Hej Matematik 1

Det här är min kvalitetsmatematik:

Jag köpte min första egna Busneljacka för exakt 10 år sedan, på NK i Stockholm.
Jag älskar den jackan och har använt den hur mycket som helst.
Idag sålde jag den för 1400:- efter tio minuter på Blocket.
Strax ska jag åka och köpa en ny på NK för 2700:-.

På tio år har denna fantastiskt snygga och användbara jacka kostat mig 1300:-, dvs 130 kronor per år.

Kvalitet lönar sig. Alltid.


(Ni undrar varför? Den har alltid varit ett nummer för stor, men 1999 var det så det skulle vara. Nu vill jag en mindre storlek. Dessutom har jag en till i garderoben, i annan färg.)

Skilda världar 4

Varför kommer jag hem med två slinkiga trasor från Zara för 249:-, (desperat inför resanköp)varav den ena är felsydd och måste bytas, medan maken kommer hem med värsta glassiga hänggarderoben i glossig bag innehållande två splajdans FilippaK-kostymer av senaste snitt? Dom bara råkade ha tioårsjubileum på herr och vips tjugo procent på allt i tre dagar.

När det var JAG som behövde en silvergrå dräkt. Och Tigervarianten jag spanat in kostar mer än jag kan försvara. Bara kavajen går loss på över tre lakan. Och så måste man ha braxor och kjol. Nästan sex loppalubas totalt. Nä, jag tror inte det va.

Jag tror att jag istället går och köper mig en jävla polyesterklänning i fel färg på Zara, för 249:-, det är vad jag tror. Yippieyey!

Det här med leggings

Jag tycker att Camilla Thulin har en poäng. Det här med tunika och leggings. En tunika är ingen klänning. Det är en tunika och bars förr till byxa. När nu det här med leggings är inne, verkar somliga tro att det är liktydigt med byxa. Men vad är egentligen skillnaden mellan leggings och en tjockare strumpbyxa? Vill man visa en strumpbyxeröv? Neej. Så varför vill man då visa en leggingsröv? Tunikan räcker ju oftast inte ner merän över halva skinkan. Jag är ingen moralist. Jag tycker bara det är fult med strumbyxerumpor. Vad tycker du?

Dagens Outfit

Eller Paradoxens Shopping Spree.

Klassisk Bundt-kakform, 375:-
Förkläde Carolyne's Kitchen, 325:-
Båda från museishoppen på Historiska.

Apron strings

Det är på sätt och vis en paradox.
Men jag är en fullständig sucker för allt som andas femtiotal.
Inte ideologiskt gudbevars, men stilmässigt.
Och jösses vad jag önskar mig ett sånt här förkläde!

Bild: http://www.carolynskitchenonline.com/

En liden vid kanin

Idag har jag målat trätofflor.

Snålade ur i Falsterbo och köpte bara äkta tollor till mig själv - trots barnens tjat. Femhundrafemtio loppalubas per par för barntollor pallade jag inte riktigt.

På torget i Varberg hittar vi så helsvarta äktsvenska barntofflor för en dryg hundralapp. Ha! Jag målar själv dit en liden vid kanin och så är saken piff!

Splashade ut på Panduro och kom hem med målarprylar och pyssel för flera hundra.
Nu är tollorna dock målade, efter detaljerad instrux från sonen. Vad tycks?!

(Mina dyrköpta, äkta, står brevid för jämförelse)

Kalasbyxekillar

Jag satt bakom en idag på bussen.
Den slappa resåren på de lätt urtvättade Björn Borg-kallingarna överexponerad.

En ungdom.
En manlig ungdom, med byxorna hängades under själva stjärtkullen.
Inget ovanligt.
Trendigt sedan åratal.

Men ändå.
Jag kan inte fatta varför.
Minns med fasa dom för små kalasbyxornas förbannelse,
när dom gled ner och liksom hängde i skrevet.
Så fruktansvärt obehagligt.

Reduce, Reuse, Recycle

Med två sekunders marginal missade jag Klänningen hos lokala vintageaffären.
Nån annan hann före.

Så fick jag istället klicka hem en helt annan Klänning från Ebay,
dock sprungen från samma årtionde.
Och mycket billigare.
Auktionen slutade på $21.
Lite skeppning på det, en hundraåttio kronor jämnt.

Skojakt

Den som letar skall finna.
Har varit på jakt efter ett par enkla vita espadrillos
med kilklack i bast ett bra tag nu.
Har varit besatt.

Äntligen!



Ilse Jacobsen, DK

Kameltå på Savile

Trillat dit igen.
Savile Row - here I come! Med öppna armar.
Please lek med min son medan ni tar mina mått,
och sy mig sedan en sommardröm i rutig bäckebölja!

Som Malin på Saltkråkan ska jag sedan gå
i parken i sommar och vippa med kjolen.
Förtränga att svenska sommarkvällar aldrig är
tillräckligt ljumma för att gå utan jacka.

Lura mig på pengar, och låt mig glömma
att ni förra året sydde mig ett par byxor
som gav mig en pikant kameltå i grenen,
och en dräkt i finaste kashmirull
som jag aldrig använt.

Kom och hämta mig i er luxuösa buss
för inprovningar och utläggningar,
jag betalar,
oroa er inte,
bara jag får min blårutiga sommardröm
blir allting bra.

En jättekvinna på 166 cm

I underklädesbutiken.
Sju (!) expediter står och tuggar tuggummi och fnittrar.
En är fullkletad med 'whitening' i ansiktet.

(Det är en sorts talk de säljer här, för att se fint ljusa ut... undrar vad de tänker om alla solkåta västerlänningar som girigt låter sina skinntorra bukar brännas röda och på sikt läderartas.)

I alla fall.
I underklädesbutiken.
Hinner knappt ställa mig vid ställningarna med BH:s förrän tre av de sju
expediterna står i halvcirkel runt mig.
-"You siiize?"
-"What colo', mam?"

Tvekande pekar jag på måfå mot en modell i beiget.
Raskt plockar expediten ned den och börjar prova den - PÅ mig -
utanpå mina kläder. Synnerligen intressant metod.

-"Matching unde'weer, mam?"

Tvekande nickar jag.

-"Wha' siiize?" Men utan att invänta svaret säger tre expediter efter en granskande blick mot mina nedre regioner och i samförstånd:
-"Ooo, LARGE, LARGE!"

Kul.
Verkligen.

The Naked Truth

Ja ja ja. Jag vet.
Här är den i allafall.
Gretchen, the Naughty Nurse from Norway.

Naughty Nurse

Jag dristade mig förresten till att köpa en ny bikini.
Röd och vitprickig.
På måfå.
One size fits all och så thailändskt fnitter.

Köpte den enda som till synes hade en något mer skylande byxa.

Skylande var ordet.
Det som på galgen såg ut som en liten 'kjol' över själva byxan,
blev väl ombord på min späda lekamen till ett litet 'förkläde',
som om jag sålde glass i en amerikansk tonårsrulle.
Bara rullskridskorna fattas.

Funderade på att gå loss med saxen och klippa bort volangen.

Invigde den på stranden en dag och Maria utbrast:
-"Du ser fan ut som en 'naughty nurse'!"

Det avgjorde saken.
Här ska ingen volang klippas bort. Den stannar.
Naughty nurse är så nära kinky jag kommer att komma i mitt liv.
Det känns pirrigt.

Ode till ett blött land

Varför finns det skor i det här landet egentligen?
Eller snarare, varför finns det andra skor än sneakers och curlings?

Under hela vinterhalvåret är det så blött och kallt att inget annat funkar än vinterkängor.
Och under de korta s.k sommarmånaderna går man ju mest runt i sneakers.

NÄR ska man egentligen använda alla de där läckra skodonen som under åren samlats i min garderob? Tunna stövletter, mockaskor, high-heels för utomhusbruk, vita kalvskinnspampuscher.

Kanske samma dag som det passar att man har på sig vårhatten och lilla dräktjackan?

High-heels som ångestdämpare

Jag är en sucker för pumps.
Högklackat.
High-heels.
Finskor.

Jag har säkert tjugo par.
De flesta svarta.
Och ändå har jag aldrig några skor som passar.
Jag hittar alltid ett nytt "optimalt" par.

Det är något sjukt.
Nervöst.
Besatt.
Kanske är det min omedvetna dagisångest som spökar?

Just nu är det dessa jag suktar efter:

Nyklippt

Att börja morgonen med
hawaiiansk regnskogsmusik,
huvudsvålsmassage,
nybryggd latte,
blodapelsin-Pellegrino,
och bli klippt på köpet.

First class!

Evas äpple

Jag har blivit med Äpple!
Har spanat in det en tid nu,
och nu är det mitt.

Passar utmärkt till stekarklänningen.
Eller vilken vissen outfit som helst!

Nu suktar jag bara efter Körsbäret också...

Urban misfit

Sonen önskade neonrosa nagellack.
Han är väldigt noga med färger. 'Urban misfit' heter denna färg.
Sen blev det lite blått glitterlack på tårna också.
Notera gärna "tatueringen" på benen. Det är permanent märkpenna.

Shoppingglädje...

Inne i Sturegallerian.
Snabb scanning av affärer efter halvtrist seminarium på Grev Turegatan.
Efter två minuter börjar jag svettas.

Oljerock med teddyfoder.
Tung väska.
Lossar på halsduken.
Går in i en affär.
Öppnar jackan.
Kallsvettas.

Provar tre plagg.
Obarmhärtigt ljus.
Håriga ben.
Svettglansig panna.
Tunnelseende.
På med alla varma kläder igen.
Betalar.
Rusar ut på Sturegatan för att få luft.

Det var längesedan shopping var njutbart.
Aldrig på vintern, när konstrasterna mellan varma ytterplagg och
shoppinggalleriornas värme kolliderar.

Inser varför jag numera istället köper en massa saker på internet.

Minikjol

Det såg så snyggt ut på bilden.
Smal kvinna i min ålder.
Stickade strumpbyxor.
Stickad tjock tröja.
Halsduk nonchalant virad runt halsen.
Och så en liten jeanskjol modell miniskirt.

Så jag köpte en sån.

Söndag i parken. Insåg varför man aldrig, aldrig, aldrig nånsin
ska köpa minikjolar. Det går inte att böja sig i dom, på något enda vis, utan att
hela ändalykten syns, eller befarar synas. Det går inte att röra sig i dom, inte att se avslappnad, bekväm eller cool ut i dom. Definitivt inte att gå i trappor eller cykla.

Väck päck dumma kjol.