Har kollegor och bekanta som har barn i skolåldern.
Alla snackar om köer, påtryckningssamtal och noga utvärderingar av vilken skola barnen ska gå på.
Jag fattar ingenting.
Den svenska sossen i min borgerligt skolade lekamen trodde nämligen att den kommunala skolan runt knuten skulle duga. Och att det bara var att fylla i en valblankett som jag hade hoppats få hemskickad i god tid före skolstart.
Men icke.
Det finns tydligen en uppsjö av privata alternativ, och vilka dessa är "vet" man uppbarligen (inte jag). Man ställer sig i kö till alla de "bra" skolorna. Sen ringer man och tjatar.
Sen sjutsar man barnet från bostaden till andra sidan stan.
Det enda sonen bönar och ber om är att få gå i samma skola som bästisen.
10 kommentarer:
Jag är lika borta, jag. Har tänkt att det beror på att jag är lärardotter och är ganska luttrad vad gäller vad "kvalitet" kan innebära. Och dessutom vet hur fort saker och ting kan ändra sig. Det kommer en ny rektor och så faller många års inarbetade arbetsmönster på en kafferast. En dominerande lärarkraft slutar och plötsligt lyfts resterande kollegors sinnen mot nya höjder. Pensionsavgångar försvagar kollegiet. Pensionsavgångar stärker kollegiet.
Vårt största problem är att vi bor mittemellan två skolor, båda på sådär 100 meters avstånd, och ena bästisen kommer att hamna där och den andra hamnar där. Och vi vet inte vart vi hör!
Tycker sonen verkar klok jag..
Visst kan det vara så att man hört trista saker om en skola och vill undvika just den, i övrigt...nää.
Är också lärardotter..Till en mor som arbetade på en "problemskola" där villaungarnas föräldrar inte ville ha sina små sötnosar.
Att "problemskolan" hade bättre studieresultat enligt centrala prov och mindre mobbing var en annan femma och inget finföräldrarna ville ta till sig.
Nu blev jag visst lite upprörd tror jag..
Enkelt logistiskt och kamratmässigt tycker jag! Såvida man inte har anledning att helt misstro den eller de närmaste skolorna.
Jag tycker också att logistiken är viktig. Viktigare än kompisarna kanske, för även det kan ju ändras snabbt. (Nån flyttar, det blir nya relationer etc).
Men här finns det ju så många skolor med 'inriktningar'; franska skolan, tyska skolan, Jensen education, Banérporten, blablablabla... Och jag var så dum att jag trodde att franska skolan var till för barn till franska föräldrar men så är det inte alls.
Ligger också mitt emellan två skolor och kompisarna på dagis kommer delas upp. Tror att det blir så att vi får den skola vi får plats på (den ena liten den andra stor) och om man inte helt misströstar för det så blir det nog så.
Hahaha, du är så rolig ibland!!
Våra barn står ju självklart i alla tänkbara köer (för så planerande är jag) förskolor, skolor, dansskolor, seglarläger, tennisklubbar och f-n och hans mormor (vad nu dem har där att göra?). Men du hänger med.
Och inte hjälpte det. G ville ju (precis som K) gå med sina kompisar. Och så blev det. Vi är jättenöjda och viktigast av allt; han är jättenöjd och tycker att det är kul att gå i skolan för han går tillsammans med sina kompisar (vi har ju till skillnad från er flyttat ett par gånger och ryckt upp honom, bytt språk och krånglat, så vi har lite dåligt samvete och prioriterar kompisar högt...). Och att han tycker att det är kul i skolan; det är precis så det ska vara. Tycker jag.
Ang franska skolan så finns det ju två; en "svenska" Franska skolan vid Johannes kyrka och en "franska" Franska skolan på Essingen. Fransmännen (bla min gudson) går på den franska Franska, min systerdotter går på den svenska Franska (och kunde inte ett ord franska när hon började i höstas). Fint ska det vara. :-) Men min son går alltså på den stoooora kommunala skolan här ute i spenaten. Tummen upp!
PS För övrigt tycker jag att du ska vara föräldraledig i B och ha det gött med kidsen. Det kommer nog dessvärre vara rätt frustrerande för dem att temporärt (och under så kort tid)b byta språk. G var tyst ett halvår i Tyskland... Sorry to say. DS
Väntar på att mitt PS ska brisera.
[Asgarv]
Ärligt talat har jag kämpat mig till varenda förskoleplats och skolplats. Jag har ringt och haft mig. Len i truten och slickat röv tills jag blev helt lam i tungan. Det är ett himla sjå att få plats när vi tycker att det passar, få rätt avdelning osv osv. Så som barnen och en själv vill. Men, det är jag det. Len trut kommer man jävligt långt med.
Jag är lärare, i den kommunala skolan. Vi är toppen :-) En av fem skolor i Göteborg som fick MVG i Skolverkets undersökning. Så jag säger också närheten. Resten ger sig tror jag.
Är också lärare i kommunala skolan och håller med Malinka om att en skola kan förändras så fort, beroende på ändrad personalgrupp, omstruktureringar, avgångar osv. En sak som jag tror är bra att just att ha med sig lite trygghet till 6-års. Behöver inte nödvändigtsvis vara bästa bästisen, men att känna någon eller några är en stor hjälp. Att börja sexårs från förskolan är en stor omställning både för barn och föräldrar. Närhet (för framtida vänner) och gamla trygga vänner, förordar jag.
vi sitter ju i samma båt. och jag hoppas att det blir den lilla, närbelägna skolan för våra barn de första åren. även om sonen var helt begeistrad av den stora skolan vid gårdagens dagisbesök.
för oss är de privata skolorna inte ett alternativ då vi redan bor extremt segregerat. jag vet att jag har fördomar mot folk som kör sina barn i SUV:ar, men jag tror att likhet fördummar och hoppas att de kommunala skolorna här är exakt så bra som sonen "vet".
Skicka en kommentar