Urkopplad långhelg med tvist

Det började med att jag glömde min mobilladdare.
Min telefon är så gammal och sliten att den laddar ur på en dag.
Således dog den vid nattning på torsdagskvällen, lagom istallerad på hotellet i Malmö. Sen la datorn också av. Glömd nätverkssladd där också.

Men resan ner gick bra. Savoy är alltid Savoy, och nostalgin sköljde över mig som en överdosering av ett Vicks blå-stift i näsborren när vi äntrade Casa Mia på Södergatan. Restaurangen som var mitt första leka-vuxen-ställe för tjugo (!) år sen. Där jag nervöst beställde ett 'glas vitt' som sjuttonåring. Det funkade ibland men oftast inte. Då fick man ta cola. Men alltid 'Fusilli con Broccholi'. Och den tog jag i torsdags med.

Hopp och lek i dunet på Savoy. En iskall Leffe blonde från bakfickan på Bishop's. Barnen i extas. Hela havet stormar och ismaskin.

Besök hos Modern över förväntan. Det är lättare för mig när vi är hela familjen. Fokus blir barnen och vi slipper oftast hamna i konstiga situationer. Besök hos pappa kändes befriande och sten-från-hjärtat-släppande. Jag vill veta vart jag ringer, hur det ser ut där han bor och vem som är hans personal. Nu vet jag. Vi drack kaffe, lekte ett skepp kommer lastat (och likheterna mellan äldrevård och förskola är så slående, dock saknas energin, och jag fattar inte att man inte ser synergiena! Samlokalisera äldrevård och dagis!). Åt prinsesstårta och drack en liten skvätt punsch.

På lördagen utnyttjade vi Moderns boende, och spa:ade loss i inomhuspool, jacuzzi och magiskt färgskiftande kristallbastu. Sonen totalt fascinerad.

Avslutade således ett bra och ångestdämpande besök i hemorten med en härlig ljuslördag på Österlen hos en av de finaste. En signifikant annan, inte bara för oss utan även för barnen, som har en stor idol i Glamourmor.

Seg seg väg hem. Tur att man har Paddan. Och riktigt mycket bilgodis.

Nu hemma.
Nu bättre bloggning.
Promise.

Skånsk distans

Shit vad jag har svårt för skånska på TV!

Hahahahahahaha - vad är det liksom??
Är det vådan av tolv år i Ståkkålm?
Hör jag inte hur jag själv låter?
Nä.

Måndag morgon

Halv åtta ringer telefonen.
"Halleuå ja, flyttbejlen kommor ve nie! E deu himma?"

Malmölasset är här. Vi har ingen plats. Alls. Fem över nio står jag i grovt samspråk med Ronny och Sonny: "Jaja, vei haur kort hejla nadden. Fejnt. Vaur ska du hau skejten?" Och jag dirigerar ner dom i källaren.

Står således sex flyttkartonger, ett bord, tre stolar, en piedestal samt ett gigantiskt vitt skåp med spröjsade vitrindörrar från ett tjugotalskök på Fersens väg. Utanför tvättstugan.

Sen gick jag till läkaren och fick meducin för tonårsfinnarna.

Tonårsdrömmar

Fru Kaos har utmanat till att visa bilder från tonåren.

Här är två på undertecknad, en från studenten, 18 bast, och en i balklänning, knappt 20.

En liden vid kanin

Idag har jag målat trätofflor.

Snålade ur i Falsterbo och köpte bara äkta tollor till mig själv - trots barnens tjat. Femhundrafemtio loppalubas per par för barntollor pallade jag inte riktigt.

På torget i Varberg hittar vi så helsvarta äktsvenska barntofflor för en dryg hundralapp. Ha! Jag målar själv dit en liden vid kanin och så är saken piff!

Splashade ut på Panduro och kom hem med målarprylar och pyssel för flera hundra.
Nu är tollorna dock målade, efter detaljerad instrux från sonen. Vad tycks?!

(Mina dyrköpta, äkta, står brevid för jämförelse)

Djärv och bred

Det här med skånskan.
Det som stör mig allra mest med andra skåningar i exil
är den falangen som byter satsmelodi i samband med flytt till huvudstaden.
Byter satsmelodi och lånar uppländska betoningar men behåller de svårt döljbara diftongerna och skorrande r:en.

I begynnelsen av min tid här gjorde även jag så ibland.
För att inte behöva säga "Värtan" elva gånger innan busschauffören begrep vart jag skulle. För att jag kände mig som en lantis. För att jag inte visste bättre.

Nu är min skånska djärv och bred. Men inte helt som i fornstora tider. Man tappar delar av sitt språk när man aldrig hör sitt eget modersmål talas.

Men alltså, dessa fåniga svikare som anstränger sig, till hälften, genom att prata rätt dialekt med fel melodi. Det är vidrigt. Fruktansvärt. Om jag ska ge ett exempel så pratar inredaren Mija i "Bygglov" så. Jag måste stänga av ljudet varje gång hon öppnar munnen.