Kopparslagaren

Befinner mig just nu i en bakfyllt huvuds värsta mardröm: Leklandet Fantasia.
Ljudnivån är öronbedövande, det rusar runt ungar överallt, det är epilepsiframkallande mönster och färger och det gungar under fötterna när man tassar runt på det pannkakskletiga golvet.

Men barnen älskar det.
Och det finns gott kaffe.
Och gratis trådlös uppkoppling.
Och nachotallrik.

Turbohelg

En helg i turbotempo.

Årets första cykeltur och ömma moderns hjärta sväller när fyraåringen sladdar iväg lika lätt som i somras då han lärde sig cykla utan stöd. På en förmiddag lärde han sig starta och trampa iväg som ett jehu längs parkens grusvägar.

Så hopp och lek och fantastisk italiensk trerätters hos goda dagisvännerna, sex vuxna, sju underbara barn som roade sig nästan helt själva hela kvällen. Alldeles för mycket rödvin och havtornslikör slank ner; tungan lådde vid skepparns gom när hon vaknade kvart i sju imorse.

Lätt skakis skulle det ut och cyklas även denna förmiddag, och storhandlas och städas inför eftermiddagens utlovade thaireunion. Satayspett skulle marineras, panaengen förberedas, den lilla gurksallades tillredas och en redig påskakaga bakas, fylld av pomeransstinn mandelmassa och sjuttioprocentig tryffel på toppen.

Härlig blev eftermiddagen i goda vänners lag och även om vi sabbade riset så var panaengen kanon. Sex ungar även denna kväll, och när vi nu brottat ner våra käraste telningar i varsin liten bädd, diskat och plockat undan samt stekt pannkakor till sonens utflyktsmatsäck imorgon, återstår bara att skala av sig själv helgen och krypa till kojs.

Imorgon måndag.

Fatala kombos

Att vara dyngförkyld, sömnstörd, lätt bakfull och kraftigt mensontspåverkad.
Är ingen bra kombination.

Jag upprepar.

INGEN bra kombination. Don't try this at home, kids.

Kopparslagarens djävulska hämnd

Vi var på kalas igår.
Vuxenkalas med fantastisk mat och väldigt mycket god dryck.
Ett härligt kalas helt i min smak!
Jag fick både dansa eurotechno och sjunga Carmencita i falsett.

Klockan ett fick maken dåligt samvete för barnvakten och lommade hem.

Klockan tre slirar jag hem, något vinglig, efter att just tjuvrökt på balkongen och dragit i mig en GT som var betydligt mer G än T.
Smart. Smidigt. Ansvarsfullt.

Kroppen galet alkoholförgiftad.
Svettas och stånkar hela natten. Eller det som var kvar av den.
Vaknar med barnen, åtta barmhärtigt nog, och tror att jag ska dö.

Ulrik pockar på samtal ett antal gånger, jag ser dubbelt, jag ser inte alls, mår illa igen,
kopparslagare barnkar inuti mitt huvud, jag kalkylerar sannolikheten att jag ska överleva den här dagen.

Aldrig mer. Aldrig aldrig mer.
Vad var det igår som fick mig att tro att jag var tjugo och barnfri?