Dubban, Abban, Dohan och tillbaks

Sitter nu på flyget (som inte lyft än) på väg ner till Mellanöstern. Först Dubai, sen Abu Dhabi, sen Doha och samma väg tillbaka.
Har ett tal att skriva, underlag att förbereda mig med och tre böcker att läsa.
Det blir bra det här. Förutom att jag glömde solglajjorna.

Nytt år ja?

En helt vanlig dag.

Kokar gröt.
Packar skridskoväska och banan som enligt dotter måste vara "taggad" med namn och en smiley.
Tröstar son som plötsligt fått panik inför innebandyturneringen och gråter för att han inte vill vara målis (ingen har sagt nåt om att han måste vara målis men det verkar inte spela roll).
Skriker ut barnen i trappen och hissen. Packar ner dator och får med nycklar.

Träffar kollegor. Visar mig vara anmäld till Midnattsloppet av en ytterligt driftig kollega. Träffar chefen som vill stämma av. Skäller på folk i Dubai. Skickar underlag till departementet. Tar en kopp kaffe. Försöker vara kreativ och skriva underlag till GD. Mailar om Japan. Pratar lite om Turkiet.

Tar en banan. Tar T-banan till vaxdamen. Lägger upp mig och blir av med urskogen på benen. Får höra hennes olyckliga kärleksliv. Hämtar paket på Posten.

Får ett mail från en sur kommunikationschef på det företag jag just skällde ut. Ringer tillbaka. Mailar sedan tydligt svar med svidande kritik. Äter en böngryta från micron. Funderar på om jag måste färga utväxten. Bokar hotell. Övertalar vår kommunikatör att göra det jobb som dom i Dubai skulle ha gjort. Idag. Får bjuda henne på lunch som tack sen.

Planerat upp möten för veckan efter nästa då jag är tillbaka igen efter Mellanöstern. Veckan redan full. Funderar på att byta jobb. Neggar lite. Skriver underlag till ambassaden.

Funderar på vad jag ska laga till middag. Stålsätter mig inför hämtning där minst ett av två barn kommer tjura för att jag kommer vid fel tidpunkt/jag har bestämt äcklig middag/hen inte får leka hemma hos en kompis.

Däckar i en soffa nära mig och neggar över att jag inte tränat på en månad.

Mellan nyår och trettonde

Nyår i stan, åtta stora vänner, åtta små. Fantastisk mat: hummersoppa, krabbkrustad och löjromsblini till förrätt, vildand till huvudrätt, obscent mycket ost och en syndigt god chokladfondant med polkaglass till dessert. Champagnen och vinerna av högsta klass. Härligt!


Lufta finporslinet.


Utsikten från sjunde var utomordentlig.


Mycket skumpa och goda viner.


Sen landet. Herr C blev sugen på att grilla amerikanska burgare.


Badet i Flen. Mycket bra. Även ett varmt äventyrsbad fanns bakom ryggen på fotografen.


Sen bowling i Flens bowlinghall.


Vajjert.


Livet på landet.

Mellandag

Fortfarande lite lätt labil. Gick från en stress till en annan (julen, maten, klapparna, jagharingetågööra). Ledighet för mig är alltid bitterljuvt. Välbehövligt men ångestframkallande. Framförallt julloven som de senaste åren innebär ett visst standby-läge för mig inför vårt stora Mellanösternprojekt direkt efter ledigheterna.

Idag sushi på stan, vinkat av lillkusin, hälsat på treveckorsbebis, lagat lutfisk som tre av fyra inte gillar (men såsen - sååsen! Skånsk senaps), funderat lite på nyår och har nu kraschat i soffan brevid Onepiece-smurfarna (bästa julklappen alla kategorier säger unge herr) som stickar mössor på sina nya Quick Knits.

Jul i Sörmland 2012

Kusinerna. Lilltrucken i mitten påminde oss lägligt om hur det är att ha en aktiv 2,5-åring i huset...


Bio i Flen på nyöppnade gamla anrika Saga. "Sune i Grekland" och smörgula popcorn.


Vårt ställe i världen. Inbäddat i vinter.


Bästa Sörmlandstomten kom med säck och lykta och var glad att hitta barn i husen.

Trilla liten bulle

Eller några hundra.

Nä men nu får det vara bra

Nu vill jag inte mer.
Har tokstressat i en vecka. Jobb, kalas, sociala aktiviteter, jobb, jobb, julpyssel, jobb, hantverkare, jobb.
Plötsliga vredesutbrott - är det ett varningstecken? Isåfall är jag illa däran.

Och folk ba "ta det lugnt!". Men ursäkta mig, jag har inte ett jobb som går att överlåta till nån annan bara sådär. It's in my head. Jag ska bidra/leverera/styra med min kompetens som bas. Mina erfarenheter på området, min input och mina idéer. Svårt att lämna över.

Så nu skiter jag i det här. Lämnar in sista underlaget imorgon klockan 12 och sen är det fanimej julköttbullar för hela slanten som gäller!

 

Pepp. Som fan.

Eskilstuna tre (3) dagar denna vecka.
Tre.
Man blir sinnessjuk på kuppen.

Det är drygt, det är kallt, det är svintrist.
Men mitt kontor ligger där så... Och imorgon har vi obligatorisk personaldag med efterföljande jullunch och bussning genom stada med väl valda RELEVANTA besök på avfallshanteringen och stadshuset. Jo man tackar.

Själv ska jag försöka hitta en tåg som går hem, hämta två eller tre eller fyra barn, laga nåt bättre än kvällens hett önskade frys-lasange (!!) och sen gotta mig i att maken kommer må tjyvens efter departementskalaset.

Men Esklstuna för tredje dan i rad alltså... O joy.

Älskot fyller 8!

Hurra hurra hurra!!!!

Shit vad folk tjänar pengar!

Alltså, jag har nog inte riktigt fattat det här.
Att det finns ganska många människor som tjänar sjukt mycket pengar.

Det här med bonusar och VD-löner har jag ju noterat, men alla andra..?

Råkade av en slump hamna på tidningen Resumés hemsida på vilken det låg en lista över "reklaminköparnas löneliga". Alltså typ kommunkationschefer på olika företag som köper in reklam och så. Jag var tvungen att läsa två gånger. Trodde först det var en tiopotens för mycket. Here goes:

Kommunikationschefen på statliga Vattenfall hade en årslön på 4 533 000 kr. Fyra och en halv miljon! Va! Det är 400 000 kr i månaden!
Systembolagets marknadschef? 3 800 000.

För att inte tala om när jag klickade vidare på mediebranschens löneliga. Där folks årslöner ligger på 5, 6, 7, 14 (!) MSEK! Ska det vara så?! Hur kan nån liksom motivera att ha en halv mille i månadslön??  En mille? Två?

Jag är helt chockad.

Vi snackar liksom inte statsministrar eller rymdforskare eller hjärnkirurger här.
Vi snackar PR-folk. Mediemänniskor. Kommunikationsansvariga.

Jag är så lurad!
Kanske ska gå nån kvällskurs i media och kommunikation och sadla om. Den här civilingenjörsexamen har ju inte gjort nån rik.

Innebränd

Hjärnstress. Som alltid i slutet på en termin och särskilt när man har födelsedagar och julaftnar upcoming. Dessutom det årliga mellanösternprojektet som gör att avslappningen inte alls är total under julledigheten.

Fick nån slags overload igår och somnade nio. Så extremtrött. Hjärntrött.

Men så mycket som ska exekveras: klasskalas, julbasar, födelsedagspresenter, födelsedagskalas, julavslutning, projektplaner, beslutsärenden, programläggning, briefing av GD, talskrivande, tre landstrategier och sjukt många möten.

När jag bara vill krypa ner under pälsfilten och titta på en hel säsong av Nigella lagar julmat.
PLEEEEASE!

Tomte-gök

Att vakna till denna uppsyn.

Dompish-tårtan

Första tårtan sedan i somras förärades min coola ursöta guddotter på tvåårskalaset. Hallonbottnar, citronbottnar, färskostcreme med vit choklad och färska hallon, täckt med citronsmörkräm, vit marsipan och blommor i marsipan. Mäktig och ganska söt, men folk påstod att den var god.

Switch, Sh'bam, You name it!

Efter att jag blev coachad/sporrad/pushad av min träningstokiga kollega och köpte tiokort på Eriksdalsbadets gym, håller vi nu på att träna oss igenom alla möjliga pass.
Hittills Zumba, Switch och Sh'bam.

När jag tränade för femton år sen hette passen saker som Aerobics och Step-up.
Nu finns det så många varianter.

Sh'bam var roligt - medelålders ladies goes sexy dancing till senaste musiken.
Saknade dock Gangnam Style, det är lite mer min personlighet.

Hur som  - sjuhuhukt nöjd över min spirande träningslust, och att jag har en kollega som coachar mig, och som är extremt rolig också. *lite jobbpepp igen*

Tre veckor borta från barnen.

Jag ska ju förhoppningsvis få gå ett helt fantastiskt ledarskapsprogram i USA till våren (förutsatt att inte nån missunnsam chef sätter käpp i hjul). Spännande, intressant, lärorikt. På alla sätt. Utöver det sakinnehållsmässiga (som rör amerikansk energi- och klimatpolitik på högsta nivå) så blir man också "adopterad" av en amerikansk familj för att på kvällar och helger få en insikt i amerkikansk kultur.
Allt betalt av amerikanska staten.

Well. Det är ju ett halvår tills dess och så...
Men det jag redan nu går och funderar på är detta med att vara borta från barnen i tre (3) veckor.

Alltså. Jag är ju ofta borta. En vecka i stöten. På andra sidan jordklotet. Jag är pragmatisk och rationell. Jag vet också att det finns många (mest män) som är borta i tjänsten betydligt längre än så. Och förmodligen inte tänker på det två gånger.

Behöver lite input och gärna tankar från nån som varit borta en längre tid från sina barn.
Jag kommer ju åka, så det är inte det, jag måste bara - i sann KBT-anda - hitta en mental strategi.

Tankar på det?
 

Tårtmakeriet

Tårtbagare Tjockalocka har haft semester över sommaren. Sen hade hon svårt att komma igång igen. Kan bero på att familjen inte gillar tårtor, eller på att renoveringen hemma la en hämsko på det sociala livet, som ju ändå är en förutsättning för tårtor.

Men det gäller att gripa tillfället!
Bjuden på guddotterns kalas på söndag erbjöd (eh, tvingade på?) jag föräldrarna mina tjänster.

Denna tårta en följetong, igår hallonbottnarna:

Min galne Uzbekistanske chaufför

Som skrekpratade oavbrutet i fyrtio minuter ut till SFO flygplats.
Obegripligheter. Men mycket om hans fru och hennes åtta systrar och den ende brodern. Hans usla korrumperade hemland. Amerikaner. Muslimer. Och vikten av att få tag i en jävla rörmokare när man behöver en:

Det här med "vintage"...

Mitt i kaoset stör jag mig på såna världsliga saker som att vintage inte längre är vintage.

För det första är det ju intressant att "second hand" och "begagnat" överhuvudtaget bytt namn till det dyrare "vintage" som egentligen är årgångs, åtminstone vad gäller vin.

För det andra har begreppet på auktionssajter börjat missbrukas å det grövsta. Jag älskar gamla kläder, och köper gärna begagnade kvalitetsgrejor eller klänningar från nittonhundratalet. Söker man på "vintage" får man dock upp 80% nya grejor som påstås se ut som/ha känslan av "vintage" eller det också populära "retro".
Gärna i kombo med vidriga versaler som "WOW!!!FANTASTIC!!MUST HAVE!!STUNNING!!" och nästan alltid kommer grejorna nånstans från ett lågprisland i Asien.

Suck. Kan man inte få sin begagnatmarknad ifred liksom.

Dipparedagen

Aah, jag har en sån djuup jobbdipp just nu.
Det känns inte roligt.
Nånting.
Framtiden - som i våras var någorlunda ljus - är för min del grafitgrå.
Känner mig uppriktigt ledsen inombords. Min baby har växt och med det blivit intressant för andra, som vill ta över.
Jag inser att det här är min cue för att gå vidare.
Frågan är bara till vad, och hur.

The Boom Boom Room

Efter konserten blev det disco bland kostymerna.
Ovanligt för att vara mig hängde jag med på klubb efteråt, ett litet hål i väggen med stora resurser.
Ett helt fantastiskt jazz/soul/RnB-band med en supercool lead singer i leopardfodral.
En smula trött idag. Ska å andra sidan bara sitta på flyg fjorton timmar.

Train live

Location:San Francisco

Timmarna

Konferens, nätverkande, mingel, sessioner, officiella middagar. Upp tidigt i säng sent.

Ikväll bjuder mässan på brandtal och spelning med Train. Ett ganska känt band har jag hört :-)

Imorgon påbörjas den långa flygningen hem. Landar SE lördag kväll.

It's a hard life but someone's gotta do it. ;-)

SFO

In the air again

Sista långresan innan jul.
Fjorton timmar i luften nu, på väg till San Francisco och stora konferensen om grönt byggande och hållbar stadsutveckling.

Det blir inte lättare. Tårfyllda separationer varje gång. Och sonen kämpar för att ångesten inte ska ta överhand.

Samtidigt.
Samtidigt är det resorna som gör mitt jobb till vad det är. Och det ger perspektiv att faktiskt vara ifrån varandra då och då.

Rapportering från overseas följer.
Tofflorna är med.
Är du?

Tjugo år av vänskap - BFF :-)

"The Creeps Groupies" på maskerad, Lund, 1992

Glastak

Slog idag i ett glastak.
Trött, sur och bitter.

Fyrtioårsjobbkrisen är nära.
Väldigt nära.

"Bajsa Där Du Bor."

Top Hat. Så sa alltid Modern.
Det betyder att det är stopp i toaletten och fullt ända upp.

I lördags inträffade så det man också kan kalla "The Nightmare Light", nämligen detta att avloppstanken på landet var full. Helt. Full. Light står för att det iallafall inte rann över alla bredder utan höll sig till strax under kanten.

JA. Vi borde tömt för länge sedan osv. Men nu hade vi inte gjort det.
Så det blev till att bajsa i Flen. Där man kom åt så att säga.
Och sen kom maken på att vi ju hade den gamla muggen fortfarande kvar i garaget (eftersom vi praktiskt nog saknar dragkrok och därför inte kan köra släp med skräp till tippen annat än att vi väntar in vänner med bil med dragkrok som vi kan kapa ett par timmar). En gammal mugg med en avfallspåse i kan också fungera som temporärt utedass. Ja, jag tror ni fattar grejen.
Barnen var förvånansvärt anpassningsbara ("Mammaaa, jag går och bajjar i garaget!").

På onsdag är vi safe igen.
Då har slambilen varit och tömt.

I kategorin "Bajsa Där Du Bor".

Men vi kör väl lite kakel igen, ja?

Efter en halv vecka med fyra barn som ballat ur i tur och ordning, och en förkylningshosta som kommer direkt från jordens heta inre, vill jag bara försvinna in i andra delen av min ungdomstrilogi "Eld" (sjukt bra!).

Men det är överdragsbyxor, skridskor, badkläder, fotbollsstrumpor, läxböcker, försvunna gosedjur, avloppstömningar (I tell you!), vardagsmiddagar, byggfolk i stan och på landet, julplaner, kalasinbjudningar, skruvletning, kalasplanering, hål i byxor och batterier i fjärrkontroller som inte funkar.

Förutom nordiska styrgrupper, strategier, seminarieplanering, verksamhetsplaner, årsredovisningar, chefssamtal, nätverkssamordning, telefonkonferenser med arabvärlden och Kina och videokonferenser med nordiska grannar, möten möten möten och typ en biljard saker som ska fixas inför stora USA-resan på måndag.

Men det är också fyrtioårsfester, barnvakt, landet (bastun äger!!), en impulsig kaffepaus efter lämning, Downton Abbey och champagne.

Och  - om sju veckor sisådär: Tre veckors semester. Hemma. På landet. Julen.

Höstlov