För att mildra malins ångest en smula
kan jag ju berätta att eftermiddagen
i den Catoska familjen innefattade
en halvtimmes påklädningskaos i kapprummet på dagis,
en vrålande ål av treårings format som ville ha varm korv,
ett galet skrikande barn som vägrade äta korven
eftersom han inte fått "motala" själv med tjugan.
Kast med liten (och jävligt dyr) korv.
Arg mamma.
En lillasyster som såg sin chans att sympativråla.
Mamman ser svart av huvudvärk, bultande tinningar.
Minsta felsteg och treåringen exploderar.
Slängde in två ungar i hissen och ringde fadern.
Tacksam över jobbresan till Polen i övermorgon.
3 kommentarer:
Det låter bättre! *skrattar diaboliskt*
vad är grejen med galna treåringar? det som var deras högsta önskan byts plötsligt mot den värsta ondskan när man som mutande förälder precis har uppfyllt drömmen. för mkt känslor i för liten kropp och knopp, kanske?
men det ska vi fira: kalas blir kul. tack för inbjudan.
83-åring med skägg: Ja, säg det. Det är nog just det - de vet inte riktigt vad de vill. Tyvärr har jag inte riktigt tålamod, blir sjukt arg på liten man, och sen arg på mig själv.
Skicka en kommentar