Min rullväskskarriär - the story:

Nu ska jag berätta om min rullväskskarriär.

Den började när jag tog examen som civilingenjör och i examenskalaspresang fick en finfin Samsonite rollarollaväska av tjejerna.

Under en jobbresa till London i början av seklet kom fina Samsoniten ut utan lock, och exponerade mina prydligt ihopvikta trosor, strumpor och pocketböcker. Av British Airways fick jag då en ny rullväska av märket Eminent; liten, hård och svart.

Så gick ett par år av fröjd men så plötsligt under en resa till... Polen? Prag? Piteå? så fick väskan ett djupt jack och byttes ut av SAS till en ljuvt isblå KKDK-väska av tvivelaktig kvalitet.

Nu hände två saker. Väskan med jack befann sig fortfarande i min ägo och nyttjades av maken på hans mindre nogräknade domestiska resor. Vid en resa till Valencia fick den dock nådastöten och hela hjulparet sprack av. I samma veva, under en resa med isblåa KKDK:n till Aten, gick handtaget av, något jag dock aldrig hann rapportera på plats.

Jackväskan rapporterades meddelst snigelpost till ansvarigt flygbolag och föranledde en lång korrespondens via fax och frimärksbrev. Handtagsväskan (KKDK:n) rapporterades vid nästkommande flygning med samma flygbolag som Aten, denna gång till Paris dock, och en voucher utfärdades.

Vouchern skulle lösas in i särskild butik mitt inne i Paris, och när jag släpat mig själv, min chef och en kollega till skumma kvarter och bakgator, in i en butik med splitternya Samsonites och Denvers och mitt habegär efter lackröda high quality-väskan fyllt mitt sinne, föll jag pladask ner på jorden då mannen i butiken kollade på vouchern och meddelade att dom skulle laga handtaget på sug-KKDK:n på fem röda. Kollegan kollapsade av garv.

Vid hemkomst låg i allafall en DHL-lapp med ett nummer att ringa och vips stod en splajdans ny mjuk, svart Revelationväska utanför min dörr. Jag hoppas vi kommer att trivas tillsammans.

Hängde ni med?