Ultra light

Jag lärde mig röka sent i livet. Vet att Annika försökte lära mig halsbloss på Helenas yttertrappa i högstadiet men att jag bara fick svåra hostattacker. Hon gjorde till och med mun mot mun på mig med rökfyllda lungor. Inte hjälpte det.

Frankrike gjorde dock susen, flera år senare, när den enda förströelsen man hade förutom rosévin och små fransmän efter de loja lektionerna var att sitta och röka med en café crème på nåt café. Så Katja stod i köksfönstret och lärde mig dra halsbloss på de långa smala Vougecigaretterna.

Sen dess har jag rökt överdrivet sparsamt. Jag kan inte ens feströka. Mår bara illa. Blir yr. Dör en smula.

Men fortfarande kan jag i smyg längta efter själva den dekadenta och lite trashiga känslan av att tända en cigg.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Malmö