Nu fylls bänkarna av hästar inramade av rosa hjärtan och camouflagefärgade dinosaurier. Nu fylls klädfacken av svartblixtrande jackor och rosa frillifrill. Nu fylls små till brädden öppna och receptiva barn av ett helt samhälles fixering vid vad "pojke" respektive "flicka" är. Det är faktiskt mer av detta än av det faktum att sonen blivit stor och börjat ettan som mina ögon fylls av tårar.
Ute på skolgården slåss pojkarna med pinnar och leker Star Wars medan flickorna hoppar hage, viskar om vem av pojkarna dom är kära i eller möjligen hänger i knävecken i klätterstången.
Inne på fritids spelar pojkarna Stratego, bygger lego eller brottas i sofforna medan flickorna färglägger färdigtryckta Hello Kitty-teckningar, flätar hårband eller bakar.
Jag ser min stora pojke betrakta en stund. Sen ställer han sig och tittar på killarna som spelar Stratego.
6 kommentarer:
Usch så tråkigt. Inser att vi nog är borskämda med dotterns skola. Märker stor skillnad mellan skolorna i vår lilla stad. Vår skola är liten, har utomhuspedagogik... Flickor och pojkar leker ihop i trädkojor, spelar boll ihop, bygger lego o pysslar tillsammans. Flickorna krälar runt i leran, pojkarna sitter o pärlar... Jag är tacksam!
Ja, det är ju så man önskar att det vore. Men då måste personalen jobba aktivt för att bryta traditionella mönster. Vår skola är liten, mysig och kanon - men tyvärr inte särdeles aktiv vad gäller genusmedvetenhet och pedagogik.
Nä det kräver ju engagemang och framför allt ett intresse hos personalen.
Jämnför jag mitt barn med kompisar på andra skolor i stan så är det otrolig skillnad, tyvärr.
Men herregu så deprimerande! Men kan man inte ändå hoppas att det de ser i hemmet har någon inverkan på hur de sedan ser på världen, även om de säkert kommer inordna sig i skolans normer för att passa in.
Jo visst! Mest att det är så... onödigt. Det är väl en sak om man har ett barn som är självtillräckligt och självsäkert och går sin egen väg, men har man en unge som gärna vill vara som alla andra (trots att intressena divergerar) så är det inte så lätt. Då hade det ju hjälpt om skola och fritids hade varit lite mer aktiva i att sprida aktiviteterna så att alla måste prova på allt och att det sedan inte delas upp i kön utan efter intresse. Nu är mycket av min sons favoritsysselsättning pyssel gisslantaget som "tjejgrejor".
Vill bara instämma! Min 4-årige sons favoritfärger och favoritpysslande är precis som Tjockalocka beskriver det; "gisslantaget som tjejgrejor". Han hann inte gå länge på dagis innan han kom hem och deklarerade att rosa inte längre var fint, utan att "de enda snygga färgerna är svart, blått och...öh...svart!" :(
Håller tummarna hårt så det knakar för att sönerna ska få plats på liten skola i stan som jag hoppas, hoppas är lite åt det håll som den skola Christel haft lyckan att hitta..:)
Skicka en kommentar