Jag blir väldigt osäker när jag inte vet var jag har folk. Tar åt mig personligen. Blir inåtvänd och nästan deppig.
Just nu ett fenomen som för övrigt verkar vara nästan epidemiskt runtom mig. Jag pratar främst proffessionellt så att ingen otillbörlig tar åt sig.
Fick just en mygga som motförslag på min föreslagna kamel. Känns ju sådär.
Känner att jag står och stampar. Vill förändring och utveckling men inte för sakens skulle utan för att jag verkligen verkligen är där.
Sjukt ambivalent att utåt vara kung i baren alla dar i veckan, och inåt reduceras till en civilt olydig pain in the neck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar