Mitt barn har minsann fått Elsas bok!

Och denna då. Att hålla på och bli en sån där förälder.
Tredje läxan.

I instruktionen står att barnen fått med sig en läsebok hem. Några har fått "Olas bok" och andra "Elsas bok". Knut har fått Olas bok. Bakpå boken står att Olas är den lättaste, sen kommer Elsas och svårast är Leos bok.

Okeeej... Så öppnar man boken och det är jättebokstäver och enstaviga ord av typen "Ola är en ko" "Ser Ola kon?" och två rader per sida.
Med tanke på att sonen högläser hela stycken i böcker vi har hemma så kändes det lite... basic. Med tanke på att somliga då fått Elsas bok som är lite mer avancerad undrar jag ju naturligtvis vilka exceptionella läsbegåvningar dessa barn är då jag ju tycker att mitt barn är utomordentligt duktigt på att läsa för att bara vara snart 7. Och när jag frågar honom säger han att jätteläsduktiga Lova i klassen också fått Olas bok. Kanske är det slumpmässigt utdelat? Eller noga uttänkt?

Jag vill ju inte vara en sån där förälder. Som helt utan distans tror att mitt eget barn är ett underbarn, överdriver dess förmåga tiofalt och därmed anser att han borde föräras de mest avancerade läromedlen som finns att tillgå. Han kanske inte är det? Han kanske har fått en bok som är lagom för hans nivå. Eller inte. Fröken kanske inte har sett hur duktig han är? Han kanske mörkar för att slippa svårare läxa? Konspirationsteorierna flödar.

Nädå. Men tendensen (hos mig) är tydlig. Hilfe!

Att få gå i skolan

Sonens skolstart genererar glädjepirr även i min lilla fjärilsmage.
Jag tyckte verkligen om att gå i skolan. Det har jag alltid gjort.
Något med oceanen av kunskap, snuddandet vid bråddjup av nödigt och onödigt vetande.
Lukten av nya suddgummin, vässade blyertspennor och böcker.

Blev därför så glad när unge herrn kom hem igår och så sjukt hett önskade sig en särskild sorts pennskrin som han hade sett någon i skolan ha. Ett skrin till bredden fyllt med färgpennor och trekantslinjaler. Klart mamma curlade fram ett sånt efter att ha letat igenom halva stan!

Det formligen skuttas till skolan. Så klart. Jag vet ju att det kommer komma andra tider; snöslask, taskiga kompisar, svåra läxor. Men än så länge pirrar det lika mycket i min mage som i hans av pur skollycka.