Hotell Kantarell

Nycklarna blev våra idag!



Huset


Tomten och garaget


Utsikt över sjön

- Posted using BlogPress from my iPhone

Aspen style

Dom nya Ski Lodgerna som inspirerats av amerikansk fjällstuga från femtiotalet. I like.

Hur kan man liksom låta bli att ta en Irish Coffee i loungen när djurhudarna ligger uppfläkta och bara väntar, brasan är tänd och tapeterna är rutiga.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Åka utför

Vi drog till fjällen. Efter två dagars skidskola åker båda uppför och utför utan större problem. Dottern saknar helt rädsla för fart och höjd och propsade på att få åka upp i stora ankarliften och sen kasta sig utför i dödsföraktande hastighet och med ett självförtroende värt en elitåkare.
Jag applåderar henne och önskar bara jag hade haft samma mod. Inser vikten av det svängrum och push man behöver som liten för att våga. Vådan av curling, vikten av att som förälder släppa överbeskydderiet.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Man har överlevt

Och man åker iväg på halvpension ett par dar.

So long!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Svenskt och Sydamerikanskt

Julaftonsmiddagen övergick - när modern lämnade huset 19:55 - i total sydamerikansk fiesta med cumbia och merengue. Barnen tyckte det var helt fantastiskt. Jag också.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lillejulafton

Uppsidan

Det som väger upp är besök av världens mysigaste lilla kusin - gladare barn har aldrig skådats!



Och så julmyset förstås. Fria händer.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Never again

How goes?
Vidro, if you ask.

Jag mår... dåligt.
Ont i magen, ont i halsen, kroppen och huvudet. Käkarna spända som ett skruvstäd.
Jag tror det är helt psykosomatiskt.

Ja, tack, vi har redan haft ett breakdown. Modern har nämligen fått för sig att hon nu inte längre kan åka hiss ensam. Varken hos oss eller i låneholken. Och bussen dörr-till-dörr vägrar hon helt. Varför? Panikångest. Ny variant. Icke förhandlingsbar.

Så plötsligt finner vi oss i en situation där Modern kräver personlig eskort dörr till dörr. Och är immun mot alla rationella argument eftersom hon hävdar psykisk instabilitet.
Vansinne. Totalt.

Så igår blev det tantrum och känslomässig utpressning eftersom vi hade vänner på glögg och därmed inte kunde köra henne hem. Efter tårar, obehagliga samtal och sjukt tryckt stämning beställde, betalade och skickade vi iväg henne i taxi. Straffet i form av utebliven närvaro på sonens julavslutning (förväntat) och total tystnad (martyrskap).

Och efter tredje kvällens middag den vanliga litanian om att det här verkligen är SISTA gången nånsin hon reser till Stockholm.

I wish.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så har vi då mormor in da house

Och ha ha, hur förutsägbart är inte allt?
Hur kan man tro att det nånsin blir annorlunda?

Tåget var fem minuter tidigt, men ack, resan var förfärlig.
Trafiken i Stockholm hemsk.
Julbelysningen i city gräll.

Fina vännens lägenhet där mormor ska sova (som är supermysig och sekelskifescharmig) var kall och mörk (eh, bara att tända en lampa?).
Vår hiss var otäck och skranglig och ytterdörrarna inte lika fina som i förra huset.
Maten jag handlat åt hon ändå inte, (eftersom hon lever på enbart Polly och lugnande) och VAD HADE VI TÄNKT ATT HON SKA GÖRA HELA DAGEN ENSAM IMORGON?? (Hon är medveten om att vi jobbar.)

Kan hon inte gå på stan då? Nej HERREGUD, det BEGRIPER vi väl att hon inte kan. Med hundar?? Nej, men kanske utan? Nej, HERREGUD hon lämnar inte hundarna ensamma i en främmande lägenhet.
Kan hon promenera med hundarna till oss då, om hon får nycklar så hon kommer in (vi jobbar)? Nej, HERREGUD det är för långt och för kallt.
Kan hon ta bussen då som ju går utanför och som stannar utanför? Nej, USCH hon vet inte hur man åker buss med hundar, och hon vet inte vart hon ska och...

Nu körde maken just hem henne till mysholken, på villkor att han stannar tills hundarna kissat utanför i lilla miniparken (för hon är mörkrädd och Stockholm är fullt av banditer) samt åka med i hissen upp (för den hissen är tydligen också läskig).

Det har gått tre timmar.
Ni förstår kanske att man måste vara kraftigt terapimobiliserad för att lyfta sig ut ur boxen.

Ho ho ho, God Jul!

Årets julhandlarsöndag

Avlöpte relativt väl. Medan barnvakten var hemma och bakade pepparkakor med telningarna, rusade mamman och pappan runt i snöblandat regn och fick julklappspanik i köpgallerior och finare varuhus.

En stund. Sen var vi tvungna att ta en paus för att klistra lite BR-klistermärken.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tvåhundra köttbullar senare

Kycklingleverpastej med konjak, glasmästarsill, löksill, koriandersill, besk och köttbullar.

No further reporting

"Yu-gi-oh, Peter Pan, glass och pyjamas". Man kan hoppas att sjuåringen sover nu.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sova över

Idag ska sjuåringen sova över hos en kompis. Första gången.
I flanellpyjamas och med tandborste i särskild necessär och påminnelse om att gå och kissa en extra gång innan sovdags.

Ska bli spännande att se om det funkar. Eller om det ringer ett ynk som vill hämtas senare ikväll.

Jag är nämligen ingen bra rolemodel. Alls. Sov inte över förrän typ på gymnasiet(!). Led av svår separationsångest och hemlängtan. Minns pinan och ångesten och pinsamheten när pappa körde femton mil för att hämta mig mitt i natten mitt i skogen på en klassresa i sexan. Jodå s'atte. Jag var värst.

Det har jag förstås inte berättat för barnet. Försöker hålla god min och inte överföra mina egna trauman. Istället köra värsta peppen som jag hoppas går in.

En jobblust låg

Eller två.

Nämen alltså seriöst. Jag ooorkar inte.
Är sjuhuhukt less på allt och alla jobbrelaterade grejor just nu.
Och som för hårt vispad grädde på ett obefintligt mos så kommer det 'hemläxa' över jullovet i form av leverans av årsredovisningstexter. Får man ens göra så?

Vad håller vi människor på med egentligen? Håller på med sånt vi har hittat på är viktigt. Jöss.

Jag vill bara ligga under en tjock filt och äta choklad.
Låt mig va ifred liksom.

Ett öga rött

Eller två.
Ögonirritation.
Ögonförkylning?
Röda. Svullna. Svidet.

Och så negget på det.
Jobbnegget. Det där smått bittra cyniska trötta. Jullovslängtan.

Ingen bra dag idag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hotell Kantarell

Och nu är vi överens med säljarna. The Knallelander has done it again.
Dom står för materialkostnaden för det extrajobb vi måste göra med att byta ut isolering och blindbotten, och vi tar jobbet.

Wiii, kom sommar på Kantarellvägen 48!
Helt galet!

En f.d kollega som jag lunchade med igår undrade om vi led av "familje-damp".
Ja, man kan ju undra. Själslig rastlöshet, är det samma sak? Att drivas av utmaning och nya projekt. Men nu hoppas jag ju på en sommar i en solvarm blå hammock, lätt gnisslande. Barn som hoppar rep och plockar smörblommor. Fästingar. TBE. Algblomning... eh, ja. Men lite 'nybyggarkänsla' faktiskt. Nu sätter vi ner sommarbopålar i Sörmland. Slår an ny bana för barnens kommande sommarminnen.

Och källarförrådet ska inventeras på Prunus-serviser och Min Lilla Stad-burkar.
Och så har jag lovat att klippa naglarna och bli händig. Hoho.

Mitt hjärtas lilla dam

Har en dotter som funderar mycket just nu. Hon är rädd för döden, för att bli gammal, för att vi ska bli gamla. Hon blir ofta lite ledsen vid läggdags när hon funderar på allt det här.

Ikväll hörde jag henne snyfta tyst i sängen och gick in till henne.
"Mamma... Först kände jag att jag ville göra såhär: (spelar på läpparna), sen kände jag att jag måste hosta och DÅ kände jag att jag behöver gråta lite."




- Posted using BlogPress from my iPhone

7-årskalas!

Sinnes-söndag

Sjuåringar, trollkarlar och en visserligen god & gul enligt önskemål men ganska ful tårta.
Har barn alltid varit sådär högljudda?

Överlevde tack vare trollkarlen Max Magicos trollbindande show som höll vildbattingarna som fastnaglade en knapp timme.

Söndagskväll med ljus (nähä?), bolognese och en skvätt vin. Diana Kralls julskiva.

Ladda om och ladda full rulle mot julen som detta år inkluderar ägarbyte av ett litet hus vid en liten sjö. Får bergochdalbanehisningar vid tanken. "Hur ska vi greja det?"

Julen i sig också en utmaning you-know-why... Fick med fölsedagshälsningen till sonen också en avisering om ett sk "brev" imorgon, med "mina frågor". Jöss.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Lördag

Man vaknar en lördag och tycker det är en jättebra idé att dra med hela familjen till IKEA.

Och det går kanon. Barnen rusar till "Småland" och tycker en timme är för lite. Under den timmen hinner vi med det vi ska, vilket inkluderar 620 ljus och 550 servietter.

Sen kommer man hem, vilar under pälsen en timme (medan barnen ger varandra penselmassage à la fritids), och tar sen bussen två stationer där man i de fina salongerna upplever en rysk afton med honungsdoppad saltgurka, rödbetssoppa och iskyld vodka.

Nu Nobelfest på TV och paketinslagning. Imorgon fyller unge herrn i huset sju.


- Posted using BlogPress from my iPhone

These boots osv

Nej inte mina. Inte i slask.
Har varit blöt ända in i sockarna hela dan efter att ofrivilligt ha klafsat runt i issörjiga pölar.

Sen hämtade jag en slipoverklädd Nobelfirare och en liten pepparkaka för finklipp hos Bibbi på Grodan.

Räkor, krabba, julmust, choklad och Dr L.

Nu sover maken i soffan och drömmer om flaggstänger och sticksågar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det här med att ropa hej

Vi fick just besked, inte helt oväntat, att vi bör byta ut isolering och blindbotten för att det ska bli riktigt bra.

Det innebär att vi har rätt att dra oss ur. Men det vill vi ju inte. Nu har jag mentalt ställt in mig på min första sommar vid Nedingen.

Alltså plockar vi nu in offerter på merkostnaden. Och skickar Boråsaren att förhandla hårt återigen med mäklare/säljare.

En nervös följetong.

Orolig onsdag

Jamen idag då, vilken bergochdalbanedag.
Kunde knappt andas imorse. Illamående. Diarré typ.
Tre sidor nerklottrade med blajsaker som "need for enabling policy framework", "upgrading of biogas to vehicle fuel" osv.

På med långkallingar under kostymen (jodå). Lunch på fräschmexaren.
Sen in i möte med Läppstiftet och Musslan. Så ringer det från plus nio sju ett och vips sitter jag på just knastrig lina med fyra dirrar; en som bryter starkt på franska och en på hindu och hör knappt vad dom frågar. Saker som "vad är det viktigaste du skulle uträtta på den här posten, om du fick den" osv. Omöjliga frågor. Men jag hade guacamole i magen och babblade på om policy framworks och vikten av vatten och gu vet vad. Hörde mig själv i mysko eko. Sen tack å ajö å vi hör av oss. Jojo.

In och lyssna på Lipstick med Skäggstrå igen, köra lite powerpoint för departementen, äta en pepparkaka (för det ska man tydligen göra på alla möten såhär före jul) och så hem, boka hotellrum i Nice och flyg till Dubai och så möta maken och barnen i bankens knarrande sekelskiftesvåning.
Fick vår mille, och hoppas nu att Anticimex inte hittar nåt oförutsett i isoleringen. Isåfall är vi hemma med köpet av vårt alldeles egna sommarställe med sjöutsikt!

"Firade" lånet med middag på Cassi, en brickmatsrelik från sjuttiotalet på finaste Östermalmsadressen.(Dom har sånt som kalvlever anglais och scampi indienne).

Kom hem, tände mina tjugosex ljus och åt en handfull Pringles med honung- och dijonsmak.

Ungefär så.
Har min dag varit.

Sjukt nervig

Imorgon strax efter lunch ska jag blir intervjuad per knastrig telefonlina av tre höga direktörer i Fjärran land. På engelska.

Ett djärvt infall, ett vad jag trodde longshot som plötsligt hör av sig och vips ska jag alltså in i intervju.

(Minns med fasa en intervju som jag flögs ner till i Bryssel, och jag var på svenskt vis förberedd på att räkna upp mina styrkor och svagheter och redogöra för mina personliga kvalitéer, men blir stället - på teknisk engelska - detaljutfrågad om kemiska substanser i rökgaser, hur kondenskraftverk fungerar samt om jag kunde redogöra för EU-kommissionens senaste ändringsförslag i ellagen. Eh, nej. Varför liksom? Och jag fick heller inte jobbet.)

Det här är min akilleshäl. Jag kan vara stor i käften och babbla på så sjutton i andra sammanhang, men i pressade lägen med allvarliga äldre män blir jag sjukt nervös. Har ingen aning om vad dom tänker fråga. Inte den blekaste faktiskt.

Tk-tk-tk-tkt.

Köpstoppet

Innefattar inte fastighetsköp, för det klassas som investering. (Om nu allt går i lås, fingrar korsade.) Och uppenbarligen inte heller skolans julbasar till förmån för fadderbarn i Afrika. Barnen optimerade sina inköp och delade syskonligt. Kom hem med både ljuslyktor, knäck och experimentlådor.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Byter färg som andra byter

Vad vet jag.
Men nu rök det mörkt jeansblå för en frostig hyacintlila. Och haha, pekfingret ser i vinkeln gigantiskt ut. Scary.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Mother

Å min mor, min mor.
Jag vet inte hur jag ska beskriva hennes sätt att vrida till saker så att det lägsta av hundhuvuden hamnar på mig.

Uppenbarligen var jag tvungen att adressera julen. Vi ska ju vara här hemma, med sydamerikansk minisläkt. Så... jag skickar en kort inbjudan till Modern att också komma upp till jul.
I should have known better, men vad har jag för val, egentligen?

Långt brev följde. Alla problem som tänkas kan. Men om hon ändå skulle behöva välja mellan pest och kolera så fick jag minsann hjälpa henne att hitta en transportlösning. Bil kör hon inte, flyg går bort med tanke på hennes hundar, tåg går nästan bort med tanke på tänkbart snökaos som hon aaaldrig skulle klara psykiskt och slutligen buss, nej det tar för lång tid. Hundarna måste ju kissa!

Slutar med att hon efter att inte ha ringt mig sedan pappa gick bort i september, ringer tre gånger mitt under ett jobbmöte och talar in ett argt meddelande.
När jag ringer upp får jag höra att hennes väninnas man, som kan 'knappra på dator' suttit i över en timme med hennes eventuella tågbiljetter. "Sånt som NI borde gjort!!". Och nu har hon ångest för hon vägrar åka i julrushen. Så hon måste åka upp senast den tjugonde och hem tidigast dan efter den tjusjätte. Och bara om vi hjälper henne med boende, fixar sjuss fram och tillbaka, och hjälper henne att gå ut med hundarna.

Du milde.

Och bara om hon kan skaffa fram ett läkarintyg om hon ångrar sig och inte vill åka, från "läkaren som jag fick skaffa för att få Sobril efter det att du började bråka med mig!".

Det blir en ljuvlig jul!
Tror ni inte?

Sakers samtidighet

Saker har ju som bekant en tendens att hända samtidigt.

Samtidigt som vi håller på att sajna kontrakt för en sommarnattsdröm i Sörmland ringer det plötsligt på en flera månaders död lina från fjärran land. Vad dom vill får jag veta på onsdag.

To be continued.
Eventuellt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens ilands

En trafo (adapter) till ena jul-fjäderljus-tjosan fattades i lådan. Gick till elbehörsaffären. Nej se, såna finns inte, och om dom evrntuellt går att beställa så kostar dom mellan tre och sexhundra spänn. Gick hem och plockade ur varenda grej ur jullådorna och se - där hade den gömt sig! Synd då att halva ljusslingan gått sönder och det står i anvisningen "lamporna till denna dekoration är ej utbytbara. Är ljusslingan skadad, kassera armaturen".

Jag kan också vara hemskt präktig

Barnens fulla med russin och mina fyllda med sjukt mycket smör och mandelmassa.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Jo jag kan

Lyssna inåt ibland.
Har just - efter mycket ångestande - inhiberat min förestående Sydafrikaresa.
Och det känns som en stor tyngd fallit från mina axlar. Jag har kört trippla spår rätt länge nu, och det börjar bli ohållbart. Stressutslag i fejjan (den riktiga) och märklig minnesförlust.
Så nu ska jag fokusera och stanna hemma i Sverige. Några veckor i alla fall.


- Posted using BlogPress from my iPhone