Ytterligare en av mina faser. Ett tvångsmässigt urge att ta bladet från munnen. Håller monologer inside my head. Exempel: en gammal klasskamrat från grundskolan som jag av nån outgrundlig anledning (nyfikenhet? kliapåettoläktsår? jagtroddejagkommitvidare?) har på Facebook.
Han var en elak jävel. Utstuderat elak. Mot mig och fler andra. Såg ut som en mörklockig kerub men var stryktäck som fan. Jag ser honom då och då på Fejjan. Med sina barn. Med sin sambo. Och fick sån obeskrivlig lust att på hans feed nångång skriva följande:
"Kära NN,
Tänker du nånsin på hur elak du var som barn? Hur du plågade mig och andra med din utstuderade elakhet under hela grundskolan, främst högstadiet? Hur du kunde stå och vänta i viadukten där vi kom cyklande, bara för att "stoppa oss" och hota oss så vi kom försent till lektionen? Ramma mig med cykeln på väg hem? Vänta på mig vid skåpen för att sno och kasta upp mina hemnycklar tre meter upp i luften så att dom fastnade på en lampa i taket och jag gråtande fick jaga vaktis för att få ner dom? Kallade mig extremt elaka saker? Spridde ut taskiga rykten? Tänker du nånsin på hur det formade oss, mig? Vet du om det här? Har du förträngt det? Har du nånsin tänkt på att be om ursäkt? Tänker du nånsin att du hoppas att dina barn aldrig råkar ut för en sån som dig?"
Han var en elak jävel. Utstuderat elak. Mot mig och fler andra. Såg ut som en mörklockig kerub men var stryktäck som fan. Jag ser honom då och då på Fejjan. Med sina barn. Med sin sambo. Och fick sån obeskrivlig lust att på hans feed nångång skriva följande:
"Kära NN,
Tänker du nånsin på hur elak du var som barn? Hur du plågade mig och andra med din utstuderade elakhet under hela grundskolan, främst högstadiet? Hur du kunde stå och vänta i viadukten där vi kom cyklande, bara för att "stoppa oss" och hota oss så vi kom försent till lektionen? Ramma mig med cykeln på väg hem? Vänta på mig vid skåpen för att sno och kasta upp mina hemnycklar tre meter upp i luften så att dom fastnade på en lampa i taket och jag gråtande fick jaga vaktis för att få ner dom? Kallade mig extremt elaka saker? Spridde ut taskiga rykten? Tänker du nånsin på hur det formade oss, mig? Vet du om det här? Har du förträngt det? Har du nånsin tänkt på att be om ursäkt? Tänker du nånsin att du hoppas att dina barn aldrig råkar ut för en sån som dig?"
3 kommentarer:
Känner igen det där. Får samma behov emellanåt. Just honom har jag inte på fb, men väl en annan av våra gamla "klasskamrater", med samma namn. Han delar ofta saker mot mobbing på fb och jag får sån lust att skriva till honom. Minns han hur han betedde sig och ångrar det eller har han förträngt? Kommer ihåg en gång på mellanstadiet när några av killarna kom in i vårt omklädningsrum och drog ut mig i korridoren med byxorna nere vid knäna. Minns inte att de fick någon reprimand för det. De vuxna var ganska frånvarande på vår skola som jag minns det. Så plågoandarna fick fritt spelrum. Har fortfarande inte sett Anna Odells film, Klassträffen, på tal om att ta bladet från munnen. Ska göra det när tillfälle ges.
Usch ja, såna monologer har jag ofta. Uppgörelser som jag väl egentligen borde ta mot den personen och inte bara i mitt huvud. Jag har även jag en sån fb-kompis, men han har i vuxen ålder ändrat sig totalt, så numera är det fröjd att läsa hans inlägg. Dessutom fick vi i tidig vuxenålder förklaringen på varför han var så jävla elak och det var nog inte så lätt för honom att växa upp under de förhållandena. Klassträffen har jag inte heller sett, där är jag alldeles för rädd för att pilla upp den sårskorpan...
Skånetös: Har tänkt på exakt samma sak relaterat till namnens inlägg. Vad hände där liksom?
Eller kan det vara så att dessa personer faktiskt inte har en aning om vad vi upplevde då? För dom var det ingen stor sak? Funderar ju själv på om det finns någon jag gjort illa (minns ju taskiga saker man gjort, men vet inte alls om/hur det påverkat)
Ja usch. Minns hela mellanstadiet och högstadiet som en plåga. Av massa skäl. :-S
Skicka en kommentar