måndag 30 april 2012

Konceptet "Stan - Landet"

Man vet ju inte.  Men ibland slår självkännedomen till.
Konceptet "holk i stan - holk på landet" passar mig så sjukt bra.

Jag älskar (verkligen, verkligen) att bo i stan. Jag drömde om det som liten (!), trots att vi bodde i världens villaidyll, och jag känner det varje dag som vuxen.

Men samtidigt - på våren, om sommaren - längtan efter bad, fågelsång, nånting att gräva i, ett vatten att se ut över när man dricker rosévin. Förmodligen en urgammal instinkt. Ändå så laid back att man inte måste fixa hela tiden.

Och sen då. När man skaffat det där och det visar sig att det är ljuvligare än så.
Att grannarna är coola, flaggar för maken på födelsedagen, är av samma kaliber, och att det finns lekkamrater till barnen. Att vi inte sett röken av kidsen på hela dagen för att dom (malligt) springer in och ut hos varandra och äter våfflor, dricker saft, hoppar studsmatta och njuter.

Helgens citat:
"Mamma - åh mamma! Molly (landetgrannflickan) är min BÄSTA kompis nånsin! Vi har till och med visat SNIPPAN för varandra!"

2 kommentarer:

Annika sa...

Det låter underbart. Ni har helt klart hittat rätt.

Ett av skäen till att vi nu säljer vårt fritidshus (inte ett av de främsta, men ändå) är att vi gillar huset, men inte området och einte grannarna. VI är INTE av samma kaliber, och det känns. Där finns en gemenskap som aktivt har exkluderat oss. Både bland de vuxna och bland barnen. Fel klass, från Stockholm och för många barn - sådana är vi ;-).

Det låter verkligen som att ni hittat rätt, och det låter härligt.

Total kuriosa för dig som inte vet vem jag är, men här är länken till vårt ställe på Hemnet.

Tjockalocka sa...

Annika: Ja, man vet ju inte. Vi är fortfarande inne i "smekmånadsfasen" och tycker att alla verkar jättehyvens, men vad vet man. :-)

Ert ställe är ju superfint! Hoppas det går riktigt bra med försäljningen!