I wish I could fly away

Det händer så mycket och ändå ingenting.
Det blir morgon och till synes dag i teorin, men det är ändå mörkt och fuktigt.
Jag vankar runt som en nervös myrslok gravid med tretusen fjärilar.
Vi har checkat ut från tolfte våningen och utsikten över glittrande färjorna, och kommit hem till visningsvåningen.
Min mor skickar sms igen, och inga trevligheter. Låt oss inte tala mer om det.
Jag neggar fett över väder, rusk och brist på juleljus. Försvunna sladdar och chokladkalendrar och mjuka apor är på tapeten.
Jag googlar infodring av rörstammar samt korvhorn och obskyra tjeckiska sajter med min vän på. (Korvhornet är makens beställning.)
Sonen fyller år på fredag. Inga presanger inköpta, än.
Och juleklapparna ska vi inte ens prata om.
Rulla köttbullar, nån?

Bra saker med att förlora en budgivning

En bra sak med att inte ha köpt sunkig skolåda på närbelägen ö, är att vi just nu sitter i en helt okej ekonomisk sits. Löneökning, värdeökning, räntesäkning och skatteåterbäring ger årtiondets lägsta omkostnader i förhållande till inkomster.

Och så kommer det vara fram tills dess att vi tjackar apdyr skolåda. Eller större holk. (Vilket vi kommer göra förr eller senare)

Så igår kunde vi kosta på oss att bara sådär kolla efter fyra bra piletter till farfar i Spanien, och maken slängde dessutom ur sig ett: 'Å sen så tycker jag att du kan sticka ner på NK och tjacka den där franska dyrjackan.'

Konsumtion som ångestdämpande.

Synkrodestinitet

Jag läser Deepak Chopra just nu.
"Att välja glädjen".

Hur livets väv, från minsta atom till största system, hänger ihop. Hur allt vibrerar och samverkar och hur vi med intention kan uppnå fullständig lycka och glädje i våra liv. Hur inga sammanträffanden är meningslösa, utan istället en fingervisning från det som är större än oss själva om vilken riktning vi bör ta i våra liv.

Jag gillar sånt, men är dålig på att leva så.
Och det är en bok som ger förtröstan och livshopp om man känner sig ensam i världen och rädd. Eller för all del annars också.

Skilda världar 4

Varför kommer jag hem med två slinkiga trasor från Zara för 249:-, (desperat inför resanköp)varav den ena är felsydd och måste bytas, medan maken kommer hem med värsta glassiga hänggarderoben i glossig bag innehållande två splajdans FilippaK-kostymer av senaste snitt? Dom bara råkade ha tioårsjubileum på herr och vips tjugo procent på allt i tre dagar.

När det var JAG som behövde en silvergrå dräkt. Och Tigervarianten jag spanat in kostar mer än jag kan försvara. Bara kavajen går loss på över tre lakan. Och så måste man ha braxor och kjol. Nästan sex loppalubas totalt. Nä, jag tror inte det va.

Jag tror att jag istället går och köper mig en jävla polyesterklänning i fel färg på Zara, för 249:-, det är vad jag tror. Yippieyey!

Colorado

Shopping och choklad är som bekant effektivt ångestdämpande.
Dock kostsamt och fettbildande.

Nu har jag kommit på något smart.

Jag börjar samla på något som är svårfunnet.
Så att själva letandet blir en lång process.
Och vid själva finnandet - en kaskad av tillfredsställelse.
Under tiden, kraftig ångestkanalisering.
Fokusflytt från Hemnet till Tradera.

Jag vet exakt vad också.
Limegröna mattallrikar i serien LA Colorado, Stig Lindberg.