Nej, jag känner mig inte alls helt stabil när jag nu packar min väska för fjärde gången denna höst för att tidigt imorgon åka ner till Zagreb, Kroatien. Jag har gråtit så många gånger den här helgen, och jag börjar känna mig slutkörd. Semester needed. Men jag vet att det är minst två veckor kvar av det intensiva.
Jag kommer förmodligen känna mig bättre efter inkvartering på flotta hotellet imorgon, det brukar vara just do it som gäller för mig, men det sliter i mammahjärtat som av själviskhet vill stanna kvar och pussa pussa pussa. För att jag i detta nu håller på att mista min far, åtminstone delar av honom.
Jag drog mig för att ringa sjukhemmet, och när jag gjorde det, sprack mitt hjärta mitt itu. Jag grät tyst bakom knuten näve samtidigt som jag lugnade pappa och upprepade "jag älskar dig pappa" tills tårarna slutade falla.
Livet. Livet, livet, livet.
4 kommentarer:
Visst blir man lite avis när man ser alla härliga bilder från dina resor. Men när jag läser detta inlägg önskar jag dig snarare en lugn stund hemma med din familj och med din far. Hoppas du är hemma snart igen! Kram
Res till pappa i stället för Zagreb. Eller strunta i alla måsten (pyntparty) nästa helg och var bara med familjen.
Jag vet, lätt för mig att säga, men välj det som är viktigast för dig.
Varm kram
Livet ja...
Skickar en kram!
kram
Skicka en kommentar