måndag 18 april 2011

Mental omställning ute och i sinne

Hur kan alla andra förutspå så bra och klä sig så efter vädret rätt. Utom jag?
Samma sak varje vår.
Djupt traumatiserad efter månader av kyla och mörker tar det mig mentalt flera veckor att tina upp och våga tro på solen. (För plötsligt kanske den går i moln? Det börjar regna? Blåsa iskalla vindar?)

Men alla andra ba: Låssas som om vintern aldrig funnits, visslar i glajjor och värsta solfräknarna (när fick dom dom liksom??) och lallar runt på stan i precis rätt mängd kläder, typ nonchigt slängd-över-axeln-tunn-vårjacka och lätta skor.

Själv hasar jag runt i svarta Barbourjackan och halsduk, vågar inte ställa undan jodphursen än... och har inte en susning om vad jag hade för vårjacka förra året, än mindre var den befinner sig nu efter halvår av exil på nån vind eller i nån garderob.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag lyckas alltid klä mig efter väder! Varmt när det är varmt ute och kallt när det är kallt ute. Easy peasy as that!

:)

/ Isan

Malinka sa...

Jag blinkar också förvirrat mot solen. Inser dessutom varje vår och varje höst att jag fortfarande inte lyckats få tag på en mittemellan-jacka eller dito kappa. Och när jag inser det är det visst för sent att köpa …

Skånetös sa...

Jag är lika dan. :-)
Men jag inbillar mig att det är de andra som tar ut glädjen över våren i förskott och snart ligger hemma med förkylning... Är uppfostrad enligt tron att man ska frysa in hösten och svettas in våren för att hålla sig frisk. Alltså inte långkalsingar förrän det blir -15C och inte vårjacka förrän temperaturen ligger stadigt över 10 C.
Min syster som bodde i Italien flera sa att det syntes väldigt tydligt vilka som var italienare och vilka som var "nordbor" på våren i Bologna eller Florens då alla "nordbor" hade flipflopps och linne vid sol och 15 C, medan italienarna fortfarande hade vinterjacka och halsduk. Italienarna såg coola och världsvana ut i sina vinterkläder medan "nordborna" så frusna och lite töntiga ut i sina sommarkläder.