar à la NK och det är särskilda medlemskap yada yada.)

Nu buss till Jungfrun och After Dagis/School och födelsedagsdrink med Sörmlandsgrannarna.

Se där en mörk kall fredag i januari.

Livet på Gärdet

Ett f.d kök som fått nytt golv, nya väggar och en helt ny funktion. Ska nu inredas.

Ett klasskalas som det kan se ut i stan. Brännboll och korvgrillning på trevligaste gatan i Stockholm.

Blåbärspaj à la Noma. Helt sjukt god om jag får säga det själv. Serveras ljum med halvsmält vaniljglass.

Vin på balkongen. Jag trivs här.

Rayban på.

Men så dricker man en latte i solen.
Och solen liksom äter sig in i varje por.
Och min lilla bullerby i den stora staden känns så trivsam.

Idag en bättre dag.
Jackan är inne på kem och jag ska gå längs vattnet på lunchen.

Barn i stan (igen)

Kan inte låta bli att reflektera över det fantastiska med att bo i stan med barn, fast ändå nära naturen:

Just nu är det odlarveckor. Barnen tar med sig frön som sås och odlas i odlinglotter i parken.
Imorgon är det sedvanlig utflykt till LillJansskogen där det leks fritt bland kottar och nyutslagna blomster.
På torsdag utflykt till Millesgården med konst och kultur i naturskön miljö utlovas och matsäck äts i Olgas trädgård.
Kungens får som passerar förbi på våren.
Livgardets hästar ett vardagsinslag.

Samtidigt som dom har stans utbud av museum och teater på stenkasts avstånd.

Och idag. Familjekollektivet samlas i parken där det cyklas, klättras i träd, badas och utforskas medan de oansvariga och iskalla föräldrarna inmundigar årets första after school-öl på Cafét i samma park.

I love. Bokstavligen.

Smooth operator

Åtta barn, sex vuxna, åtta flaskor vin och en hel massa tapas senare.
Nu Sade.
Nu balkongdörr öppen.
Kall luft strömmar in.
Ljuslågor flämtande i vinddraget.
En känsla av att finnas nu, stanna kvar, och allt liv omkring.
När inte så mycket måste sägas.
När det räcker med ett stycke sång för en hel ocean av ungdomskänslor.
Luft strömmar in.
Vår. Ljus. Förhoppning.

Småstadskänsla

Och just som vi satt där och jobbmötade i höstsolens varma strålar,
så strök en välbekant silhuett förbi med raska steg och Iphonen ipluggad i hörselgångarna. Herr C, i kostym men för dagen utan tyllkjol.
Tio minuter senare passerade makens chefapa i full kareta, och även hon blev indragen i fredagseftermiddagens dekadens.
På väg hem cyklade barnvakten förbi, ivrigt vinkande.
Så hämtar man barnen, går hem genom parken och springer in i tre känningfamiljer vid fläderbersån.

Livet i stan

Jag och Knutte Knådare ägnade förmiddagen åt att röra ihop Double Mint Chocolate Chip Cookies, för att äntligen få användning för alla amerikanska bakingredienser jag shoppade i Phoenix i november förra året...

Sen drog vi ut i "trädgården", vår park next door, där det sociala livet med ongar sjuder som frikadellsoppa. Kafferep med dubbla dopp, och glada barn som både slog varandra med spadar och bajsade i buskar.

Om man sen åker sju trappor upp kunde man se de tvenne familjerna i två fraktioner om kortare och längre antingen spela Wii och äta hemlagade chicken fingers eller dricka skumpa, belgiska trappister och stoppa i sig en massiv Bookmaker Toast med drivor av riven pepparrot.

Jag älskar livet i stan.

Himmel över Ladugårdsgärde

Blev stående en stund i fönstret mot väster.
Där solen går ner.

HEMMA!!!!!!!!!!!!!!!

Efter polisingripande på flygplanet - tio biffiga franska poliser med fjäderbatong äntrade planet efter mycket viskade och hyschande, och slängde av en gapig skummis med gitarrfodral - är tre fjärdedelar av familjen nu hemma! (Den fjärde kör i detta nu hem bilen på franska motorvägar, för att hämta upp allt vin i Bryssel.)

Ett nyöppnat paket Zoega's, kallt drickbart vatten ur kranen, solflöde genom fönstrena, I like it.

Ikväll ska jag och kidsen kolla Allsång på Skansen och käka godis.

Ni då?

När Tjockalocka kom till stan

Och just det ja.
Hur hamnade jag här, egentligen?

Slump. Eller kanske inte. Vad vet man.
Det började när vi i slutet av år 1998 planerade vår flytt till Stockholm och lade vi ut vår fina tvåa på Fredsgatan i Lund på bytesannons. Den som nappade var en juridikstuderande som ville plugga en termin i Lund. Hon hade en etta högst upp på Skeppargatan 77. Så blev det. En råkall, mörk januaridag kom jag med tåget till Stockholm, bytte till T-bana, röd linje mot Mörby C, hoppade av vid Stadion och hade inte en susning om vilken uppgång som ledde hem.

Vi bodde på Skeppargatan i fyra månader och det måste ha satt spår, trots att jag under denna tid mådde riktigt risigt, ville flytta hem och längtade efter Skåne så att hjärtat värke. För efter sedermera tre månader på Kungsholmen, två månader i Sibirien och fyra år på Norrmalm, så valde vi, när vi slutligen gav oss in på bostadsmarknaden, att köpa en tvåa på parallellgatan till den där vi begynte vårt äventyr.

Så var det och nu får vi, som framgått, svår ångest och andnöd när vi tvingas snudda vid tanken att inte kunna bo kvar just här, för evigt.

Sanningen om Överklassen på Öfvre

Det var ju varit en del snack om överheter och översitteri. Rikt folk och gliringar om klass och demografi på Östermalm. Bara namnet på stadsdelen får somliga att gå i taket av indignation.

Och verkligheten? Jo, jag tänkte jag skulle berätta lite om den. Om dom vi känner, umgås med, bekantas bekanta. Dom flesta är helt vanliga människor. Många bor i hyresrätt (Visste du att: hälften av lägenheterna på Östermalm är hyreslägenheter), andra bor i bostadsrätt, treor eller max fyror. Någon är arbetslös, någon pluggar, en hel drös jobbar inom vården, någon är förskolelärare, en är optiker, ett par jurister, ekonomer, ingenjörer. Nån står i affär, en är väktare, någon jobbar på TV. Många har ingen bil alls, en del har en bil. Ytterst få har fler än så. Dom flesta storhandlar på Prisxtra, några åker ända till Sickla. Finhandlar gör man på Sabis. Barnen på Knuts och Carlas dagis har kläder från H&M, Lindex, PoP för det mesta. Få har märkeskläder. Inflyttade skåningar har oljerock och det finns gott om lite bättre secondhandbutiker. På sommaren tar folk sin engångsgrill och grillar korv och dricker boxvin i parken.

Sen finns det andra skikt också. Tanter i fotsid minkpäls och fjortisar med Guccisneakers. Men för det mesta är folk här som folk är mest. Förutom då att alkisarna spelar boule.

Frågor på det?

Klasskillnad

På Östermalm spelar A-lagarna boule.
En del av dom kan knappt hålla balansen, men dom lyckas ta-mig-fan oftast med riktigt bra kast.
Det enda är att man ständigt är skitskraj för att få ett stålklot i nacken.

After work på Fältan

Som en galjonsfigur på sitt sjörövarskepp står sonen längst fram i kundvagnen på VI Sabis. Det är fredag eftermiddag, det är after work på Fältan. Det innebär att Östermalms bästa mataffär har sedvanlig provsmakning på livets goda.

Sonen kryssar som en atlantångare med mammamotor mellan munsbitar av årgångslagrad manchego, baconlindade tigerräkor, nypressad hallonjuice, örtmarinerad pecorino och nybakad pain de campagne. Fredagshandlingen är en ren njutning.



Vad det blev? Färsk fullmatad krabba, hovmästarsås, en frasig baguette, en bit av örtpecorinon samt en flaska Chablis Premier Cru från 2000.

Parallella liv

Innanför våra fyra väggar pågår vårt liv om kvällarna. Stillsamt och oftast enbart som en trött färd mot läggdags via middag, Bolibompa, barnnattning, dator, TV och undanplockning.

Så kommer man av någon ovanlig anledning ut. (Min var att jag fick förmånen att gå ut och kissa med mopsen Otto). Och inser att det pågår extremt många andra parallella liv därute. På parkrestaurangen satt sällskap och skålade i rosévin, på bergknallarna lekte lite äldre barn. Någon finkädd på väg ut, en annan med ICA-kassar på väg hem för sen middag. En pappa med ringar runt ögonen drog en barnvagn fram och tillbaka. Ett gäng alkisar spelade boule och drack pilsner. Från ett öppet fönster hördes kolikskrik, från ett annat musik.

Allt detta liv, alla dessa liv, alla dessa människor och livshistorer.

Tessins oas

När dammen fylls på och vinden är ljum känner jag att jag aldrig vill flytta härifrån. Nånsin.

Måndagsläckage

Ååkej.

Trumhinnan i höger öra sprack.
Varblandad vätska rann ut.
Värken försvann förvisso, locket består, och jag läcker.

Satt på årsstämma som dominerades av sjukligt tjafsig käring,
som laddar ett år i förväg för att anmärka på oväsentligheter.
Led, och läckte.

Nu har vi ett porlande element till följd av grannen ovanpå's ombyggnationer.
Tjusexåringen bygger om en treå'nhalva till en tvåa, med spa i köket.

Nä.
Såna här dar kan man lika gärna gå och lägga sig.

Huset

Jag sitter med i valberedningen i vår bostadsrättsförening.
Fel.
Jag ÄR valberedningen.
Min kompanjon, tillika granne verkar måttligt engagera för att underdriva.

Har delat ut lappar i allas brevlådor.
Käcka tillrop som till nöds döljer min militanta order att göra sig tillgänglig.

Nu har O.S.A gått ut.
Samtliga lappar har återvänt till mig, ifyllda.
Inte en jävel vill vara med i styrelsen nästa år.

Nästa vecka ska jag presentera ett förslag till ny styrelse.
Det är viktigt eftersom fyra personer i sittande styrelse ska avgå.
Dom förväntar sig ett massivt uppbåd av intresserade kandidater.
Noll finnes.

Jo, förresten. En.
Undertecknad, som insåg att jag ju måste sopa utanför egen dörr om jag ska kunna tvinga andra. Men funderar över vad som hänt med engagemanget. Som student i Lund fick man köra valkampanjer för att FÅ engagera sig i styrelser och dylikt. Man ville det. Många ville. Det var coolt, kul och bra.

Nu vill folk bara smyga längs väggarna, slå igen dörren och bli lämnade ifred med sina Mamma Scans och Äntligen Hemma.

Ormgrop

Min barnsligt romantiska sida är i extas.
Vännen B, även kallad "Party-B" tillika barnens Glamour-mor
har chans på ett triangelbyte där nya lyan ligger i grannhuset.

Alltså verkligen grannhuset. Vi skulle se in i varandras sovrum.
Jag planerar redan för signalering med röda lyktor
och linbanor med gottepåsar och
tokiga spontanmiddagar och
sova över med pyjamasparty och
och och och och och och och!

Har helt förträngt att B har flera andra lägenheter på g.
Nu ska jag vara fjortis hela dagen!

Jetlag

Hur kan klockan vara 05:18
och temperaturen -4 grader
och himlen alldeles grå?

Hur hände det?

Var är jag?

Tits is the shit

Ejes hemstöpta geléhallon är hårdvaluta.
Inte nog med att de ransoneras hårt inför julhelger och andra högtider,
de tar slut i ett nafs när det väl tillverkats nya.
Kön ringlar lång utanför Ejes.

Vi i den "enda stora familjen" här på Nedre Öfvre blev brutalt upplysta om detta faktum
då Ejes hade ett stort och planerat inbrott dagarna före jul.
Tjuvarna tog hela helgkassan, alla datorer och andra värdesaker, OCH,
samtliga geléhallon. De hade gått igenom varenda beställningspåse och konsekvent plockat ut
samtliga påsar med jungfrubröst.

Vår integritet är skadad. Vi håller numera hårt i vår lilla påse med tuttar.




Bild från Ejes hemsida