Rapunzelfobi

Jag har verkligen omvänd hårfobi. Mår fysiskt dåligt av midjelånga hår. Särskilt om dom är flätade.
What's up with that liksom?
Varför vill man som fyrtioåring gå runt och se ut som en övervintrad Rapunzel som spenderat liiite för lång tid i tornet?

Platt, tunt och långt.
Aaaaaa... ryyyys!

(Sen kan man ju göra en psykologisk analys på varför jag lider av denna fobi gällande andra människors hår. Låter dock bli just för tillfället.)

Jag drömde om att slinga håret på Strandvägen

Som vanligt urartar mina storslagna svisch-swosch-hår-planer. Planerar att boka tid hos flashig frissa på diverse tipsade ställen men slutar alltid med att panikslaget osedd slinka ner i den skumma källarlokalen runt hörnan hemma där ett antal mer eller mindre nogräknade 'frisörer' huserat de senaste åren. Just nu är det en ung skelögd kille från Huddinge.

Men det är som det är.

Topparna måste bort innan Spaniensolen krasar sönder det sista av dom frissigt döda cellerna.
Panik var ordet, sa Bill.

"I Stockholm, där finns Bibbi, eller huur?"

Imorgon har tre i familjen tid hos Bibbi.
Bibbi är frisör och har Salong Grodan.
På Salong Grodan finns över tusen olika grodor.
Bibbi bakar kakor som hon bjuder på.
Och kaffe.
Barnen sitter i en upphöjd bilfrisörstol med ratt.
Alla barn får välja en klubba efter klippet.
Bibbi klipper bara herrar.
Talkar nacken och stänker på gammaldags pomada.
Carla passerar för väldigt liten herre.

Knut älskar att gå till Bibbi.
Han pratar till och med om henne på semestern.