Sonens skolstart genererar glädjepirr även i min lilla fjärilsmage.
Jag tyckte verkligen om att gå i skolan. Det har jag alltid gjort.
Något med oceanen av kunskap, snuddandet vid bråddjup av nödigt och onödigt vetande.
Lukten av nya suddgummin, vässade blyertspennor och böcker.
Blev därför så glad när unge herrn kom hem igår och så sjukt hett önskade sig en särskild sorts pennskrin som han hade sett någon i skolan ha. Ett skrin till bredden fyllt med färgpennor och trekantslinjaler. Klart mamma curlade fram ett sånt efter att ha letat igenom halva stan!
Det formligen skuttas till skolan. Så klart. Jag vet ju att det kommer komma andra tider; snöslask, taskiga kompisar, svåra läxor. Men än så länge pirrar det lika mycket i min mage som i hans av pur skollycka.
1 kommentar:
Trekantslinjaler... åhhh. Jag letade efter min i somras när vi skulle lösa en grej i vår renovering, och fatta skräcken när jag insåg att jag nog slängt den. Hur tänkte jag där?!
Skicka en kommentar