Satt med på tjejernas parkourträning igår.
Vet inte vad det är med mig just nu, men detta var vad jag i affekt tänkte just då:
"Vad är det för FEEEEL på pojkar?
Varför är det ALLTID och UNDANTAGSLÖST pojkar som STÖR ALLA ANDRA och STÖKAR RUNT?
Varför måste dom KNUFFAS, låtsas-SLÅSS och karate-SPARKAS? Vad är GREJEN?! Och varför säger man inte TILL DOM på SKARPEN?"
Alltså, det är inte alla pojkar. Det finns massor av fina pojkbarn där ute. Och det finns såklart störiga tjejer. Men ändå. Det är så slående. I alla sammanhang (klassrummet, på kalas, aktiviteter, fotbollsträningen, etc etc) är det i 95% av fallen pojkar som stör. Och väldigt sällan får dom någon skarpare tillsägelse. En endaste gång (på sonens fäktning, där olydnad inte accepteras (!)) skickade tränaren hem den sjukt störiga unge (pojke) som vägrade lyssna trots upprepade tillsägelser. Jag trodde knappt mina ögon. Så jävla bra.
Okay, två retoriska frågor på det:
1) Saker jag ser och undrat över: Om man som förälder sitter med på en aktivitet, hör sitt barns namn ropas argt på i inte så fördelaktiga situationer (dvs ens unge stör typ alla andra), varför gör man inget? Varför sitter man kvar med näsan i Iphonen och låtsas som ingenting? Jag skulle direkt tagit mitt barn åt sidan och haft ett allvarligt samtal av typen antingen skärper du dig eller så åker vi hem direkt.
2) Den existensiella frågan: Varför blir det såhär? Vad är det vi vuxna gör som tillåter en massa pojkar att bli såhär destruktiva för sin omgivning? Vad gör JAG för fel (jag har ju också en son och inbillar mig inte för en sekund att inte han kan störa)?
Eller har har HELT FEL? Ser jag skevt?
Varför reagerar jag så kraftigt? För att jag får kroppsminnen från min egen barndom. Hur jag blev oprovocerat inknuffad i skåp av nån kille som passerade och bara kände för att knuffa in en tjej i ett skåp, upptryckt mot en vägg och fått tusen nålar på armen för att det var "kul", lektioner som blivit helt förstörda för att några killar i klassen störde ut all undervisning, brölande killar som tog över roliga timmen, you name it. Och det FINNS FORTFARANDE. WTF.
Vet inte vad det är med mig just nu, men detta var vad jag i affekt tänkte just då:
"Vad är det för FEEEEL på pojkar?
Varför är det ALLTID och UNDANTAGSLÖST pojkar som STÖR ALLA ANDRA och STÖKAR RUNT?
Varför måste dom KNUFFAS, låtsas-SLÅSS och karate-SPARKAS? Vad är GREJEN?! Och varför säger man inte TILL DOM på SKARPEN?"
Alltså, det är inte alla pojkar. Det finns massor av fina pojkbarn där ute. Och det finns såklart störiga tjejer. Men ändå. Det är så slående. I alla sammanhang (klassrummet, på kalas, aktiviteter, fotbollsträningen, etc etc) är det i 95% av fallen pojkar som stör. Och väldigt sällan får dom någon skarpare tillsägelse. En endaste gång (på sonens fäktning, där olydnad inte accepteras (!)) skickade tränaren hem den sjukt störiga unge (pojke) som vägrade lyssna trots upprepade tillsägelser. Jag trodde knappt mina ögon. Så jävla bra.
Okay, två retoriska frågor på det:
1) Saker jag ser och undrat över: Om man som förälder sitter med på en aktivitet, hör sitt barns namn ropas argt på i inte så fördelaktiga situationer (dvs ens unge stör typ alla andra), varför gör man inget? Varför sitter man kvar med näsan i Iphonen och låtsas som ingenting? Jag skulle direkt tagit mitt barn åt sidan och haft ett allvarligt samtal av typen antingen skärper du dig eller så åker vi hem direkt.
2) Den existensiella frågan: Varför blir det såhär? Vad är det vi vuxna gör som tillåter en massa pojkar att bli såhär destruktiva för sin omgivning? Vad gör JAG för fel (jag har ju också en son och inbillar mig inte för en sekund att inte han kan störa)?
Eller har har HELT FEL? Ser jag skevt?
Varför reagerar jag så kraftigt? För att jag får kroppsminnen från min egen barndom. Hur jag blev oprovocerat inknuffad i skåp av nån kille som passerade och bara kände för att knuffa in en tjej i ett skåp, upptryckt mot en vägg och fått tusen nålar på armen för att det var "kul", lektioner som blivit helt förstörda för att några killar i klassen störde ut all undervisning, brölande killar som tog över roliga timmen, you name it. Och det FINNS FORTFARANDE. WTF.
1 kommentar:
Jag har inga problem med att det är svårt att sitta still eller ta det lugnt, och förstår att det kan vara svårt att lyssna ibland! (Min unge är sex, det är precis det hen håller på att lära sig) Men jag har nolltolerans på det jag brukar beskriva som brötighet! Och det verkar premieras på grabbar i grupp... Hitintills verkar det funka att jag tittar på ungen så backar hen, men vad hjälper det när alla andra gör...
Skicka en kommentar