Såna dagar (då man känner sig som en dålig förälder)

Att jobba med perspektiv på sina egna ilandsproblem men ändå vara ägd av barnens perspektivlösa dito. (Varje gång i affären: "Får jag en peheheng till en studsboll, snälla snälla snälla snääääähähähählla???. Sen: "Du fick en guuuhuhul studsboll, jag fick en gröhöhöööön. Buuuuuhu. Mammmaaaaaaaaaa! Jag vill inte haaaa en guuuuhuhul!"

När ens helger ägs av barnen, men ändå blir det så sjukt mycket tjat, gnäll och krav på sekundtillfredsställelse av kissnödighet, hungrigt, för kallt eller för varmt.

Såna dagar känner jag mig inte alls lämpad som småbarnsförälder.
Jag vill ba: "Men väx upp för helvete! Vem fan bryr sig om studsbollen är gul eller grön när barn fucking svälter och dör i Afrika??? Va va va?!?"

Jag drömde om att slinga håret på Strandvägen

Som vanligt urartar mina storslagna svisch-swosch-hår-planer. Planerar att boka tid hos flashig frissa på diverse tipsade ställen men slutar alltid med att panikslaget osedd slinka ner i den skumma källarlokalen runt hörnan hemma där ett antal mer eller mindre nogräknade 'frisörer' huserat de senaste åren. Just nu är det en ung skelögd kille från Huddinge.

Men det är som det är.

Topparna måste bort innan Spaniensolen krasar sönder det sista av dom frissigt döda cellerna.
Panik var ordet, sa Bill.

Hemmadagar

Jag lider av ett slags orolig rastlöshet i kroppen. Vet inte var jag ska göra av mig liksom. Har nån slags energi men den verkar inte avsedd för alla tråksaker som borde och måste göras, den vill göra nåt... meningsfullt och kul.

Det kan bero på att jag varit hemma och inomhus med "sjukt" barn i två dagar (två kräk igår morse sen allt som vanligt, men det ger hemmavaro två dygn) och påminner om den långtråkklåda jag hade som föräldraledig. Visst, ibland är det mysigt. Ett par timmar om dan. Sen blir jag rastlös och blank i huvudet. Dra runt på Fältan. Nä. Fika på Thelins för hundra spänn. Nä. Upp i parkleken. Huga. Åka buss. Fördriva tid. Torka kladd. Böja rygg. Plocka kloss.

Hämtade sonen tidigt från dagis och spenderade åtminstone roliga soliga eftermiddagen utomhus med cykling, gungning och barnbajsning på offentlig toalett.

Struts eller guldfisk

Blir helt uppriktigt överrumplad och förvånad när jag nyss upptäcker att månadens mens uppenbarat sig. Och så, sekunden efter - ahakänslan över varför jag varit Häxan Surtant senaste veckan, lättirriterad, luktkänslig...

Hur kan man vara en sån struts/guldfisk VARJE GÅNG avseende sin egen PMS?

Förnekelse?