Satt i solen och njöt av vår fina park medan min överlyckliga dotter cyklade runt på sin nya stora cykel, på gränsen till för stor, denna den första riktigt varma vårhelgen.
När en bekant som flyttat från lägenhet i stan till hus i förort dök upp.
Och det är så himla intressant. För det följer ett osvikligt mönster.
Efter "hej hej hur är det" och de vanliga artighetsfraserna så kommer det. Obligatoriska Försvarstalet.
Hur skönt det är att bo i hus, hur bra dom trivs, hur bra det går allting, att dom absolut inte ångrar sig. Hur man (*krääks lite*) bara kan "släppa ut ungarna i trädgården" (borde vara skottpengar på den floskelbingofloskeln). Öppna upp.
(Sen lite längre in i samtalet: Omdränering av hela huset, schaktarbeten i hela trädgården, totalrenovering av undervåning etc etc.)
Det är säkert jättebra och helt rätt för många att bo i hus. Förmodligen är det jättefantastiskt på flera sätt! Det finns ju fördelar och nackdelar med alla sorters boenden. Men vadan denna försvarssvada? Man har gjort sitt boendeval och tycker förhoppningsvis att det är det bästa och toppen och hunky dory. Bra så! Så varför gå på med värsta brandtalet? Det händer liksom varje gång.
Lite som den bisarra trafikdiskussionen på FB häromdagen. Förorten attackerade och fattade inte hur man kan bo med barn i stan pga trafiken. Stan kontrade med att här finns det iallafall trottoarer och bevakade övergångsställen och fullt av folk i rörelse.
(Själv är jag bara så självgott och sjuhuhuhuuuuukt nöjd över att bo i stan, men det vet ni ju redan. Och jag känner inget behov av att övertyga nån annan, om den inte ber om explicit råd. ;-))
När en bekant som flyttat från lägenhet i stan till hus i förort dök upp.
Och det är så himla intressant. För det följer ett osvikligt mönster.
Efter "hej hej hur är det" och de vanliga artighetsfraserna så kommer det. Obligatoriska Försvarstalet.
Hur skönt det är att bo i hus, hur bra dom trivs, hur bra det går allting, att dom absolut inte ångrar sig. Hur man (*krääks lite*) bara kan "släppa ut ungarna i trädgården" (borde vara skottpengar på den floskelbingofloskeln). Öppna upp.
(Sen lite längre in i samtalet: Omdränering av hela huset, schaktarbeten i hela trädgården, totalrenovering av undervåning etc etc.)
Det är säkert jättebra och helt rätt för många att bo i hus. Förmodligen är det jättefantastiskt på flera sätt! Det finns ju fördelar och nackdelar med alla sorters boenden. Men vadan denna försvarssvada? Man har gjort sitt boendeval och tycker förhoppningsvis att det är det bästa och toppen och hunky dory. Bra så! Så varför gå på med värsta brandtalet? Det händer liksom varje gång.
Lite som den bisarra trafikdiskussionen på FB häromdagen. Förorten attackerade och fattade inte hur man kan bo med barn i stan pga trafiken. Stan kontrade med att här finns det iallafall trottoarer och bevakade övergångsställen och fullt av folk i rörelse.
(Själv är jag bara så självgott och sjuhuhuhuuuuukt nöjd över att bo i stan, men det vet ni ju redan. Och jag känner inget behov av att övertyga nån annan, om den inte ber om explicit råd. ;-))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar