Jag har ju sjukt svårt för den här prinsessgrejen. Har alltid haft. Hade aldrig prinsessdrömmar som liten, önskade mig ett ljusblått rum och var ensam tjej i cowgirldress när alla andra var prinsessor på maskeraden i tvåan.
Det är nåt med själva innebörden i prinsesskapet tror jag. Ömtåligheten. Svagheten. Att sitta i ett jävla torn och låta håret växa i tusen år så att en prins kan klättra upp och ta en. En som man dessutom inte valt själv. (Har jag förresten nämnt att jag även har svårt för låånga hår..?)
Så dyker det upp en Bok hemma hos oss. Fådd på Dompan. Alldeles skär och frillig, "Så gör prinsessor". Jag får rysningar och blir lätt illamående när dottern vill läsa just den boken till kvällssaga.
Och det börjar illa. Det ska piffas och smyckas och väljas skor. Men sen tar det sig fanimej. Prissan 'kopplar av med lite hockey', 'tacklar hårdast', räddar en by från farliga rövare', 'besegrar drakar' och 'går sen och väljer en snygg prins att gifta sig med'. För så gör prinsessor.
Och innan dottern somnar vill hon bli klappad om kinden och jag sitter ner en stund och betraktar det runda Tjorvenansiktet. Hon blundar, sen plirar hon upp: -"Så gö pinsessoj, mamma, visst?." -"Ja, älskling. Det gör dom. Min älskade lilla korv."
Jag är besegrad.
måndag 13 oktober 2008
2008
Ä, men vad fan.
Pappor som inte kan vara ensamma med barnen över natten, mammor som inte vill se sin oumbärlighet i vitögat, pappor som inte förstår att vara pappalediga, mammor som vill suga ut varje droppe av behövdheten, mammor som spär på pappors taffliga men i framställan lite hundaktigt charmiga valhänthet med barnen, pappor som låter sig så framställas, mammor som tar huvudansvar för barn och hem, pappor som jobbar över under småbarnsåren, som tar sig egentid medan mamman nattar barn för femte kvällen i rad, mammor som inte reagerar över det, som tittar upp med en förvånad min, gärna beklagar sig, men vid icke medhåll utan ifrågasättande "varför går du med på det?" tittar upp och ser genuint frågande ut.
Vad fan är det med folk.
Pappor som inte kan vara ensamma med barnen över natten, mammor som inte vill se sin oumbärlighet i vitögat, pappor som inte förstår att vara pappalediga, mammor som vill suga ut varje droppe av behövdheten, mammor som spär på pappors taffliga men i framställan lite hundaktigt charmiga valhänthet med barnen, pappor som låter sig så framställas, mammor som tar huvudansvar för barn och hem, pappor som jobbar över under småbarnsåren, som tar sig egentid medan mamman nattar barn för femte kvällen i rad, mammor som inte reagerar över det, som tittar upp med en förvånad min, gärna beklagar sig, men vid icke medhåll utan ifrågasättande "varför går du med på det?" tittar upp och ser genuint frågande ut.
Vad fan är det med folk.
Köpingläge
Fan alltså.
Egentligen är det ju sånt fett köpläge på bostad nu.
Problemet är bara att man inte vill sälja.
Bara köpa.
Optimalt vore således om lägenheten intill vore till salu. Bara att casha upp och slå ut väggar och bida sin tid tills priserna vänder uppåt igen (för det gör dom) och då sitta och mysa och klappa i händer.
Men nu är den ju inte det. Och även om den vore så skulle det inte bli nån vidare trevlig planlösning. Långa tarmarnas bostad.
Så bara att knarka vidare på Hemnet, känna lite skadeglädje åt dödsbosnaalisarna på Banér81 (som fortfarande ligger ute, nu nästan en miljon lägre utgångspris än i maj) och drömma om sekelskiftesfemma på Karlavägen i vanlig ordning.
Egentligen är det ju sånt fett köpläge på bostad nu.
Problemet är bara att man inte vill sälja.
Bara köpa.
Optimalt vore således om lägenheten intill vore till salu. Bara att casha upp och slå ut väggar och bida sin tid tills priserna vänder uppåt igen (för det gör dom) och då sitta och mysa och klappa i händer.
Men nu är den ju inte det. Och även om den vore så skulle det inte bli nån vidare trevlig planlösning. Långa tarmarnas bostad.
Så bara att knarka vidare på Hemnet, känna lite skadeglädje åt dödsbosnaalisarna på Banér81 (som fortfarande ligger ute, nu nästan en miljon lägre utgångspris än i maj) och drömma om sekelskiftesfemma på Karlavägen i vanlig ordning.
söndag 12 oktober 2008
Tonårsdrömmar
Fru Kaos har utmanat till att visa bilder från tonåren.
Här är två på undertecknad, en från studenten, 18 bast, och en i balklänning, knappt 20.
Här är två på undertecknad, en från studenten, 18 bast, och en i balklänning, knappt 20.
Tillfälligheter
Sprang på en gammal vikarie från dagis, som slutade i våras. Gammal och gammal, tjejen är knappt tjugo, men hon var en av Carlas favoriter. Nu extraknäcker hon i lokala sportaffären.
Maken tog en chansning, som vi pratat om förut, och frågade henne rakt ut om hon var intresserad av barnvakteri hos oss. Jo'rå, det var hon nog. Vi bytte nummer.
Hoppas hoppas hoppas!
Det skulle vara det bästa - en tjej som barnen redan känner - som har jobbat på dagis och kan det här med ungar - och som man kan känna sig helt trygg med. Som det är nu har vi, om vi skulle behöva hjälp; 1) en syster i Östersund och 2) ...ingen mer. Ibland fattar jag inte själv hur vi gör.
Maken tog en chansning, som vi pratat om förut, och frågade henne rakt ut om hon var intresserad av barnvakteri hos oss. Jo'rå, det var hon nog. Vi bytte nummer.
Hoppas hoppas hoppas!
Det skulle vara det bästa - en tjej som barnen redan känner - som har jobbat på dagis och kan det här med ungar - och som man kan känna sig helt trygg med. Som det är nu har vi, om vi skulle behöva hjälp; 1) en syster i Östersund och 2) ...ingen mer. Ibland fattar jag inte själv hur vi gör.
Veckoplanering
Den skånska kalopsen (det finns ingen godare!) som stått på sen förmiddagen gifte sig härligt med Châteauneuf du Pape'n, och plommonen i konjak mumsade vi i oss med lättvispad vaniljgrädde.
Nu söndagsplanerar vi.
Veckan bjuder på Afrikakonferens måndag och Atenresa.
Åker till Grekland på tisdag och åter torsdag.
Sista projektmötet i det EU-projekt jag representerar Sverige i.
Och så ska jag försöka hinna planera inför kommande civ.ingshelg, detta år i min regi. Mycket ritualer och hemliga tecken i skyn tarvas.
Nu söndagsplanerar vi.
Veckan bjuder på Afrikakonferens måndag och Atenresa.
Åker till Grekland på tisdag och åter torsdag.
Sista projektmötet i det EU-projekt jag representerar Sverige i.
Och så ska jag försöka hinna planera inför kommande civ.ingshelg, detta år i min regi. Mycket ritualer och hemliga tecken i skyn tarvas.
lördag 11 oktober 2008
Lördagskväll
Maken bjöd på hängmörad utskuren biff och två flaskor Chateau Gratien 2006.
Grannen bjuder på eurodiskostamp och fyllda tillrop från övervåningen.
Barnen bjuder på missnöjda grymtningar och bensprattel.
Jag bjuder bara på mig själv.
Grannen bjuder på eurodiskostamp och fyllda tillrop från övervåningen.
Barnen bjuder på missnöjda grymtningar och bensprattel.
Jag bjuder bara på mig själv.
Veckans citat
Står ömma modern för.
Och det illustrerar på ett plågsamt sätt hennes inställning till sig själv och andra och hur saker och ting bör vara och en slags offermentalitet av Guds nåde.
"Ja, det är förstås roligare med glada grannar än sjuka vänner!" *drypande snörp*
Som svar på att väninnan berättade att dom haft fullt upp, och bland annat haft grannarna på middag. Jag undrar om väninnan kände sig mer eller mindre manad att åka in och hälsa på henne efter det uttalandet. Fast hon borde vara luttrad vid det här laget.
Och det illustrerar på ett plågsamt sätt hennes inställning till sig själv och andra och hur saker och ting bör vara och en slags offermentalitet av Guds nåde.
"Ja, det är förstås roligare med glada grannar än sjuka vänner!" *drypande snörp*
Som svar på att väninnan berättade att dom haft fullt upp, och bland annat haft grannarna på middag. Jag undrar om väninnan kände sig mer eller mindre manad att åka in och hälsa på henne efter det uttalandet. Fast hon borde vara luttrad vid det här laget.
Tävling: Vilken bok är detta?
Vilken bok är detta och varför har jag den i min bokhylla?
Fint pris utlovas till den som tar'et!
Help! I'm turning into my mom!
Som det kunde hetat på Dr Phil Show.
Detta inser jag när jag ligger på alla fyra och skrubbar geggskarven mellan toalettstol och golv med en liten tandborste. Precis som mamma alltid gjorde.
Min svartvita personlighet. Kan plöja fåror i all skit som ligger utspridd hemma i veckor, eller också ligger jag halvtimmesvis och skurar skarvar med små instrument.
Detta inser jag när jag ligger på alla fyra och skrubbar geggskarven mellan toalettstol och golv med en liten tandborste. Precis som mamma alltid gjorde.
Min svartvita personlighet. Kan plöja fåror i all skit som ligger utspridd hemma i veckor, eller också ligger jag halvtimmesvis och skurar skarvar med små instrument.
fredag 10 oktober 2008
Allt om min pappa
Det här inget jag gärna skriver om, men nu behöver jag kratta. Bädda. Förbereda mig.
Min far är ganska gammal.
I våras fyllde han 88 år.
När jag var liten tyckte jag att det var jobbigt, av flera skäl. Först för att jag skämdes, och det kanske delvis för att mina föräldrar själva aktivt mörkade ålder (mamma tejpade över födelseåren på släkttavlan och vägrade konsekvent att uppge ålder när någon frågade). Sedan för att jag tyckte det var lite tråkigt, jag ville också ha en ung och spänstig pappa, och slutligen för att jag helt enkelt var skiträdd för att han skulle dö.
Under årens lopp har jag haft delmål; bara han får uppleva... min student, min examen från universitetet, mitt första visitkort, mitt bröllop, födelsen av mina barn... Nu känner jag att han ju faktiskt fått det. Allt annat blir bonus.
Dagen innan jag skulle åka till Japan ringde min mor och berättade, väldigt lägligt..., att pappa låg på sjukhus med förmodad lunginflammation. Han blev kvar en vecka och var ganska förvirrad när jag pratade med honom.
Idag under möte fick jag två sms av min mor; pappa, som nu varit hemma tre dygn har fått åka in igen eftersom han inte kom ur sängen på övervåningen i deras hus. Han får såna blodtrycksfall att han inte kan stödja på benen.
Jag vet inte vad som händer härnäst.
Min far är ganska gammal.
I våras fyllde han 88 år.
När jag var liten tyckte jag att det var jobbigt, av flera skäl. Först för att jag skämdes, och det kanske delvis för att mina föräldrar själva aktivt mörkade ålder (mamma tejpade över födelseåren på släkttavlan och vägrade konsekvent att uppge ålder när någon frågade). Sedan för att jag tyckte det var lite tråkigt, jag ville också ha en ung och spänstig pappa, och slutligen för att jag helt enkelt var skiträdd för att han skulle dö.
Under årens lopp har jag haft delmål; bara han får uppleva... min student, min examen från universitetet, mitt första visitkort, mitt bröllop, födelsen av mina barn... Nu känner jag att han ju faktiskt fått det. Allt annat blir bonus.
Dagen innan jag skulle åka till Japan ringde min mor och berättade, väldigt lägligt..., att pappa låg på sjukhus med förmodad lunginflammation. Han blev kvar en vecka och var ganska förvirrad när jag pratade med honom.
Idag under möte fick jag två sms av min mor; pappa, som nu varit hemma tre dygn har fått åka in igen eftersom han inte kom ur sängen på övervåningen i deras hus. Han får såna blodtrycksfall att han inte kan stödja på benen.
Jag vet inte vad som händer härnäst.
Fredagsfisigt
UVI.
Fan.
Fan fan fan.
Jag drog på det, tänkte att det kaaanske kunde vara nåt annat, men nu går jag här, konstant kissnödig och svidig.
Ringde Husläkarmottagningen som har stängt labbet för idag, hänvisade till att efter 18 ringa närakuten på Sabbatsberg. Suck. Så trots att jag VET att det är en helt vanlig fackans UVI så måste jag 1) vänta till 18.00 2) spendera fredagkvällen på Sabbatsberg för att sedan 3) åka till jourapotek och hämta ut lilla pillan
Jag som bara vill kolla Idåål, mumsa illaluktande ostar och dricka skumpa.
Fan.
Fan fan fan.
Jag drog på det, tänkte att det kaaanske kunde vara nåt annat, men nu går jag här, konstant kissnödig och svidig.
Ringde Husläkarmottagningen som har stängt labbet för idag, hänvisade till att efter 18 ringa närakuten på Sabbatsberg. Suck. Så trots att jag VET att det är en helt vanlig fackans UVI så måste jag 1) vänta till 18.00 2) spendera fredagkvällen på Sabbatsberg för att sedan 3) åka till jourapotek och hämta ut lilla pillan
Jag som bara vill kolla Idåål, mumsa illaluktande ostar och dricka skumpa.
torsdag 9 oktober 2008
Svavellukt
Jag gillar dom många bollarnas tillstånd, men just nu är det lite väl många sura fisbollar.
Tokyoianskt tomrum
Frossbrytningar.
Kollegan och jag har en kraftig champagneabstinens.
Just nu känns halvtimmen varje kväll i The Champagne Bar som en fjärran hägring som flyktigt rann förbi. Nu är det mjölk och blodpudding och gallskrikssammanbrott i trapphuset som gäller vid samma tidpunkt.
Kollegan och jag har en kraftig champagneabstinens.
Just nu känns halvtimmen varje kväll i The Champagne Bar som en fjärran hägring som flyktigt rann förbi. Nu är det mjölk och blodpudding och gallskrikssammanbrott i trapphuset som gäller vid samma tidpunkt.
Bråda tider och flera sorters brev
Sorry sorry sorry.
Har haft fullt upp med att hantera jetlag och tvåhundra illröda ärenden, samtidigt som jag försöker kompensera maken en smula för förra veckans bortavaro.
Uvi:n som brev på posten efter ljuvligheters ljuvligheter.
Återrapportering från enleverandet av leverfläckar som bokstavligt brev på posten, mindre trevligt, måste tydligen plocka bort mer då ena fläcken innehöll lätta cellförändringar.
På tisdag åker jag till Aten.
Har haft fullt upp med att hantera jetlag och tvåhundra illröda ärenden, samtidigt som jag försöker kompensera maken en smula för förra veckans bortavaro.
Uvi:n som brev på posten efter ljuvligheters ljuvligheter.
Återrapportering från enleverandet av leverfläckar som bokstavligt brev på posten, mindre trevligt, måste tydligen plocka bort mer då ena fläcken innehöll lätta cellförändringar.
På tisdag åker jag till Aten.
tisdag 7 oktober 2008
Back to reality
Styrelsemöte i bostadsrättsföreningen.
Jag är ju kassör.
Förväntas ha koll på ekonomin och fakturor. Ett skämt.
Jag som knappt har koll på min egen.
Sura trapphuskärringar och underhållsplaner.
Gäsp.
Back to reality.
Jag är ju kassör.
Förväntas ha koll på ekonomin och fakturor. Ett skämt.
Jag som knappt har koll på min egen.
Sura trapphuskärringar och underhållsplaner.
Gäsp.
Back to reality.
Reflektioner från resan
När jag i gruppen nämnde att jag har familj.
"Men oj, hur går det att vara borta från barnen en hel vecka..?"
"Oj, hur känns det, med så små barn..?"
"Din man drar ett jättelass därhemma nu då?"
Min jämnåriga men manliga kollega med barn i samma ålder som mina fick inga sådana frågor eller kommentarer om familjen överhuvudtaget.
"Men oj, hur går det att vara borta från barnen en hel vecka..?"
"Oj, hur känns det, med så små barn..?"
"Din man drar ett jättelass därhemma nu då?"
Min jämnåriga men manliga kollega med barn i samma ålder som mina fick inga sådana frågor eller kommentarer om familjen överhuvudtaget.
måndag 6 oktober 2008
HALLÅ VÄRLDEN!
Förresten - JAG HAR NAMNSDAG IDAG!
Jätteviktigt.
Mamma har skickat två maxitrosor. Tradition. Maxi Romance. Jag vet inte det jag.
Sen var det åtta år sen vi förlovade oss på ett iskallt Sardinien.
Tror det kan bli champagne idag också. Sött.
Jätteviktigt.
Mamma har skickat två maxitrosor. Tradition. Maxi Romance. Jag vet inte det jag.
Sen var det åtta år sen vi förlovade oss på ett iskallt Sardinien.
Tror det kan bli champagne idag också. Sött.
Busy Me Day
Vaknade åtta och blev därmed kraftigt sen till dagis.
Stövlade in i parken, yr av kaffeabstinens, vid kvart i tiosnåret.
Sen kaffe (äntligen den ljuvliga ljuvliga Skånerosten!), honungsmacka och ivägskickning av sötaste svägerskan som skulle ut till Arlanda för vidare färd mot USA och pojkvännen.
Två jobbsamtal, en rask promenad genom Karlaplan och vackra vackra höstträd, in för att ta bort stygnen på magen. Vita kuverten hemma visade att det ena märket innehöll lätta cellförändringar, så jag måste dit igen och karva bort lite mer.
Sushilåda (dyrare och alls icke lika god som i ursprungslandet, men good enough), jobbsamtal och nu strax tandläkaren. Författande av brev till Ryan-fucking-air som inte har något endaste telefonnummer, ett faxnummer som inte fungerar, så min kraschade resväska får claimas via snigelpost.
Ska också hinna hämta ut mitt tullfastnande paket från staterna innehållande fina regnkläder till barnen, dock betydligt dyrare än tänkt, med tullavgift och andra pålagor.
Stövlade in i parken, yr av kaffeabstinens, vid kvart i tiosnåret.
Sen kaffe (äntligen den ljuvliga ljuvliga Skånerosten!), honungsmacka och ivägskickning av sötaste svägerskan som skulle ut till Arlanda för vidare färd mot USA och pojkvännen.
Två jobbsamtal, en rask promenad genom Karlaplan och vackra vackra höstträd, in för att ta bort stygnen på magen. Vita kuverten hemma visade att det ena märket innehöll lätta cellförändringar, så jag måste dit igen och karva bort lite mer.
Sushilåda (dyrare och alls icke lika god som i ursprungslandet, men good enough), jobbsamtal och nu strax tandläkaren. Författande av brev till Ryan-fucking-air som inte har något endaste telefonnummer, ett faxnummer som inte fungerar, så min kraschade resväska får claimas via snigelpost.
Ska också hinna hämta ut mitt tullfastnande paket från staterna innehållande fina regnkläder till barnen, dock betydligt dyrare än tänkt, med tullavgift och andra pålagor.
söndag 5 oktober 2008
Skilda världar 5
Nu vet jag inte riktigt.
Igår väcktes jag av en diskret knackning av förklädsklädd man och en rullvagn med nybryggt kaffe, färskpressad juice och nybakat bröd. BBC World på TV:n, utsikt över skyskrapor och en lång dusch i marmorbadrum.
Idag väcktes jag medelst klappningar och milda slag mot ansiktet, två tvåsiffriga kroppshyddor som kastade sig över min oskyddade bål, samt ett slags monotont läte av typen "MAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMA!!!!!!!!!!!!".
Igår väcktes jag av en diskret knackning av förklädsklädd man och en rullvagn med nybryggt kaffe, färskpressad juice och nybakat bröd. BBC World på TV:n, utsikt över skyskrapor och en lång dusch i marmorbadrum.
Idag väcktes jag medelst klappningar och milda slag mot ansiktet, två tvåsiffriga kroppshyddor som kastade sig över min oskyddade bål, samt ett slags monotont läte av typen "MAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMA!!!!!!!!!!!!".
Hemkomst
Ljuvligheters ljuvlighet.
Att återse sina barn efter sju dygn - dom hade växt en halvmeter (minst) och dotterns språkutveckling exploderat till en ljuvlig kakafoni av "Mamma! Vet du? Aaaatt:...".
Det är nog nyttigt att vara ifrån varandra en stund ibland.
Man blir så smärtsamt nakenhudad, och medveten, på ett viktigt vis, om vad man har och vad det betyder.
Att återse sina barn efter sju dygn - dom hade växt en halvmeter (minst) och dotterns språkutveckling exploderat till en ljuvlig kakafoni av "Mamma! Vet du? Aaaatt:...".
Det är nog nyttigt att vara ifrån varandra en stund ibland.
Man blir så smärtsamt nakenhudad, och medveten, på ett viktigt vis, om vad man har och vad det betyder.
Hemresa
Noll sex trettio, lätt knackning på dörren.
In rullas litet bord, vit duk, silverbricka, nystruken Herald Tribune.
Nyrörd äggröra, nybakad croissant.
En hel kanna med svart kaffe.
Room service sista morgonen.
Framför mig två plus elva plus två plus en timmes resa hem.
In rullas litet bord, vit duk, silverbricka, nystruken Herald Tribune.
Nyrörd äggröra, nybakad croissant.
En hel kanna med svart kaffe.
Room service sista morgonen.
Framför mig två plus elva plus två plus en timmes resa hem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)